Kanske varmaste midsommaren mannaminne? Då gjorde Elisabet och jag en utflykt till Hara brygga, ett underbart ställe för sol och bad vid Storsjön.

Fika billigt och gott visste vi att man kan göra där, vi har varit där förut. En extra krydda som drog denna gång var att tvillingarna Louise och Désirée bjöd in till cafeet. Dom har jag träffat i musikens värld och tycker väldigt mycket om. Och vilken dag det blev! Att fika under parasollet och bli serverad av dessa fantastiska människor blev väldigt lyckat. 

Övriga som jobbade med Louise och  den dagen var Linnéa och Arne.

Vi hade fått uppgift att detta gäng skulle jobba sista dagen då på torsdagen så det brann i knutarna om man ville träffa Louise och  Désirée. Nu fick jag reda på att deras gäng skulle jobba även nästa vecka, måndag till söndag. Det fina sommarvädret verkar hålla i sig så det kanske blir ännu en tur dit.

Har ni inte varit dit förut eller älskar Louise och Désirée, som jag, så far dit! Tips från coachen!

Text & Foto Kent Livendahl

Louise, en av tvillingarna och en musikalisk stjärna på fiol!

Désirée, även hon en musikalisk stjärna, blåsare tvärflöjt tex.  

Sol och bad vid Hara brygga!

  Britt Jakobsson recenserar

Alla som hyllar Darwin och evolutionen, hur kan ni tro att den västerländska människan är slutmålet och ha högmodet att kalla oss homo sapiens, den visa människan? Troligare är att utvecklingen går mot högre intelligens och moral så att vi slutar förstöra vår livsmiljö, föra krig och tillverka allt hemskare vapen. Allt beror förstås på hur vi lever och röstar. Parlamentarismen förutsätter aktiva och tänkande medborgare.

Birger Schlaug beklagar att han aldrig fått uppdraget att skriva en regeringsförklaring. Nu gör han det oombedd i sin bok ”Vad ska vi ha samhället till?” Den är ganska kort och en sammanfattning av bokens huvudbudskap, att vi fastnat i tankefiguren ”ständig tillväxt”, något som varje normalbegåvad person inser är omöjligt på ett klot med ändliga resurser. Att tillväxt är ett måste har upprepats så många gånger att det blivit en sanning och att varje person som hävdar motsatsen är bakom flötet. Ändå fanns tillväxtkritiken inskriven i Birger Schlaugs Miljöparti som bildades 1981 men därefter förfallit till samma destruktiva inställning som de övriga partierna. Nu är det tabu att nämna ordet.

Birger Schlaug pekar på det och frågar varför ingen politiker vågar bryta det. Ord som fabricerats av dyra konsulter och envist bankats in i tal och skrift, Arbetslinjen, Utanförskap, Nya Arbetarpartiet Moderaterna har gjort sitt jobb. Skulle man alltså lika gärna kunna göra tvärtom och med samma envishet föra fram Basinkomst, Sänkt arbetstid, Militär nedrustning, Konfliktlösningar och inrättande av ett Fredsdepartement under ledning av en Fredsminister? Varför inte?

Ett parti med Birger Schlaugs program skulle jag genast vilja bli medlem i. Under partiledardebatter har jag ofta tänkt, varför får de inte frågan: ”Hur ser ditt drömsamhälle ut?” istället för den fragmentering som gäller, en kvart var för skolan, försvaret, vården och migrationen.

Författaren har suttit länge i riksdagen och vet hur psalmerna går där. Andra som delgivit sina erfarenheter är moderaten Ann-Mari Pålsson i ”Knapptryckarkompaniet” och Solveig Ternström som skrivit ”Dagbok från riksdagen”. Hon ville använda sitt kändisskap för att genom politik förbättra åldringsvården och få bort kärnkraften. Så hade inte Centern tänkt, hon skulle endast dra röster och under sin tid fick hon aldrig tillfälle att träffa ”fru Maud” som då var partiledare. Det som nyligen hände några miljöpartister som i röstning höll sig till partiprogrammet, var att de blev mobbade och valde att sluta. Parlamentet saknar alltså demokrati. Det är också nästan omöjligt för vanliga medborgare att komma i kontakt med de förtroendevalda på grund av alla grindvakter i form av pressekreterare och andra polyprofessionella. Om man ens får svar, ofta inte, jag har försökt.

