Med anledning av Åklagare Christer Petersons utspel om att han inom en snar framtid ska berätta om att mordutredningen har kommit fram till att de kan berätta om vem som var mördaren; eller vad som låg bakom mordet. Något vill han dock berätta som är av allmänt intresse vill jag publicera en recension av min kamrat Britt Jakobsson. Recensionen är från 2018. Så läs gärna detta. Vi och alla andra får bara vänta och vara nyfikna så länge./ Kenta  

Britt recenserar: Den osannolika mördaren,
Skandiamannen och mordet på Olof Palme av Thomas Pettersson

Du kan snart inte räkna dem alla, Sveriges rättsskandaler de senaste decennierna. Osmo Vallo (1995), Thomas Quick (början 2000-talet), Fallet Kevin (1998), Kai Linna (oskyldigt dömd2005) och den största och pinsammaste, mordet på Olof Palme (1986), ouppklarat efter 32 år.

Tidskriften Filter har under många år arbetat journalistiskt med fallet och nu har Thomas Pettersson presenterat en lösning i sin bok ”Den osannolika mördaren, Skandiamannen och mordet på Olof Palme”. Jag är beredd att köpa hans teori och väntar nu på att den ganska nytillträdde Palmegruppschefen, Krister Petersson ska komma med sin bekräftelse.

Skandiamannen, Stig Engström, är Palmes mördare, som tyvärr under tiden lämnat jordelivet och därmed undkommit rättvisan. Det gör nog Petersson när han slutfört förundersökningen och då blir han också tvungen att erkänna sin organisations skuld till att mordet förblivit olöst alla dessa år.

Just idag kom beskedet att Olof Palmes änka, Lisbet avlidit, 87 år gammal. Kanske höll hon in i det sista fast vid att Christer Pettersson, dömd och därefter frikänd, var mördaren. Svårt att veta men märkligt att läsa hur Stig Engström, Skandiamannen, kunde undgå att misstänkas så uppenbart skumt som han betedde sig under och efter mordkvällen. Virrade omkring, kollade, stämde av och ändrade sin ut- och instämpling på Skandia, lade ut villospår och yttrade konstiga saker till pressen. Filters chefredaktör Mattias Göransson som tog över och avslutade boken om Quickfallet efter Hannes Råstam säger i sitt förord att det är gåtfullt hur de kunde missa honom. Det fanns enligt Thomas Pettersson stor oenighet inom utredningsgruppen, hur Stig Engström skulle uppfattas. Per Häggström var övertygad om att han var mördaren men när den erfarne Arne Irvell gick i pension kort efter mordet, fanns inget stöd för tanken och sen gick allt vidare från kurdspåret till förhoppningen om att mordet skulle lösas genom en ensam galning = Christer Pettersson. Efter en kort period som intressant vittne blev Stig Engström avförd som ”mytoman” och en surrande fluga i pressen, ”vittnet som polisen inte brydde sig om”. Han gick till historien som & quot; varande på brottsplatsen & quot;. Sven Anér, journalist och privatspanare, vände sig direkt till Riksåklagaren och Rikspolischefen för att de skulle höra Stig Engström. Ingen framgång. Granskningskommissionens rapport på tusen sidor nämner honom inte heller med ett ord. Thomas Pettersson har arbetat med Skandiamannen i tolv år och hans bok omfattar också en gedigen exposé av Olof Palmes liv, barndom, ungdom, utbildning, resor, internationella kontakter och hans intensiva och speciella personlighet som också gav honom många fiender.

