Nu blir det säkert sista delen. Har också förstått att jag aldrig blir en författare av rang. Tänker skriva på bloggen enbart för att det är roligt och när jag vill berätta något. Men att skriva om mina författardrömmar samt att läsa Bodil Malmstens lärobok i ämnet, har varit  roligt.

Nu läser jag ett par kapitel märkta Lärlingsuppgift # 1 och Lärlingsuppgift # 2.

Man ska välja en riktigt bra bok. Gå igenom din egen bokhylla eller biblioteket. Bokhandel finns inte i Hallen. Välj en bok du verkligen bryr dig om. Läs den. Studera hur den är upplagd, motiv, ton och språket. Talspråk?

Nu handlar det om berättelsen. Vem berättar och varifrån?
Hur  förs handlingen framåt? Det här om Framåtrörelsen behandlades tidigare i boken, viktigt att det alltid finns en rörelse framåt även om det som i Samuel Beckets pjäs ”I väntan på Godot” inte händer någonting. Framåtrörelse och Cliffhangers är viktiga ingredienser för att läsaren ska vilja vända blad för att se vad som händer i handlingen.

Ju längre in i Bodil Malmstens lärobok man kommer desto svårare blir den att förstå, tycker jag.

Jag vill dock ta upp några fler saker i boken; Kapitlet PUNKTER OM ORD. Man kan använda grova ord, svära går bra men då måste den som skriver vara säker på hur personen svär och att svordomen passar i sammanhanget. Skribenten ska vara försiktig med svordomar.

Vackra ord hittar man i Genesis, alltså Bibeln.

Onomatopoetiska ord; ex. pang, poff, boom, splasch, krasch.

Kapitlet med förklaringen till bokens titel som är: KONSTEN ATT SKRIVA   SÅ GÖR JAG

Inte att hon kan det. Läs vad det står, det står:

Så gör jag. Inte: Det kan jag      På det sättet får läsaren sig en åthutning:
FÖRSÖK ATT FÖR EN GÅNGS SKULL LÄSA DET SOM STÅR!

Nu har jag läst, förstått somligt men inte allt. Den som läser detta och blir sugen kan låna boken på biblioteket.

Nämner ett par citat, jag inte nämnt förut. Från Bodils bok förstås.

Alla bra böcker har en sak gemensamt,
de är verkligare än om de verkligen hänt
ERNEST HEMINGWAY

Man märker ansträngningen och blir beklämd
GOETHE

KONSTEN ATT SKRIVA SÅ GÖR JAG Bodil Malmsten Modernista  

Det finns olika sätt man kan fira sin bröllopsdag på. Jeannette och Patrik Lodell arrangerade ett quiz på sin restaurang 321ans kök lördagen den 9 mars. Tack vare Jeanettes son Ecce  Jönsson, quizmastern, blev det återigen en lyckad kväll i en fullsatt restaurang. 

-Planen är att vi ska ha ett quiz i månaden, sa Ecce när han hade avslutat med att rätta alla inlämnade quiz.  

Vinnare blev Team Appendix Vermifores (blindtarmen på svenska). Laget bestod av Tomas Johansson, Jennie Molin, Alwa Molin, Anna Dahlström och Rasmus Jämting

På en delad andraplats kom Team Zorro och Team Jimmy.

Som vanligt serverades mycket god  mat på restaurangen. Trivselfaktorn var hög. Det är säkert fler än undertecknad, som för övrigt ingick i Team Jimmy, som ser fram emot nästa quiz.    

DAGBOK 2019-03-08 fredag.

VM i snövinter med minusgrader

Svårt att besegra förra vintern men nu har det kommit en hel del. Mycket men vit och torr snö, härligt. Vi, hustrun och jag, mest hustrun som är mycket starkare och uthålligare än jag, brukar vilja skotta innan vi kör ut bilen ur garaget; och det måste vi idag då vi ska handla. Det är mest hustrun som skottar, men jag har tagit mig nu. Varför skotta först? Ibland för att få ut bilen ur garaget annars för att inte packa till snön och skapa isvalkar när tövädret kommer.