Folkomröstningar vore önskvärda men har historiskt manipulerats t ex Kärnkraften med sina tre linjer. Och därefter lögnerna. Ingvar Carlsson deklarerade högtidligt hur moraliskt viktigt det var att leva upp till beslutet avveckling 2010. Det glömde han väl sen och ingen ställer honom mot väggen. Sådant leder till avstånd och politikerförakt. Birger Schlaug föreslår att politikers löner och förmåner sänks något för att minska avståndet. Ville vi bli medlemmar i försvarspakten samtidigt som Peter Hultqvist försäkrar att vi är neutrala? Ingen frågar oss.

Och Nato uppfattas av Putin som en konfrontation. Samtidigt tas Rysslands förmenta hot som orsak till militär upprustning. Militären har också frisedel från miljöhänsyn. Inte heller det säger Miljöpartiet något om. I samband med nedläggningen av Palme-utredningen fick Löfven frågan om Palmes betydelse för vår statsminister. Löfven berättade att han som ung fackligt aktiv arbetare på Hägglunds, hörde Palme yttra: ”Vi kan inte bygga säkerhet med konfrontation!” Om du gillade Palmes idé om säkerhet, han försökte som bekant ha kontakt med både Sovjet och USA, varför då böja sig underdånigt för Nato som förbjuder att vi skriver på mot kärnvapen?

Birger Schlaug beskriver det känsliga tillfälle då ICAN fick Nobels fredspris som exempel på överhetens hyckleri. Birger Schlaug tar upp hur rösträttens historia förfinats. Den allmänna rösträtten har inte fyllt 100 år som man så stolt påstår. Den beslutades först 1989 då han satt i riksdagen. Schlaug inser också hur svårt och utsatt det är att vara politiker. Hans ton är mildare och mer förstående än min. Kapitalismens grundidé att vi aldrig ska vara nöjda, att bankerna med förtjänst får lov att låna ut pengar som inte finns, de stora ekonomiska klyftorna som man inte gör något åt, att samhällets viktigaste system och strukturer lämnats till marknaden, att en ekologisk kollaps står för dörren är frågor som finns med i boken. ElinWägners bok ”Väckarklocka” förändrade Birger Schlaugs liv för alltid och det är citat ur den boken som inleder varje kapitel. Författaren har idéer om att såväl globalisering som kapitalism går att tukta, att man genom politiska beslut kan göra samhället mindre sårbart och att livet måste innehålla något annat än konsumtion och arbete. Konstnären som givit en tavla tillMiljöpartiet heter väl Bengt Lindström och inte Lindqvist? Ebba Witt Brattström ska det vara och inte Bergström.

Småsaker i en bok som annars bara handlar om de stora frågorna, de som verkligen borde debatteras.

Text & foto Britt Jakobsson

Birger Schlaug Vad ska vi ha samhället till?

Verbal Förlag

Detta är skribentens katt som ofta vill sitta i Britts knä, och är en hejare att

hålla huset rent från råttor och andra gnagare! 

… diktade Werner Aspenström. Ja, de håller på för fullt men problemen är svårlösta. Kan en stark kapten rädda rymdskeppet Jorden undan klimatkollaps och Corona?

Vi lutade oss emot Talmannen Andreas Norlén i regeringsfrågan och nu är Anders Tegnell en väldig borg och vårt trygga fäste när pandemin grasserar. Ingen tror på FN som världsregering. Det är felkonstruerat med vetorätt för stormakterna och kan inte fatta skarpa beslut.

Demokratin är hotad från två håll, skriver en docent i filosofi, Per Sandin, i DN idag. Dels från auktoritära nationalister med stöd från klimatförnekelseindustrin men också från dem som vill ”pausa” demokratin i tron att det är enda sättet att hantera problemet. Vänsterdocenten i filosofi Torbjörn Tännsjö är en.

Så åt vilket håll ska vi vända oss? Det finns mer eller mindre utopiska förslag. Ett är att med teknikens hjälp styra klimatet, ett annat är att forma om en grannplanet som livflotte åt de rikaste. En vän skickar mig varje vecka en dygd att reflektera över. Nyss var det Enkelhet.

Anspråkslöshet förekommer också. Per Sandin landar i sin artikel i frågan vilka slags människor vi bör vara i de framtida samhällena. Vi kan inte längre behandla naturen så respektlöst som mantrat ständig tillväxt föreskriver. Det borde ha gått upp för alla men vissa är döva och blinda tills katastrofen drabbar dem själva.