Palmes lättsinniga attityd till livvaktsskydd var väl känd och spelade en roll i hur hans liv slutade. I den sista intervjun talade Olof Palme med optimism om sitt dödsår som han såg som islossningens år mellan supermakterna. Stig Engström hittades av polis död i ett miserabelt förfall under självmordsliknande omständigheter. Att någon i hans omgivning måste ha känt till sanningen, är min gissning. Även han blir grundligt kartlagd, bakgrund, historia och personlighet. Överklass, stort bekräftelsebehov, internat, missad student, vapenintresse, tränad skytt. Låg auktoritet. Hur kunde det gå så fel? En man vars signalement stämde, fanns på brottsplatsen och dessutom ljög oavbrutet? Thomas Pettersson föreslår missriktad kollegialitet som möjlig orsak. Stig Engström själv var maniskt upptagen av Palmemordet på ett för omgivningen tröttsamt sätt resten av sitt liv. Alla ni som liksom jag läst allt om Palme-mordet, läs den här boken också. Det kan vara den sista. Tänk att det alltid är journalister som ska gräva och rätta till vad myndigheter försummat. De är vår tids hjältar.

Text Britt Jakobsson

Offside Press En bok från Filter

Merit, från den ”lilla bondbyn Gärdsta”, som hon själv har uttryckt det, blev igår, den 15 februari 2020, intervjuad i kulturprogrammet ”Sverige”. Där fick vi bland annat veta att hon fyller 80 i år! Mer verksam än någonsin! Nu med en ny publik, många yngre fans. Visserligen sa hon att ”allting bara händer, jag behöver inte göra någonting, mer än spela ibland”. Fan trot!  

Det föranleder mig att reprisera en artikel som undertecknad skrev för fem år sedan. Merit spelade då på Hallgården med sina spelkamrater från Gotland.

HALLEN | 6 MAJ 2015 |

Merit med brass fyllde Hallgården

Igår, 5 maj, var det fullsatt på Hallgården när Merit Hemmingsson gästade hembygden! Med sig hade hon sina spelkamrater från Gotland, en orkester med nio skickliga musiker.

Det var blåsare men bandet kompletterades med en kontrabasist och en trummis. Programmet var väl genomtänkt och bestod bl.a av polskor (Lapp-Nils m.fl.), vallåt från Orsa, Östersunds och Leksands brudmarscher, melodier från Merits nyligen släppta skiva Hommage till Jan som är en hyllning till Jan Johansson, en låt efter ”Byss-Kalle och signaturmelodin till TV-serien ”Hem till byn”. En eloge även till de härliga arrangemang och solon som flera av blåsarna och naturligtvis Merit själv presterade! Med Merit på sin hammondorgel och sitt, enligt egen utsago, ”ylande” i mikrofonen, förförde hon med sin orkester publiken från första stund. Hennes mjuka men fasta grepp om åhörarna blev allt tydligare i andra halvlek, och mynnade ut i en jublande avslutning då hela publiken stod upp när jämtarnas nationalsång framfördes.

Under stående ovationer tackade Merit ödmjukt med orden: Tack för att ni kom!

Arrangören Kerstin Örbo, representerande Västra Jämtlands teaterförening, tackade med orden: ”Ljuset kommer från väster” och alla i orkestern fick varsitt Åre-ljus.

Text & Foto Kent Livendahl

” Vi satt en kväll några stycken och pratade, alla hade vi känt varann i många år.” Så förtroligt kan Gerda Antti bjuda in läsaren till ett avsnitt i sin berättelse ”Här i världen”, där hon samlat funderingar om stort och smått, om förr och nu och att befinna sig i gruppen ”åldrande befolkning”. Hon kommer från ett lantbruk i Övertorneå och har ägnat hela sitt författarskap åt landsbygden. Sedan länge bor Gerda Antti i flygeln till en gård i byn Tomestorp utanför Kisa i Östergötland.

Äktenskapet med författaren Walter Ljungqvist (1950-1974) som var influerad av antroposoferna har satt spår i hennes tankevärld. Under den lättsamma tonen finns längtan att tala om de stora frågorna och en trött besvikelse över allt tomprat som bara kommer.

Hon saknar de båda männen i sitt liv, de som talade allvar, Walter och efter hans död Olle. Deras närvaro kan hon fortfarande känna. Gerda Antti undrar som många av oss andra varför politikerna är de sista som uppmärksammar problemen med skolan, vården och brottsligheten. Lite onödigt faller hon in i påståendet att man inte kan säga något negativt om samhället utan att riskera att bli kallad rasist eller nazist. Ja men hallå, du gjorde just det och det fick du trycka utan protest.

