Musiklinjen på Birka folkhögskola i Ås, kallade till konsert i kyrkan; den 28e maj 2019.

Den stora, vackra kyrkan blev inte riktigt fylld av åhörare, men många kom och lyssnade och jublade åt de duktiga elevernas framträdande. En och annan lärare i sina respektive ämnen deltog naturligtvis också. Annars var programmet upplagt så att när en grupp eller elev hade framträtt med sitt presenterade de, hon eller han, den som kom efter! Smart, och konserten blev på så sätt även tidseffektiv samtidigt som många elever fick plats i konserten!

Många genrer visades upp, jazz, klassiskt, cafémusik, folkmusik. Folkmusikgruppen hade två lärare med i sitt framträdande, Kjell-Erik Eriksson och Jens Comén. Båda är välkända musiker från Hoven Droven. Gruppen framförde två stycken varav det ena var komponerad av Jens Comén. Med blås, fioler och en glad trumslagare fick folkmusikgruppen publiken i extas.

Efter en välkomsthälsning så inleddes evenemanget med en blandad kör som fyllde kyrkan med skön stämsång. Samma kör avslutade konserten, och berörde alla i kyrkbänkarna. Publiken hyllade alla, med stående ovationer, som deltagit och arrangerat konserten.

Alla gick därifrån glada och nöjda, och ville man kunde man swisha en valfri slant till värmestugan som kyrkan, Östersunds församling, sköter om åt de behövande.

Text och foto Kent Livendahl

I Arvesunds Missionshus, mittemot gamla affären i Arvesund, arrangerades detta evenemang med Bettan och Arne Månsson i spetsen. De hade förstås hjälp av en mängd släktingar och vänner. Bakning skulle ju ordnas och raggning av priser till lotteriet skulle fixas. Dessutom delades reklamlappar om musikcafét ut i postlådorna på halvön; enligt Marcus Claesson.

Underhållningen fixades av Hallenkören under ledning av Jan-Erik Wahlén, Tiljans spelmän och ”post-Egon”, Egon Tirén och Anders Silfverdal stod på artistlistan.

De framträdde med sina nummer i respektive avdelningar inför det fullsatta Missionshuset. Det talades av Arne Månsson, med en välkomsthälsning och alltid, som vanligt, roliga kommentarer därtill. Efter någon timme var det dags för fikapaus. Inga fasta priser utan man fick betala vad man ville. Dessutom kunde man gynna Baltikhjälpen med att köpa lotter. Därefter fortsatte underhållningen på samma sätt som innan pausen. Så småningom tog sig Bettan Månsson an dragningen av lotteriet.

På slutet fick publiken lyssna till skön solosång av Egon Tirén kompad av Anders Silfverdal.
När alla hade hämtat sina lotterivinster avslutades kvällen.

Som avslutning, på Arne Månssons förslag, sjöng hela publiken tillsammans den vackra psalm 190.

”Bred din vida vingar”.
Bred dina vida vingar, o, Jesus över mig

och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig!

Bliv du mitt allt i alla, min visdom och mitt råd,

och låt mig alla dagar få leva blott av nåd!

Förlåt mig alla synder och två mig i ditt blod!

Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god!

Tag i din vård och hägnad oss alla, stora, små,

och låt i frid oss åter till nattens vila gå!

Tag i din vård och hägnad oss alla, stora, små,

och låt i frid oss åter till nattens vila gå!

Och var och en gick därefter hem till sig.

Text & foto Kent Livendahl

Egon Tirén kompad av Anders Silfverdal

 Hallenkören under ledning av Jan-Erik Tirén

Tiljans spelmanslag

Reflektera över att intervjun nedan som du läser gjordes för  19 år sedan. En hel del har förändrats; ta hänsyn till det, tack.

På bilden ser ni en vuxen Pär i stånd med att jobba som snöplogare åt Åhns lantbruk! I intervjun är han bara 13 år! Fotot är taget av Anna Persson som jobbade i Åhns Lantbruk med början år 2005! En färsk intervju med Anna utlovas så småningom.