Kanske måste omställningen ske genom småskalighet, gräsrotsrörelser och initiativ på lägre nivå än nationalstatens. Och en moralisk tillväxt.
Där någonstans landar Per Sandin efter långa utläggningar om allt som skrivits och sagts i frågan om vår överlevnad.

Text & Foto Britt Jakobsson

Kenta med sin exra påse på vänster ben

Låter inte helt kul, eller hur. Med en mycket värkande, infekterad och svullen njure skjutsade hustrun in mig till lasarettet med stigande feber och sänka.

Tyvärr är inte min vänstra njure helt ok utan använder bara ca 15% av sin kapacitet. Ett gammalt och känt fenomen som jag har brottats i många år. Har inte känt av njursmärtan  på länge men nu blev det mycket snabbt akut.

Det är inte så att man längtar till sjukhus nu under Corona. Man måste anmäla sig i ett tält utanför där personalen konstaterar om man är förkyld eller på annat sätt måste förvägras att inträda i sjukhuset; legitimation blir man naturligtvis avkrävd också. Stämmer allt blir man insläppt på akuten. Där blir man ,som alltid, väl omhändertagen. Efter diverse kontroller fick jag antibiotika intravenöst.
Om en stund kom en trevlig läkare vid namn Robert. Han talade om att jag ganska omgående skulle få komma upp till avdelningen för urologi. Där har jag varit flera gånger tidigare och jag kände igen flera av dem som jobbar där och de kände igen mig. Där satte man genast igång med diverse provtagningar och såg till att inkörsporten var ok; antibiotika skulle ju sprutas in där.

Strax fick jag lära känna personalen. Låt mig nämna några namn. Matilda, Aleksandra, Faisa och Elsa. Den som ledde arbetet när jag var där var överläkaren Erik. Det var Erik som föreslog att man med kort varsel kunde dränera den infekterade njuren om jag ville, efter att ha funderat en stund så tackade jag JA. Det skulle gå till på följande sätt; ingreppet kunde göras på röntgen. Tid kl 13 samma dag efter ronden. Man för in rör, typ sugrör först tunna och sedan allt grövre direkt in i njuren. Tidsåtgång allt som allt med förberedelse ca två timmar. När dräneringen var klar upphörde också den infernaliska njursmärtan!
Det urin som njuren producerar tas om hand i en extra påse som sitter under en strumpa på vänster ben. En viss olägenhet infinner sig då man får en extra påse att ta om hand. Dock är den mycket mindre jämfört smärtan från en svullen njure.

Bland personalen på urologen fick jag träffa två personer som invandrat till Sverige från Eritrea. Sjuksköterskan Faisa som smidigt, utan att jag vaknade, gav mig antibiotika kl 12 på natten.
Undersköterskan Elsa, med samma namn som ett av mina yngsta barnbarn, fem år gammal.
Jag frågade Elsa från Eritrea; ”men du är väl inte fem år”? Näe jag är 40 svarade hon med ett leende på läpparna.Sjuksköterskan Aleksandra föddes i Polen, därav stavningen med ks i stället för x.
-Men jag flyttade till Sverige redan när jag var 4, så jag är uppvuxen här, berättade Aleksandra.

Under ledning av överläkaren fick jag väldigt god omvårdnad under mina tre dagar med den fina personalen. Måste nämna att det var fler än de jag namngett som arbetade på den avdelningen.

Fick också sällskap på rummet. Först var det Erika, endast 17 år. Mycket trevlig kvinna. Först tänkte jag, vad kan vi prata om, en 17åring och en 70åring? Ganska snart upptäckte vi att vi hade ett gemensamt intresse; musiken.

När Erika skrevs ut nästa dag, fick jag ett nytt sällskap; Stefan 59 år från Hammerdal. Vi var lite närmare varandra i ålder och kunde språka om det mesta i livet. Trevligt!

Nu var det snart dags för Kenta att bli utskriven. Mina värden förbättrades stadigt och antibiotikan fick jag nu i tablettform och äter fortfarande på samma kur, men hemma.

Karin heter den trevliga läkaren som skrev ut mig, och Elisabet kom och hämtade mig efter lunch.