Att tjejen är dagens kvinnoideal tycker Gerda Antti är fånigt liksom alla försök att förlänga ett ungdomligt utseende. Feminismen har skrämt mannen till tystnad, menar hon. Djur och natur, från den minsta blomfluga till trädens majestät, eken, fascinerar henne. Björk, tall, gran, de har alla olika karaktär. Himlen är Guds seende öga, som hon sjunker in i med sina frågor. Inga svar kommer men det får man inte från folk heller, skriver hon förnumstigt.

Vardagen har sin rutin, promenad, rensa ogräs i den årstiden, patiens och snart är det dags för ett glas rödvin i sällskap med en bok. I tidningen finns en dragning till dödsannonserna, där alla är älskade och saknade och korset som var vanligt förr nu ersatts av de profana symbolerna. Vart har den svenska Gud tagit vägen bland moskéer och slöjor? Musik kan ge själen styrka som den konsert med kända folkvisor hon upplevde i en kyrka. Men nog är det Bach som står närmast det gudomliga, skriver hon. I Gerda Anttis ålder är det ofrånkomligt att dödsfilmen börjar rulla då och då, som när det hugger till i hjärtat. Det känns trist att inte vara behövd, älskad och saknad av någon. Förbereda sig för döden gå väl inte men skrivandet stärker seendet och gör livet mer levande, inte så tomt.

Långa prosatexter växlar om med one-liners, aforismer och dikter. Goda råd ger hon inte mycket av men säger att vi aldrig ska glömma att Tiden är den bästa present vi fått. Och så kakelugnen i ett rum och kakelugnen, det är du som ger rummet värme. Även om det inte skulle stå i annonsen så kommer Gerda Antti att vara älskad och saknad av sin stora publik. Ingenting tyder dock på att ”Här i världen” skulle vara ett avsked men det finns en medvetenhet om att det som ska sägas, ska sägas nu. Hennes stil är att servera samtidskritik med vass humor, där udden riktas än hit och än dit. Även mot henne själv.

Britt Jakobsson                  Gerda Antti  Här i världen Albert Bonniers förlag

Har länge funderat på att skriva en bok, men det går trögt! Istället ska jag skriva små korta noveller. Texten nedan är ett SMAKPROV på vad en (illustrerad) novell kan innehålla i min värld. I detta smakprov har jag valt kultur i min närhet med rubriken: ”Mycket kultur på landsbygden”.
Jag berättar alltså om kultur i min närhet; min närhet är i detta fall Hallen och Mattmar som ligger långt från Åre men kommunen är döpt till Åre. Det finns mycket kultur i Oviken som också ligger i ”min närhet”, men i en angränsande kommun; nämligen Bergs kommun.

Workshops på biblioteket i Hallen

Tre koncentrerade kulturintresserade

Kulturen/Region Jämtland ville veta vad vi i Hallen tycker. Vad har Kulturen för roll och betydelse lokalt för samhällsutvecklingen? Regional utvecklingsstrategi – RUS, visionen till 2050!

Workshops anordnas på biblioteken i länet. I skrivande stund pågår träffarna fortfarande för att avslutas i Hammarstrand den 13 november.  I Hallen fick intresserade anmäla sig för att tycka och förhoppningsvis påverka ”RUS en” i framtiden.

Platsen blev förstås på Biblioteket i Allhuset. Torsdagen den 31 oktober samlades ett femtontal intresserade under workshopsledaren Linda Forss. Annette Forsberg från Regionen inledde och avslutade mötet. Vi startade 18.30 och avslutade kl 21.00

Många tankar om kultur och vad är kultur? hördes under kvällen från deltagarna; exempel: allt som berör är kultur och ska ges möjlighet att existera, även på det lokala planet. Var rädd om det lokala kulturarvet, där nämndes även Hallen med sin mångåriga Hallen/Marby-krönika och sin trettioåriga papperstidning och webbtidning. Hantverk, matkultur och systuga bör man jobba för att få en plats i Hallen. Skapande kultur är viktigt på landsbygden. Många brinner för Hallenbygden och därför måste man ge plats och rum för kreativitet. Jakt och fiske är också kultur. Med sol luft och vatten utvecklas människan i kulturen.