HallenPosten gjorde den 21 mars år 2000 ett besök hos familjen Eriksson i Åhn.
Erik Ersgården i Ågålan är en av de gårdar  i Hallenbygden som satsar på en framtid inom jordbruket. Sören och Mari Eriksson, ett jordbrukarpar i 30-årsåldern som vill leva ett modernt jordbrukarliv på dessa breddgrader. För att klara detta krävs naturligtvis en hel del investeringar i ny teknik och en större djurbesättning med modern djurhållning som i sin tur skapar ett arbetssätt som är mer rationellt och arbetsmiljövänligt. Förutom Sören och Mari består familjen av sönerna Pär 13, Mikael 10 samt hundarna Leo och Ragge.

Hur länge har gården gått i arv?
-Ja jag är bara tredje generation som brukar gården så på det viset är det ingen urgammal gård, berättar Sören. Min farfar, Erik Eriksson, kom hit och köpte gården 1919. Han kom från Offerdal. Lite märkligt är att det några år tidigare kom ytterligare två bönder hit och köpte varsin gård. Men de kom inte från samma ställe i Offerdal. Det måste ha varit trångt i Offerdal på den tiden. Farfar drev gården till 1956 och då tog mor och far över, berättar Sören.

Mari som kommer från en gård i Ångsta berättar att den är en sån som har gått i arv i många generationer. Samma släkt ända bak till 1700-talet, kanske ännu längre!

Skapar gården något mer arbetstillfälle än åt familjen?
-Ja vi har en anställd på halvtid och kan man samarbeta med andra gårdar så kan ju en person få heltid sammanlagt.

Ni har ju byggt nytt och skuldsatt er ganska ordentligt, förmodar jag, vad var det som fick er att satsa så kraftigt?
-Vi är naturligtvis intresserade av jordbruk, det är nummer ett och sen kom vi till ett vägskäl när Mari blev skadad och långtidssjukskriven efter att vi krockat med en älg. Dessutom var vi ändå tvungna att  bygga om efter de nya kraven på djurhållning. Valet var alltså: Lägg ned eller satsa ordentligt och det var väl då intresset för jobbet och att bli kvar i hembygden tog överhanden. Vi kunde bara ha byggt om, men det skulle inte ha blivit bra tyckte vi och arbetsmiljön var inte bra i den gamla lagårn och skulle inte ha blivit nämnvärt bättre vid en ombyggnad så därför valde vi istället att bygga helt nytt.

Vad valde ni för typ av modern djurhållning?
-Vi har så kallad varm lösdrift åt korna. Då har djuren ca 10-11 grader i fjöset och går löst. Den lagård som vi har nu har en speciell och ny planlösning. Fyra dagar innan vi krockade med älgen var vi i Västergötland och tittade på denna variant och det var den första som var byggd i Sverige.

Hur många mjölkleverantörer finns det idag i byn här?
-Nu är det bara vi men när jag växte upp så var det en 6-7 gårdar här som levererade mjölk. Trots det så levereras det mer mjölk nu än någonsin tidigare från Åhn.

Vad är er syn på miljön och kravodling?
-Miljön ska vii värna om, men jag tycker att det här medekologisk odling inte är så perfekt som det verkar. För det första är inte allt kraftfoder heltigenom  ekologisk som du köper till en eko-gård. Visserligen får det inte överskrida en viss nivå av ”orenhet” men ändå! För det andra finns det ekoodlare som inte riktigt klarar av att sköta sin gård på rätt sätt, för detta med ekologisk odling är mycket svårt. Ekoodling är naturligtvis lättare att få till i södra delen av landet där klimatet gör att du kan odla en stor del av kraftfodret själv. Här uppe kan du tex nästan aldrig odla ärter till mognad!
Vi har valt ett annat system som går under benämningen REKO, Resurshushållandekonventionellt jordbruk. Den går ut på att man gör en undersökning av vad marken innehåller och anpassar sin gödsling, kalkning mm efter det. Dessutom måste man hela tiden kontrollera att allt står rätt tillmed näringsvärden och dokumentera allt man gör. Att man följer föreskrifterna för REKO-odling kontrolleras då och då. Ju större gård man har desto oftare blir man kontrollerad. För att få använda bekämpningsmedel måste man gå en utbildning och få en licens som man sen måste förnya vart 4:e år, berättar Mari. Det är ganska sällan vi behöver använda bekämpningsmedel men det händer ibland att ogräset kan ta överhanden på vissa ställen.