Nästa dag skulle jag skjutsa in hustrun som hade tid på röntgen på lasarettet. Under dagen skulle jag via telefon träffa en expert på njurproblem. Han kom från Skåne och tog hand om sådana ”besvärliga” patienter som undertecknad. Han var övertygad om att njuren var mycket gladare nu efter dräneringen och hade högre kapacitet nu än när jag hade ont och kom in till sjukhuset. Efter en trevlig pratstund kom vi överens om att vi i rådande tider (Coronavirus) bara skulle slappna av och se tiden an så länge.

Nu tränar jag balans, motionerar och håller mig lugn inomhus. Man behöver inte ens gå på affären utan kan ringa och be att få varorna ihop-plockade och hämta själv.

Igår var vi på utflykt ner till sjön och fikade medhavd matsäck, härligt! Hustruns initiativ! 

Text & Foto Kent Livendahl

Kenta med påsen på sidan

I det senaste numret av Bygdebladet (som enligt HBIS styrelse skulle bli så bra) får vi veta att det också ska läggas ner i juni 2020.(Detta förstod flera av oss arbetare direkt, men fick veta att vi inte förstod föreningens bästa) Enligt min mening så har styrelsen med ordföranden i spetsen misskött mycket i föreningen. Man har lagt över allt jobb och ansvar på eldsjälen Birgitta Andersson genom att utnämna henne till platschef. Detta för att slippa göra något själv, tror jag.

 
Eldsjälen Kent Livendahl

HEMBYGDSSOMMAR!

Arbetet med årets sommartidning är i full gång. Vet du något som vi borde uppmärksamma och skriva om i tidningen? Kanske ett evenemang, initiativ eller en eldsjäl? Tipsa oss! Kommentera här eller skicka ett mail till olivia@heimbygda.se med ditt tips! Så skrev Heimbygda Jämtland/Härjedalen, vilket AnnaKarin Montemsilva nappade på och skrev som nedan.

Det finns många eldsjälar jag skulle vilja läsa om.

Först ut skulle nog Kent Livendahl med fru Elisabet vara, för deras engagemang i Hallenbygden, Kent är nog mest känd för all tid han lagt ner på tidningen som många längtade efter, Hallenposten & även hemsidan 321an.se.

Tyvärr finns inte tidningen kvar & hemsidan uppdateras sällan, men Kent finns kvar med sin blogg Varsting.bloggplatsen.se

 
Eldsjälen Elisabet Livendahl, till höger, uppvaktades på Hembygdsföreningens årsmöte

Sen har vi Elisabeth som engagerat sig både i Hallenbygden, hembygdsgården, kyrkan, byns egna sagotant på biblioteket.

Jag vill också uppmärksamma Birgitta Andersson som varit Hallenbygden trogen, både som bibliotekarie & som spindeln i nätet på Hbis.Idag finns hon på Allhuset, byns mötesplats! Där man kan komma & spana in nya böcker, prata om olika aktiviteter i bygden & till det en kopp kaffe, så lyxigt!

Eldsjälen Birgitta Andersson  

Eldsjälen Anna Persson  

Sist ut är Anna Persson som ställer upp i vått och torrt, det är trolling hit & Gla musik dit, har man bekymmer med utskrifter, layout osv, ja då finns Anna!

Text AnnaKarin Montemsilva

Foto Kent Livendahl

Våras det för visselblåsaren nu? Hittills har ingen vunnit på att framföra obekväma budskap. Tvärtom. Edward Snowden som berättade för världen hur extremt övervakade vi är, hoppades antagligen på asyl i ett demokratiskt land. Från sitt eget hemland USA väntade han sig ingen nåd.

Han blev grymt besviken. Inte nog med att världen struntade i övervakningen, ingen ville heller stöta sig med USA. Så klev han av planet i Moskva. Putin såg en chans att slå klorna i en riktigt skicklig hacker men valde trots Snowdens bestämda nej att behålla honom som gisslan tills vidare.

Julian Assange fick betala ett högt pris och nu ska det avgöras om England överlämnar honom till USA, där han riskerar fängelse resten av livet alternativt döden. Han måste vara ganska svag efter sin långvariga husarrest. Det svenska rättsväsendet har behandlat honom riktigt dåligt.