Bibliotekarien Birgitta Andersson bjöd som vanligt på gott fika och kursledaren Linda Forss på två kampsånger som syftade till att bevara allt som vi har för att kunna leva bra och tryggt i Hallenbygden. Med en bra räddningstjänst och en högstadieskola. Detta med tanke på att politikerna i Åre kommun de senaste åren vill ta bort både det ena och andra för oss invånare i Hallenbygden.

Återkommer i ärendet när Regionen har tyckt till om det lokala tyckandet och tänkandet i Hallenbygden.

 
Kingen Torgny Karlsson uppträdde på Stenhammaren i Mattmar.
Foto Elisabet Livendahl

Blueskonsert på Stenhammaren, bygdegård i Mattmar

Ofta blir det fullsatt på Stenhammaren när Kerstin med ”de sina” ordnar nåt!! Nu blev det en blueskonsert för en billig penning, trots att fikat ingick.

Höstens första evenemang på bygdegården blev med BJ´s  Delta Duo, Johan Eliasson och Lars Åstrand.  Spännande att höra dessa två musikanter. Blues i grunden består av tre ackord. Kan låta simpelt men om man förmedlar den känslan som Johan och Lasse lyckas med så är musiken helt underbar, och inte så lätt att framföra. Båda två behärskar sången och förmedlar känslan genom sina respektive instrument.

Johan visade föregångaren till bluesgitarren i Amerika. Se bilden: Kom till Amerika med slavarna från Afrika. Han spelade på denna en-strängade låda så suveränt att man inte trodde sina öron!

Johan visade tre gitarrer, alla tillverkade i USA på 1930-talet! Två av dem var försedda med mekaniska högtalare. Påminner om ett upp och nervänt plåthandfat med hål i, monterat på gitarrens låda. Lasse  spelade blues på sin svarta fiol och bytte däremellan till mandoliner. Båda sjöng med blueskänsla.

Publiken

Många från Hallen och Arvesund hade kommit för att njuta av blues; jag såg många av mina grannar där, Eva Atleström, Torbjörn Nilsson med sambon Karin Kjellsson. Lars Bergqvist hade placerat sig bredvid Barbro Narup. Före detta grannen Karin (Kajsa) Woxlägd. Gunnar Jansson från Arvesund var också där. Många Mattmarbor var också på plats, det var fullsatt och trivsamt! Anna Persson och undertecknad njöt av bluesen!

Kort om bygdegårdens planer för framtiden

Konserten pågick i två avdelningar med fika och lotteridragning i pausen. Kerstin berättade lite om bygdegårdens planer i framtiden. Hon inhöstade applåder för sin energi att driva bygdegården framåt! Vi fick också veta att dansbanan ska rustas upp att så småningom bli en sommardansbana. Till detta har många lämnat bidrag, speciellt Mattmarbon Bengt Bengtsson som dessvärre inte fick vara med utan gick ur tiden sen han lämnat sitt ansenliga ekonomiska bidrag.

Julmarknad på Allhuset. Foto och collage Emile Berg

 
Kulturevenemang i Månsåsen!

Hallens hembygdsförening finns på Ifvarsgården i Hallen.

Vi har en hembygdsgård för bygdens folk, en trevlig samlingsplats för kulturella festligheter, förenings- och familjehögtider. Ifvarsgården drivs ideellt av Hallens hembygdsförening

Vi har inga stora samlingar. För de som är intresserade av museiföremål hänvisas till Museet och Jamtli i Östersund.