(På listan  med förhållningsorder från Länsstyrelsenför REKO-odlare, som Sören och Mari visar, står bland annat i avsnittet kemisk bekämpning att behörighet att använda kemiska medel bara räcker 3 år i taget, att bara godkända bekämpningsmedel får finnas på gården och att de förvaras inlåsta, att man har biobädd för påfyllning, testad och godkänd spruta och dosnycklar för ogräsbekämpning./Red. anm.)  

Vad tycker ni som jordbrukare om EU?
-Norge står som bekant utanför EU och vi har haft norska jordbrukare på studiebesök som säger att det är ekonomiskt svårt att stå utanför.

Många jordbrukare klagar över pappershanteringen efter Sveriges inträde i EU, hur ser ni på det?
Vi har som många andra datorn till hjälp. Jag tycker inte det är krångligt längre sen jag lärt mig rutine. Det var som att börja ett nytt jobb, man måste lära sig rutinerna, sen går det bra, säger Mari. Vi var en av de få här uppe som faktiskt röstade ja till EU. Det hade varit lättare om hela Norden gått ihop  och stått utanför men Finland gick med så då sprack den möjligheten.

Tror ni på en framtid för landsbygden och jordbruk i glesbygd
-  Ja eftersom vi satsat all kraft vi har här på landet! Definitivt! Men det fattas lite arbetstillfällen så att vi kunde bli lite fler här Det skulle finnas ett Nobex till här i vår närhet. Tyvärr kan inte vi, hur stora vi än blir, skapa så många arbetstillfällen eftersom ju större en jordbrukare blir desto effektivare blir han. Och ska vi vara riktigt ärliga så är inte Storsjöbygden riktig glesbygd. Vi har tex inte så långa och dyra transporter som man har på andra håll i länet.

Tror ni att det i framtiden måste bli ännu större enheter eller kommer ”små” jordbruk  som ert att överleva?
-Visst kommer små jordbruk att klara sig i framtiden! När man slår ihop tre stora gårdar till en jättegård, som i Åse, så kommer den att skötas till 90% av anställd personal och då får man helt andra kostnader som kräver ännu större djurbesättningar. Det prats där om 8-10 anställda till 250 kor, och då undrar man om kanske rationaliseringseffekten försvinner.

Vad tycker ni om Hallenbygden i samverkan?
Det är bra att föreningen innefattar hela bygden med alla sina byar och inte bara Hallen. Om det här oområdet ska överleva med den relativt god service vi har, måste vi hjälpas åt på alla sätt. Vi försöker alltid att verkligen använda oss av all den lokala servicen som finns i bygden och inte ”gå över ån efter vatten”.

HallenPosten tackar för intervjun och önskar lycka till med nya gården!!

Text Kent Livendahl Foto Anna Persson  

Körsbärsträden blommar…

Var? Jo i Kungsträdgården i kungliga huvudstaden; alltså Stockholm. Min kompis, fotograf Lennart Dannelind från Låsböle/Lidingö, skickade bilder därifrån. Det gäller att passa på för blomningen är kort, i regel bara en vecka. Lördag den 21 april, var det återigen dags för Körsbärsblommans dag, som hålls varje år och lockar tusentals människor. Det sägs att många reser dit bara för att uppleva blomningen; de som jobbar i närheten förlägger sin lunchrast till Körsbärsträdens blomningsvecka. Andra reser dit på sin semester, man kan komma långt ifrån, tom från Kina Japan och Thailand för att uppleva dessa praktfulla träd!

Text Kent Livendahl
Foto Lennart Dannelind

BYDALSFJÄLLEN, HALLEN | 27 MAJ 2016 |

Ja, nu har våren kommit till Bydalen! Dessa vårbilder har nu tre år på nacken.

”Vår” fotograf Lennart Dannelind Låsböle/Lidingö har skickat bilder från denna vackra del av Oviksfjällen som ni läsare får ta del av nu.

Hoppas att ni njuter lika mycket som jag av de vackra bilderna.

Varsågod och njut bara!

Text Kent Livendahl
Fotograf Lennart Dannelind

Janne och Teslan

HALLEN  28 SEPTEMBER 2016

För tre år sedan fick dåvarande redaktionen på 321an höra historien om hur det gick till när Janne Hemmingsson skaffade framtidsbilen Tesla. Inte nog med det, både Birgitta Andersson och Anna Persson fick provköra detta under av teknik. En elbil med fantastisk räckvidd, praktisk taget gratis att köra och samtidigt miljövänlig.