FN-diplomaten Anders Kompass är mest känd för sin resoluta direktrapport till Frankrike om hur deras soldater utnyttjade barn sexuellt i Centralafrikanska republiken i utbyte mot mat och godis. Soldaternas uppdrag var att skydda civilbefolkningen. Högkommissarien för mänskliga rättigheter, den jordanske prinsen Zeid Raad al-Hussein ansåg att Kompass gjort ett allvarligt tjänstefel och gav honom sparken. Han vägrade avgå men blev avstängd under förnedrande omständigheter. En oberoende utredning friade honom men mitt långsinta minne ser framför sig Jan Eliasson ivrigt sökande i dokumenten efter något litet formellt fel som Kompass förhoppningsvis hade gjort sig skyldig till så att FN:s ära kunde räddas. I Guatemala där han blev ambassadör försöker den bestämmande eliten, bli av med denne besvärliga person. Ja, det kostar att gå efter en sträng moralisk kompass. Hans förebild är Dag Hammarskjöld och så har han i alla fall fått en stekel uppkallad efter sig. Om allt detta får vi snart läsa i den bok han tänker skriva som pensionär.

Den storskaliga bedrägeriföretaget i Kiev verkade säkert som ett helt vanligt call center även för dem som sökte jobb. Så småningom fick man förstå att affärsidén var att lura pensionärer att satsa pengar i bitcoin under förespegling att de skulle växa ohejdat. Pengar som de aldrig såg röken av. Ju bättre man lyckades desto mer kunde man tjäna och få höga bonusar. Till slut fick en ”säljare” nog och började samla bevis som publicerades i DN och andra internationella media. Att en människa inte orkade fortsätta såg jag som en liten seger för det goda och visselblåsaren har nu med tidningens hjälp fått ett skyddat boende någonstans i Europa.

Läkaren och forskaren på Karolinska institutet Oscar Simonson var en av fyra som till slut slog larm om Macchiarinis livsfarliga experiment. Han tvekade länge men kände stöd av Astrid Lindgrens berömda ord i ”Bröderna Lejonhjärta”: Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”Trots att fina dokument skrivs om skydd för visselblåsare, fungerar de inte i praktiken, säger han. De som känner sig hotade finns i vetenskapsråd och anslagskommittéer och kommer att hämnas. Visselblåsarna har fått jobb på andra sjukhus och också belönats med utmärkelser. Den nya ledningen försäkrar att inget sådant kan hända igen men Oscar Simonson är tveksam.

Macchiarini var inte det värsta, det var tystnadskulturen säger han. Det gäller att till varje pris rädda ansiktet samma som i fallet Svenska Akademien och Knutby.

Så på min fråga om det våras för visselblåsaren blir svaret tyvärr nej. Nu diskuteras ändå behovet av att finna faktorer som motverkar tystnadskulturer. Alltid något.

Britt Jakobsson

 
Elisabet Livendahl avtackades för sitt mångåriga engagemang i hembygdsföreningen

Mötet hölls på Ifvarsgården den 10 mars kl 18.30.

Leif Andersson hade i förväg tillfrågats om att leda förhandlingarna, vilket han gjorde med bravur! Till sekreterare valdes ordinarie i föreningen, Marie Jacobsson.

Mötet flöt raskt på, mycket tack vare att det blev omval på de flesta i styrelsen. Undantag då kassören Elisabet Livendahl hade sagt upp sig och Anita Olsson Bad blev invald i hennes ställe. Även Susanna hade frånsagt sig omval och då gick Eva Atleström in i styrelsen i stället. Revisor hade varit Pelle Olsson och Per Alexandersson, men då Pelles hustru hade tagit på sig kassörsuppdraget måste en ny revisor väljas för nästa år. Kassör och revisor kan inte vara från samma familj. Anita och Pelle är ett äkta par. Till nästa år valdes då Dan Sunding till revisor, så revisorerna blir då Dan och Per Alexandersson som omvaldes. Föreningen fick då två duktiga revisorer som fungerar till nästa år. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för verksamhetsår 2019.

Ett annat frågetecken var valberedningen som hittills bestått av Kerstin Hjalmarsson, Willy Granlöf och Kent Livendahl. Kvar blev då bara undertecknad då både Kerstin och Willy sagt ifrån sig uppdraget. Valberedningen ska alltid väljas av årsmötet, men då hade Marie Jacobsson tänkt till och frågat både Christin Edholm och Börje Jacobsson. Dessa blev då valda av årsmötet.