Under skottningen träffar man alltid någon eller några av grannarna. Hundgrannen kom idag utan hund.
- Det var ingen idé att ta med honom nu när jag skulle till affären. Han följer med ner till stora vägen (321an) men sedan anar han oråd och sätter sig på röva och vägrar följa med, sa hundgrannen. Efter  henne kom nygrannen, hela familjen, hon, han och sonen som blev dragen på en kälke. Närmsta grannen. I form av en vuxen son
När skottningen var färdig tog vi med oss den digra handlingslistan och ett gäng med tygkassar och drog till ICA. På bua träffade vi några bekanta, vilket man alltid gör på Karl Ors Bua.

Vi handlade ganska mycket, dels var det många basvaror slut och dels kommer familjen yngsta dottern med sin tvillingbarn och hälsar på. Släpade ut de proppfulla kassarna till bilen for hem, hamnade sedan i våra TV-fåtöljer med varsin semla och vilöksbröd med kaffe och mjölk.   

Text & Foto Kent Livendahl

Ett välbesökt möte som hölls i Gillesalen på Hallgården. Välbesökt, kanske var det inte bara av intresse som så många var där, kanske lockade även gratis lunch som föreningen beställt (catering) från 321ans kök. Nåja, det bjöds också på underhållning av den välkände underhållaren Åke Jonsson.

Med sin kinesiska fiol, en gång inhandlad för 95 kronor, spelade han musik som gladde oss gamlingar. En orkester hade han också med sig, digitalt fixad av Tommy Andersson i Östersund. Åke menade att både Tommy och Folke Lindqvist var med i Gillessalen, men de syntes inte. Dock strömmade välljud från deras instrument ut ur högtalarna när Åke tryckte på en knapp. Smart sätt att få med sig en hel orkester som komp till sången. Dock spelade han själv på sin 95-kronors-fiol. Mellan låtarna kom det en och annan historia också.

Gratis lunch och kaffe med kaka och underhållning tvingade oss som kom att vara med under årsmötet som leddes av den vane mötes-ordföraren Roland Johansson. Mötessekreterare var Dan Sunding. Under mötet blev Sven Åke Sundbaum avtackad för sitt engagemang i föreningen.  

Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig eftermiddag som PRO – Hallen arrangerade.

Föreningen har en ny webbsida med adress www.pro.se/hallen    

Text och Foto Kent Livendahl

Nu har jag läst halva boken om hur man ska göra för att bli författare – enligt Bodil Malmsten – eller rättare sagt hur hon gör – eller gjorde. Kanske man borde bli avskräckt; men det blir inte jag, utan läser och har roligt under tiden.

Vi får lära oss att inte göra som det står i Bibeln; Genesis – första Mosebok i Gamla testamentet.
Så här står det skrivet i Genesis 1:26:   Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden  och över alla kräldjur som röra sig på jorden.

Bodil skriver: NEJ.

Absolut inte göra som i Genesis. Inte avbilda. Inte vara oss lika. Inte råda över alla kräldjur. Nej.

Grundläggande som författare är att ta ut glädjen i förväg. Enligt Bodil gäller detta skrivandet, det gäller allt. Ta ut skrivglädjen och förvara den ljust. Något behöver bli berättat, låt det, menar Malmsten.

Bodils första roman kom till ur en minnesbild från barndomshemmet i Jämtland, Bjärme närmare bestämt. Bjärme ligger i Näs församling. Ur minnesbilden skapar hon karaktären först; romanen fick en lång titel, ”Den dagen  kastanjerna slår ut är jag långt härifrån.”

I den första delen av skrivprocessen ska man, enligt Bodils lärobok, bara skriva, låta lusten att skriva bara komma ut.  Hur låter detta; ”bara ösa ur sig. Huvudet mot hårddisken och välta ut innanmätet.”
I detta skede ska  självkritiken vara på off.