Vi firar varje sommar:
Gökotta på Kristi Himmelsfärdsdag
6 juni, nationaldagen
Midsommarafton med lekar och tävlingar.
Midsommardagen med Gudstjänst
Under sommaren har vi servering, loppis, tunnbrödsbakning och barnaktiviteter

Kultur i Oviken

 
Schlagerkväll på Orrgården med Anna Brandt Henrik Hallberg och Agneta Åslin Kardin

Foto AnnaKarin Montemsilva

 
Utbildningläger, Mötesplats Oviken

Foto Monica Sandström

Text Kent Livendahl

En gammal dörr, en ny dörr...Oavsett så finns därinne en historia, eller kanske ett liv som just nu pågår. Vad vet vi om det förflutna, hur lever vi idag...Tog vi bättre hand om gård, natur & familj förr, än vad vi gör idag.

På många gårdar finns dessa gammelstugor, dit den äldre generationen flyttade ut på sommarn.
Idag finns inte tiden, hos många förfaller dessa stugor, historian bleknar 
Jag minns min egen morfar som tog med sig hästen till skogs & kom tillbaka med lite timmer.

Den tiden finns inte heller idag...

Somliga säger det var bättre förr, medan andra säger motsatsen. Vem som har rätt eller fel går inte att säga. Säkert är i alla fall, att livet idag är en tickande bomb, varje dag! Allt går ut på att jobba så mycket som möjligt, stressen i kroppen är din bästa vän, utrymmet för ett riktigt liv finns inte.

Jag menar inte att vi är olyckliga i det, många kanske trivs med att springa genom livet.

Men jag saknar känslan  Längst upp på hölasset. Mitt ute i potatislandet. I pulkabacken.

Lyckan över brödsull till fika. Tid för familjen. Idag skjuter vi ofta undan det som skulle gjort gott i kropp & själ. Vi tror att livet varar för evigt. Tänk va mycket vi ska hinna sen...

Jag tog vägen förbi min mormor, en kväll i veckan. Hade inte planerat det och tiden fanns inte heller egentligen...

Men, jag tänkte en gång extra 

Text & Foto AnnaKarin Montemsilva

Torsdag den 30 januari hade jag beställt tid hos Ingrid på Rörön/Månsåsen. Hon har en egen firma vid namn Stressless Rörön.

Ingrid Sundin berättar själv: Jag kommer nu även jobba med facsian/bindväven. Behandlingar på 10-30 minuter per behandling enligt överenskommelse. På Carlslunds salong kan man beställa behandlingar. Nu kan man även göra detta på Rörön/Månsåsen. Tider finns på Bokadirekt.se eller via telefon 073-822 96 77 Rörön och Carlslunds salong 063-51 66 00.

Undertecknad har sedan en tid blivit behandlad av Ingrid. Varje dag tar jag en skvätt Zinzino-olja och var tredje vecka beställer jag en taktil helkropps-massage. I den ingår också en kort behandling på en Bemer-madrass. Bemers annons påstår att den förbättrar pumprörelserna i de minsta blodkärlen-mikrokärlen. Med ökad cirkulation i dessa förbättras transporten av syre och näring till organ och vävnader mm, mm.

Förutom att taktil-massagen är mycket skön och avslappnande så verkar det som den ger positiv effekt på min hälsa.

Senast jag var hos Ingrid så fick jag även prova på bindvävsbehandling. Till det har hon skaffat en maskin som starkt påminner om en borrmaskin men med en plastkula i stället för en borr (tack och Lov)! Även den behandlingen var skön när hon körde den på min rygg.

Eftersom jag själv är utbildad idrottsmassör och hade mottagning  på Allhuset kan jag jämföra det med taktil massage, som är lätt beröring. Taktil massage är vård i form av beröring. Behovet av detta ökar när vi blir sjuka eller skadar oss. Den sägs också kunna stimulera utsöndring av hormonet oxytocin som sägs ge smärtlindring, sänka stressnivån, välbefinnande och avslappning. Om hormonet oxytocin (må-bra-hormonet) finns det mycket att läsa. Kortfattad info: Beröring av alla de slag frigör hormonet såsom tex sex och amning.

 ”Min” massage var mycket hårdare, men man fick anpassa trycket efter kundens önskemål. Även den massagen fick människor att slappna och må gott om det var det som önskades.