Avtackningar
Avgående kassören uppvaktades av styrelsen med en tavla av den kända konstnären Gunnel Lundholm. Detta var ett tack för hennes engagemang som lekledare på midsommarafton. Mer än 40 år har hon verkat som lekledare på så gott som alla midsommaraftnar!! Kassörsuppdraget gav blommor som tack. Nu säger hon tack och farväl som aktiv i hembygdsföreningen.

Kerstin Hjalmarsson avtackades med blommor för sitt engagemang som sammankallande i valberedningen. Dels tyckte hon att hon kände för få människor nu och dels hade hon fullt upp med att lösa korsord. Jaha, var det någon som frågade; hur många blir det per vecka? Kanske sex blev svaret tyckte personen, nej 60 korrigerade Kerstin. Då fick Marie ett skrattanfall! Se bilden!

   
Maries skrattanfall

Verksamheten
Hembygdsföreningen är en mycket aktiv förening som också avspeglar sig i en mycket god ekonomi.
Vad gjordes? I maj drog operation ommålning  av Ifvarsgården igång i Kjells regi. Måna frivilliga ställde upp och allt blev klart i juni. Det grävdes ner ny dräneringsslang runt huset, fylldes på med nytt grus framför huset och på gavlarna, hängrännorna blev tvättade med plåt uppsatt bakom och till sist blev klockstapeln och skorstenen målade. Ett fantastiskt jobb!

Den 27 maj hade förskolan en heldag på Ifvarsgården. Gökotta firades den 30 maj. Kerstin predikade och Kim lärde oss mer om fåglar och berättade om sina strapatser när han är ute för att skåda på fåglar.

Övrig förberedelse inför sommaren: Söndag den 2 juni var det många som samlades och gjorde  klart det sista. Bänkar bord och broar oljades och fästen på flaggstången blev ditsvetsade och målade, blommor planterade och fjöset städades. När vi ändå var i farten fortsatte vi att städa stora och lilla härbret, vilket uppskattades då det kunde visas upp för allmänheten under sommaren.

Nationaldagsfirande den 6 juni besöktes av 85 personer och Tårtstaffan underhöll. Nya ljudanläggningen provades och visade sig vara mycket bra. Allt arbete som hade gjorts i maj uppmärksammades och vi tackade för pengarna från Kerstin Anderssons dödsbo.

Inför midsommarfesten samlades en skara på 20 personer för att jänsa. Midsommarfirande med dans och lekar kring midsommarstången den 21 juni. Elisabet ledde lekar som vanligt och som hon har gjort i över 40 år. Yvonne hade Loppis öppet vilket uppskattades av allmänheten.
Midsommarmässa 22 juni och Kerstin predikade, kören sjöng och efteråt serverades en kakbuffé. Ca 30 personer som vågade sig ut i regn och blåst njöt av mässan och kakbuffén.

Tunnbrödsbakning, servering och loppis var öppet from vecka 27 tom vecka 32. Ida Nilsson kom och gjorde armband och Karin Persson bakade med barnen över öppen eld. Barnen uppskattar Lillbua och fjöset som var välbesökt. Sabine, Kickan, Gun-Britt, Lena, Anita, Maud och Marie stod för tunnbrödsbakningen. Under Gla-Musikfestivalen var servering, tunnbrödsbakning och loppis öppet.

I november slog Anders sjövägen mot Lugnet, en fin promenadväg för bybor och turister.

Till sist arrangerades lilljulkväll en kär tradition. Den 3 dec kom 40 personer och avnjöt julgröt och skinkstut. Trebadurerna underhöll. Yvonne lägger ner mycket tid på loppisen, tack. Tack även till Mats som ser till att gräsmattan blir klippt och blommorna vattnade.

Ordförande Maud Jacobsson överlämnar tavlan  

 
Marie Jacobsson överlämnar blommor till Elisabet

Kerstin Hjalmarsson frånsade sig uppdraget i valberedningen

Leif Andersson ledde förhandlingarna

 
Dan Sunding,ny revisor, Kickan Edholm ny i valberedningen och Anita Olsson Bad ny kassör.

Text & Foto Kent Livendahl

Hallenbygdens Röda Korskrets, Årsmöte 2020

Lördagen den 29 februari kl 15.00 var alla, som ville, inbjudna till stämman som hölls på Kupan på Allhuset. För att locka lite extra skulle det bjudas på kaffe/te/saft och semla. Mellan 12 och 15 var Kupan öppen som vanligt för den som ville göra affärer.Kretsens ordförande, Kristina Sunding hälsade alla välkomna och redogjorde för hur stämman skulle gå till.