Det finns andra begrepp som borde nämnas för en blivande författare.
Dramaturgin som har sitt ursprung i det antika grekiska dramat. Dramaturgin beskriver hur ett drama ska byggas upp.
Genom hela texten och varje del måste Framåtrörelsen vara tydlig. Det måste finnas en framåtrörelse som retar läsaren att vilja vända blad. Bodil förklarar att en framåtrörelse kan också vara att ingenting händer.
Exemplet hon ger är Samuel Becketts pjäs ”I väntan på Godot”.

Kritikern Vivian Mercier är känd för sitt uttalande att ”I väntan på Godot” är pjäsen där ingenting händer två gånger; upplösningen är nämligen att ingenting har hänt, ingenting händer. Två gånger.

En Cliffhanger är ett uttryck som verkligen gör att läsaren vill vända blad för att få veta hur det ska gå. 

”Tag Tulo i tid” var en reklamslogan på den tiden då Bodil joggade i Stockholm, en neonskylt med den texten som hon såg varje dag hon sprang. Reklamuttrycket använde hon i ”Damen, det brinner.”   

Det var också under den tid som Bodil skrev dikter.

I detta stycke får vi också lära oss vad allitteration betyder, Tag Tulo i tid är ett exempel, ttt.
Assonans, medvetet använd vokaler, som låter likadant, ljud som ligger nära varandra, slaven i graven tex.

Släpper man igenom syftningsfel kan det bli roligt; men fel, fel, fel…

Här är några exempel:

KVINNA ANKLAGAD FÖR MORD PÅ SEGELBÅT.

37 – ÅRING ANHÖLLS MISSTÄNKT FÖR GROV STÖLD AV ÅKLAGARE.

KROCKADE MED ÄLG PÅ MOTORCYKEL.

STOL SOM TILLHÖRT EN REVISOR MED STOPPNING I SITS SÄLJES.

MINDRE CHARMIGT HUS TILL SALU.

Nu kan det räcka så länge. Om resten av Bodil Malmstens lärobok för oss som ska bli författare, he he, inspirerar mig att skriva mer om det så återkommer jag i bloggen. Nu är det 150 sidor kvar att läsa. Grammatik och stavning mm
Återkommer

   Text och Foto Kent Livendahl

Jag tänkte att jag skulle bli författare, så när jag slutade på den av mig skapade tidningen HallenPosten sedermera 321an började jag blogga. Vill ju ha bekräftelse att någon läser det jag skriver så därför velade jag ett tag mellan min blogg med adress varsting.bloggplatsen.se och facebook.

För något år sedan gick jag en skrivkurs, förlagd till Birka i Ås. I den kursen fick vi läsa och inspireras av kända författare. Dessutom fick vi skriva korta avsnitt själva och bedöma våra ”verk” gruppvis. Att tänka på inför skrivandet, fick vi veta:

INLEDNING  
Först en inledning som ska fånga intresset. Detta kan ske på många sätt:
*En levande intressant miljö som läsaren kan uppleva med sina sinnen, tex i Strindbergs ”Röda rummet.
*Ett intressant människoporträtt, med en persons konturer, som gör att man vill veta mer.
*Ett dramatiskt skeende, tex Hemsöborna
*Ett problem eller gåta. ”Äntligen stod prästen i predikstolen.”
Plantera in antydningar  om kommande dramatik, kanske en konflikt, för att fånga läsarens intresse.

HUVUDHANDLING
Om du skriver en längre historia, så kan inte berättelsen löpa på i kronologisk ordning. Det behövs sidohandlingar som löper parallellt för att skapa komplikation och spänning. Är det korta berättelser är det enklare, men en konflikt eller någon annan spänning höjer läsupplevelsen.
Konflikter kan framgå genombrev, dialog eller inre monolog.

Om du skriver om en släkting eller en hel släkt kan lösningen vara olika kapitel, som kan vara fristående. Det kan handla om olika personer, om sysslor, om religion, om seder, om moral osv.