Efter provturen kom både Birgitta och Anna tillbaka och sken som solar. En fantastisk bil och en upplevelse att köra tyckte båda damerna.

Inger i Bäck jobbade också ideellt åt HallenPosten.

”Heimbygda gästade Marby” var en artikel med både foto och text av Inger Olsson (Inger i Bäck). Inger skrev åt ÖP och fick en och annan krona för att hon bevakade Hallen- och Marbybygden. Naturligtvis jobbade hon helt ideellt åt HallenPosten. Artikeln nedan är hämtad ur HP i majnumret 2001. I detta nummer finns det mer intressant att visa för er som är  intresserade.
Så…det kommer mera!

Här är artikeln:
”Marby hembygdsförening har haft ett välbesökt årsmöte i Vallunda gård i Höge. Ordförande Olle Hemmingsson, Gärdsta hälsade välkommen och klubbade de stadgeenliga ärendena.

Ur verksamhetsberättelsen kan nämnas det traditionella midsommarfirandet vid Marby Gammalgård, där det dansades runt midsommarstången. För den alltid fina musikunderhållningen svarade förstås Olle Hemmingsson för, i år tillsammans med Lennart Elfberg.

I Missionshuset som numera ägs av Marby hembygdsförening arrangerades en härlig konsert med Bengt Erik Norlén (Oviken) samt bröderna Jan och Olle Hemmingsson. Samtliga fortsatte efter konserten att underhålla vid kaffesamkvävet inne i Gammalgården med ytterligare spontan spelmansfröjd (buskspel).

Kan också nämnas att Christina Sunding från Mårdsund höll serveringen på Gammalgården öppen cirka sex veckor sommaren 2000. Cirka 600 personer besökte hembygdsföreningens fina museum. Ewa Hemmingsson lovade att hålla serveringen öppen under sommaren och anordna musikkvällar.

De båda prominenta herrarna ur Heimbygdas styrelse, Sven Schylberg och Nils-Axel Didriksson hade inbjudits att medverka i samband med årsmötet. De berättade om hur arbetet bedrivs inom vår länsorganisation, och om grundkurser för hembygdsvårdare i Z-län. Den svenska hembygdsrörelsen är en mycket aktiv folkrörelse; fler än 400 000 människor är medlemmar i hembygdsföreningar och hembygdsförbund.

Under årsmötet delade redaktörerna Schylberg och Didriksson ut tidskriften Heimbygda (organ för hembygdsrörelse i Jämtlands län). Där har många hembygdsföreningar i länet skrivit och berättat om sin föreningsverksamhet. Man vill gärna nämna om en mäktig manifestation om hembygdsrörelsen i Marieby. Dit kom 180 0mbud från Sveg i söder till Hoting i norr och möttes av ett flaggprytt Marieby och på Mariagården höll Heimbygda sin 27:e årsstämma efter omorganisationen 1974! Vidare kan man läsa i årgång 13  att ”inom hembygdsrörelsen har man länge varit medveten om att en förnyelse har varit av nöden tvunget. Det är vår övertygelse att vi är mitt uppe i denna process. Steg för steg sker en föryngring av de aktiva. Allt fler kvinnor kommer med i föreningarnas styrelser!”

I Marby hembygdsförening omvaldes Olle Hemmingsson (1 år) som ordförande.

Ledamöter omval 2 år Gunnar Klasson, Leif Eriksson och Ruth Björklund.

Fyllnadsval ett år Ann-Charlotte Nord.

Revisorer ett år omval Per Alexandersson (sammankallande) Leif Svedin.

Revisorersättare  omval Birger Olofsson och Örjan Olofsson.

Ledamoten Sven Eriksson som frånsagt sig omval avtackades varm.

Text & Foto  Inger i Bäck

Min sida av saken…

Fortsätter att berätta om det som varit. Jag lägger nu ut en artikel ur samma nummer, HP maj-numret år 2001, Den handlar om Birgitta Andersson, som ”vill att alla ska må bra…”. Birgitta jobbar fortfarande kvar åt HBIS en del men är mest anställd som bibliotekarie åt Åre kommun på Allhuset!