Kristina Sunding hade ett fasligt sjå med att servera semlor 

Information om vad som är på gång i framtiden fick vi av Kristina Sunding och Ulla Granlöv. Centralt har man i Röda Korset bestämt att det bara ska finnas en krets i varje kommun, alltså bara en i Åre kommun. Vad händer då med kupan i Järpen? Här i Hallenbygdens RK-krets kommer ingenting att förändras utan denna krets blev uppmanad att fortsätta precis som tidigare av de som har bestämt förändringen. Här jobbar alla medlemmar och styrelsen ideellt och riskerar inte att gå i konkurs som risken är för andra kretsar som lejer hjälp till allt möjligt. Alltså: Hallenbygdens RK-krets tar det lugnt och får pö om pö anpassa sig till de beslutade förändringarna. Dessutom ska detta vara genomfört först år 2023.

Tillbaka till årsmötesförhandlingarna
En punkt på dagordningen är  valen. Det vill säga, eventuella val då de som är i tur att avgå kanske har sagt ifrån sig omval, men det var ingen som ville avgå. Så valberedningen hade ett lätt jobb då det blev omval på samtliga. Valberedningen med Kerstin Hjalmarsson, sammankallande, och Saga Nordqvist hade ett lätt jobb. Även valberedningen, som årsmötet väljer, blev omvald. Bokslutet och revisionsberättelsen blev uppläst av Kerstin Hjalmarsson, revisor. Styrelsen blev beviljad ansvarsfrihet för 2019.

Verksametsberättelse
Styrelsen har haft fyra protokollförda sammanträden samt ett årsmöte. Årsmötet 2019 hölls på Kupan lördagen den 28 februari. Även då blev det kaffe och semla.  
Kretskampen
I oktober gick årets kretskamp av stapeln och Hallenbygdens krets placerade sig som 2:a i konkurrens med 8 andra kretsar från hela landet! Temat detta år var  ”Tillsammans i kris” som vi försökte symbolisera med ett lämpligt foto. Det blev en trevlig kväll som avslutades med fika.

Ewy Dahl uppvaktades  med godis som tack för att hon alltid ställer upp och jobbar i Kupan

Kupan
Ewy Dahl och Maj-Britt Andersson har varit ansvariga för verksamheten där. Under höst och vinter har man haft öppet tre dagar i veckan och under sommaren två dagar i veckan  samt sista lördagen varje månad.
Försäljningen har inbringat ca 19.700 kr, varav sommaren drog in 1790 kr. 58 kassar såldes, vilka vi har sytt av inkomna tyger. Flera av de som jobbar på Kupan syr kassar och stickar raggsockar. All verksamhet är ideell!

Onsdagsbadet har varit igång med ungefär 10 deltagare varje gång. Ledaren Viktoria Wallin vill gärna att det ska vara 10 st anmälda till detta. Några av bygdens damer ansvarar att det finns fika på bordet.

Statistik på gåvor:  Kretsen har skänkt       5.000 kr till Mocambique
                                                  


               5.950 kr till Nationell beredskap
                                                  


               5.000 kr till Klimatkrisens ansikte
                                                  


               5.440 kr till Världens Barn

RK:s minnesfond: 200 kr har kommit in under året

Dessa aktiviteter redovisar Hallenbygdens Rödakorskrets:

Vårinsamling på KarlOrsBua den 10 och 11 maj då man bjöd på fika och skramlade med bössor och sålde lotter.

Medlemsträff på församlingshemmet den 10 november med brödbingo med Roland som duktig utropare, där man kunde vinna det som medlemmarna hade bakat och skänkt till bingopriser!
En uppskattad kväll med besökare i olika åldrar!

Äldrecenter i Hallen, Mötesplats Bjurgården. Saga Nordqvist är ansvarig från Röda Korset.

Ordförande Kristina Sunding tackade alla för allt arbete och stöd under året och sa

”hoppas på att ett lika aktivt intresse visas kretsen under 2020!”

Som avslutning fick vi, som utlovat, kaffe och semla.

Ordförande Kristina Sunding och sekreterare Ulla Granlöv

 
Siv Risberg Borg och Saga Nordqvist

 
Många kom till mötet! Semlorna som kretsen bjöd på var goda!

Text & Foto Kent Livendahl