Om du skriver om en bygd, så kan du också dela upp boken i kapitel som behandlar sysselsättning, skolväsende, idrott, föreningsliv osv.

Du kan skissa en tänkt ordning. Med dagens datorer är det lätt att ändra, om berättelsen tar en annan vändning är du tänkt från början. Du kanske under arbetets gång får nya fakta eller idéer.

AVSLUTNING

En text måste avrundas, precis som ett musikstycke. Man ska känna att det är slut.

Slutet bör knyta ihop säcken kring berättelsens innehåll, även om personerna fortsätter sina liv.

Alla frågor behöver inte besvaras.

Anknyt gärna till inledningen.

Detta var alltså några tips från skrivkursen.

Nu läser jag en bok med titeln ” SÅ GÖR JAG/KONSTEN ATT SKRIVA” av Bodil Malmsten. En lärobok, en handbok med erfarenheter, verktyg, redskap, råd, tips, exempel, goda exempel och avskräckande. Redan i förordet får man av Bodil veta att skrivandet är en konst som inte går att lära ut. Läsaren  får också veta att det skrivs mycket och att detta sprids mycket.

Så här skriver Bodil: ”För att skriva måste den som skriver kunna skriva. Så att andra  - än den som skriver – förstår vad det står.”

Malmsten sätter kraft i det hon vill förklara, i detta fall hur viktigt är att sätta punkt på rätt ställe, med citat av andra poeter och författare. Här citerar hon Isaak Babel: Ingen projektil kan träffa hjärtat med så förlamande kraft  som en punkt satt på rätt ställe.
Isaak Babel var en sovjetisk journalist, dramatiker och novellförfattare.  

Bodil Malmsten berättar i kapitel efter kapitel hur hon skriver och ibland vill hon att läsaren ska göra arbetsuppgifter. Här är den första avdelningen om min Författardröm. Nästa del kommer så småningom…

  Kent Livendahl

Ett litet kåseri från år 2001!/Kenta

Det är nåt speciellt med färjetrafiken i Storsjön! Sommarturisterna tycker att det är fantastiskt att få ta med sig bilen på färjan utan att det kostar något. Vi som behöver ta färjan till stan ganska ofta, eller är arbetspendlare,  är också tacksamma för att det är gratis. När man bor i Hallen och ska till Östersund är det sju mil om man åker runt men bara halva sträckan om man tar färjorna. Obs färjorna! Det är två stycken! Man måste byta båt på Norderön! Från en helt frigående till en som leds över med stålvajer.
Lite längre bakåt i tiden fanns det även en färja i Sundsbacken som gick mellan Brasta och Sundsbacken.

Nu finns det bara två färjor kvar i Storsjön. Förr fanns det sex stycken, Sannsundsfärjan, Rödöfärjan, Vallsundsfärjan, Isöfärjan och Håkanstafärjan och färjan i Sundsbacken, som nu är ersatt av Brasta-bron. Den nya bron, byggd 1970, innebar slutet för färjetrafiken över Sundsbackssundet.  Kvar är bara Isö- och Håkanstafärjan. Det har alltså byggts fyra broar i Storsjön.

Den som tog längst tid att få klar var helt klart Vallsundsbron. Det tog sisådär hundra år från tanke till färdig bro.

Rödöbron kom till ganska snabbt, men så fick vi också betala för att använda den. Priset sattes mycket finurligt till sexton kronor. Man måste alltså vara utrustad med tre olika sorters mynt att stoppa i apparaten, en tia, en femma och en krona.  Mycket smidigt! Om man struntade i avgiften blev man fotograferad och fick en räkning hem med tillkommande faktureringsavgift. Tack och lov är bron avgiftsfri nu. Men var inte så säker!! Just nu sitter några djupt tänkande planerare i en utredning och funderar på om man borde införa avgifter på alla Vägverkets färjor! Allt för att underlätta för oss som bor på landsbygden!