Text & Foto Kent Livendahl

 
Ingrid Sundin med sin "borrmaskin". Används till att massera bindväven runtmusklerna 

Knulla för en hundring

Kunde man få knulla för en hundring? Sa han till mig vid busshållplatsen klockan 0.42 med de tomma frostiga gatorna runt omkring. Först skakade jag på huvudet, men sa sen: Inte för pengar, men om du dammsuger och diskar. Då vägrade han i sin tur och vände sig nedslagen bort för att gå sin väg.

Vem är mest attraktiv på kärleksmarknaden, den som bjuder på drinkar eller den som dammsuger och diskar? Frågan aktualiserades i en replik på Dagens Nyheters kultursida, där författaren Kristofer Ahlström svarade Tone Schunnesson som i Göteborgs-Posten helt frankt förklarat att den sista idén om maskuliniteten hon ville ge upp var just den om pengar. ”Jag känner mig åtrådd när någon spenderar pengar på mig…” Hon avslutar med orden: ”Antingen så har du deg eller så har du det inte” och det har ingenting med bakning att göra.

Hon beskriver i en text med titeln ”Begär på kredit & quot; hur en man uppvaktar henne genom att köpa drinkar på krita. Kristofer Ahlström känner sig nedslagen och drar slutsatsen att den som inte spenderar inte heller ses som attraktiv eller manlig. Han är inte förvånad utan hänvisar till en undersökning som visar att många män i första hand oroar sig för att inte ha tillräckligt med pengar.

Ofta odlar män som inte anser sig hålla måttet på området en machokultur för att uppväga sina ”brister”. De blir mer benägna att bli aggressiva, trakassera och förminska. Den gamla idén om pengar och makt, mannen som försörjare måste starkt ifrågasättas i en tid då jämställdhet ses som ett självklart samhällsmål. Trycket på att mannen ska vara ekonomiskt framgångsrik måste minska.

Föreställningen att hitta en rik kille känns verkligen omodern och att den framförs av en kvinnlig författare som många läser, mycket tråkigt.

Serietecknaren Liv Strömquist, tre barn och sambo, tillför nya tankar om maskulinitet i en intervju i ”Vi läser”. Hon framhåller traditionella egenskaper som att beskydda och ta ansvar som önskvärda. Även drivet efter dominans kan gynna utveckling av olika saker, säger Liv Strömquist. Sen finns ju ”att man kan bli kär och helt besatt i vem som helst bara för att man vill ha ett barn”. Hon menar att man måste låta sig vara beroende av andra, vilket också kan betyda att man är beroende av ett arbete. Att kvinnor har egna pengar och jobb skapar förutsättningar för kärlek, frivillighet i den. Till flärd och romantik säger hon ja och poserar i fantastiska kreationer i stil med Sara Danius på Nobelfesten.

Vissa element i romantik som att avge löften och tänka att en person inte är utbytbar, går emot idén om konsumismen. Så kärlek kan vara ett motgift mot den, anser Liv Strömquist som tänker helt annorlunda än Tone Schunnesson.

Samtalet om manligt och kvinnligt fortsätter och jag noterar att Eeva Kilpis tragikomiska dikt innehåller ett mått av sanning.

Text Britt Jakobsson

Det blev en härlig vecka med god soppa på torsdagens Lunchhäng på Församlingshemmet och tårtfest på KarlOrs på lördagen, första februari. Februari månad kunde inte börja bättre! Många lockades att bli bjuden på kaffe och tårta; och saft för den som hellre ville ha det, tex undertecknad. Chefen Erik hade fullt upp med att fylla på, allt eftersom kaffe, saft och tårtbitar försvann i magarna! Mycket trevligt initiativ! Mycket umgänge blev det i foajén, där allt serverades. 

Det finns flera ställen där vi i Hallen träffas och kan språkas vid en stund: KarlOrs, Församlingshemmet, ÅVC och Allhuset. Man kan påstå att man förenar nytta med nöje på dessa ställen.

Mer sådant åt folket!

Text & Foto Kent Livendahl