Sannsundsfärjan lades ner 1981 då bron byggdes. Den firar alltså tjugoårsjubileum i år 2001! Det sägs att Oviksborna som pendlade till stan hade svårt att vänja sig av med färjetiderna så de åkte klumpvis över bron under en lång tid!
-Om vi skyndar oss hinner vi med halvfem-bron!!???

Skyndar oss ja! Att vara beroende av en färjetid innebär en ständig kamp med klockan. Man lär sig att det tar tretton minuter och tjugofyra sekunder till färjan och då är det den tiden som gäller! Av någon anledning brukar det  bli väldigt bråttom mot slutet, då man i regel måste springa runt och leta efter mössor och vantar innan man kommer iväg hemifrån! Tiden kan pressas om man kör fortare. Trafiksäkert? Nej! Mänskligt? Ja! Vem sa att det var lugnt och avstressande att bo på landet??

Men det är lugnt och avstressande att åka färja när man väl är ombord. Så lugnt att många pendlare återupptar den avbrutna nattsömnen och måste väckas när färjan lägger till på andra sidan. Detta åstadkoms antingen genom att färjemannen lägger till vårdslöst så att rycket väcker den slumrande eller att färjans mistlur väsnas så förskräckligt att den och väcker passageraren.

Färjan är också en mötesplats. Resan tar ca femton minuter och då kan man kliva in i kompisens bil och umgås under resan. Det finns dock en fara med detta! Det har hänt att den som klivit in i kompisens bil har glömt att han har sin egen bil med sig och fortsatt resan i kompisens!! Är det pinsamt, eller??

Under sommarhalvåret, eller snarare sommarkvartsåret, är vi beroende av Vägverkets färjor, och på vintern, isvägar över Storsjön. Det finns en tid, vår och höst, då det är jobbigt för oss, den tid då färjan inte kan gå på grund av ishinder men isen är för dålig att åka på. Alltså, föret är uselt. Då måste vi ta vägen runt hela Storsjön för att komma till Östersund. Då längtar man efter ”Isväg öppen” eller ”färjan går”.

Text och foto Kent Livendahl

Vittnet denna gång var Lennart Olofsson i Byriset

Denna gång hade jag nöjet att besöka Lennart och Elsie uppe i Byriset för att få höra en ny historia om Storsjöodjuret. Det är spännande att få höra en ny unik historia varje vecka som jag sedan får presentera.

Att få komma hem till någon för att göra en intervju är alltid speciellt. Det är mysigt då man får ett så varmt välkomnande redan då man kommer in i farstun.

Jag satte mig ner för att höra vad Lennart hade haft för observation.

”Jag kan inte säga när detta var men jag tror det var något år efter att Stig Albertsson hade sin iakttagelse. Det var en dag då jag var på väg till jobbet, jag hade precis åkt hemifrån och när jag passerade sjön så ser jag något konstigt på ytan. Mitt emellan två byggnader här nedanför mitt hem ser jag tre ”pucklar” med ett avstånd mellan varje puckel där det är vatten. De måste varit ganska högt över ytan eftersom jag såg dom tydligt. Det var ingen tvekan om att det var nåt som inte brukade vara där. Jag var försenad till jobbet och hade folk som väntade i en bil på mig så jag hade inte tid att vända om för att titta mer noga på det jag just hade sett. Men jag kunde inte släppa det, NÅT som inte hör till vanligheterna hade jag just sett. Innan detta hände har jag aldrig varit skrockfull, trodde inte alls på onaturliga händelser. Efter att jag berättat för Stig vad jag sett och liksom låtit det smälta in så har det skett en förvandling. Nu behöver jag inte fundera, för nu vet jag att det finns något ute i Storsjön som lever, något förutom fiskarna”

Efter intervjun blev jag bjuden på kaffe och kakor och vi satt och pratade om fina utsikter och att ha naturen in på knuten.

Tack för en trevlig intervju, nu laddar jag inför nästa veckas stafettgäst

Emelie Berg text och foto

Utlagt av Kent Livendahl