Här är artikeln:
Birgitta Andersson, Höla, var en av de 64 som blev uttagna att skjutsa Europas jordbruksministrar i Östersund. I regel blev det ingen nämnvärd konversation med ministrarna utom med Luxemburgs som visade sig mycket intresserad av förhållandena här i Jämtland. Det enda Bilkårens chaufförer på eget initiativ fick säga åt ministrarna var: ”Fasten your seatbelts, please” men Luxemburgs minister med fru ville prata mer med Birgitta. Paret förundrades av att vi hade så mycket snö kvar och is på Storsjön. De ville veta så mycket som möjligt och Birgitta fick snabbt koppla på turistinformatörsrollen.
- Det var roligt att få berätta för någon som verkligen var intresserad av vårt landskap och vi hade ett trivsamt samtal, berättade Birgitta. De flesta ministrar var mycket trevliga och artiga och var ”som folk är mest”. Barnen som ställde frågor till dem, vid det arrangerade mötet på Stortorget, gjorde ett starkt intryck på ministrarna genom sin kunnighet och sitt engagemang.

I Jämtland finns det ett starkt motstånd mot EU och en del motståndskommentarer kan även en chaufför få.
- När vi tvättade bilarna i Volvos tvättautomat blev det ibland en lång kö av EU-bilar och då var det en del som blev sura  för att vi tog upp plats åt ”dom där”.
Jag tycker att det finns både för- och nackdelar med ett medlemskap i EU. Den stora fördelen är att vi kan vara med och påverka Europas framtid och ibland få bidrag till vår egen bygd. Nackdelen är den enorma byråkratin och de ofattbara summor man slösar bort. Jag körde dock bil med gott samvete eftersom Volvo betalade vår lön och höll bilarna. Inga skattepengar användes, berättade Birgitta.

Hon tycker det är roligt att köra bil och göra något annorlunda ibland. Bilkåristerna får ibland uppdrag att hålla chaufförer till olika evenemang. Då får den som är intresserad anmäla sig.

Historien om Birgitta börjar för 39 år sedan då hon föddes i Sundsjö församling i Bräcke kommun. Hon är näst yngst i en syskonskara på fem. Där var det landet och djurhållning. Birgitta älskade att vara ensam bland djuren.
-Jag var mobbad i skolan och fann min ro i lagårn. Mamma och pappa hjälpte mig och de är mina idoler. Jag ser verkligen upp till dem. De har kämpat och slitit för sina barn och barnbarn och dessutom arbetet mycket ideellt i många föreningar. Av dem har jag lärt mig att det är viktigt att engagera sig i sånt man tror på.

Birgittas arbetskamrater tycker att hon är serviceminded och plikttrogen.
-Hon ställer alltid upp, sa någon på hennes arbetsplats. Hon vill hjälpa alla. Det måste bli stressigt ibland.

Birgittas första jobb var som kyrkvaktmästare i Sundsjö.
- Då fick man handgräva gravarna. Det var slitsamt, minns hon men annars ett fritt  utomhusjobb som passade mig. En kort  period jobbade hon som gravstensgravör. Vidare har hon varit traktorförare vid täckdikning.

Till Hallen och Höla kom Birgitta -88 och -91började hon som ekonomibiträde på Storsjöodjurets förskola i Hallen.
-Tyvärr fick jag aldrig laga mat där som jag hade hoppats på utan maten hämtades färdiglagad på Bjurgården. En olycka satte stopp för arbetet på dagis. En trappa som var felkonstruerad gick sönder och Birgitta  skadade ryggen och ena foten! Den redan dåliga ryggen blev ännu sämre. Många och långa sjukskrivningar följde. Hon fick aldrig skadan klassad som arbetsskada men måste sluta eftersom ryggen inte orkade med städningen.

Som en rehabåtgärd fick Birgitta ta datakörkort. Datoriseringen var intensiv på skolan i Hallen och det behövdes en person som kunde hjälpa till med det arbetet. Efter att även fått teknikerutbildning på sexton veckor började hon jobba som IT-samordnare i rektorsområdet.
-Roligt jobb men det är svårt att hinna med och hjälpa alla. Datorerna ska fungera och jag ska även hjälpa till med viss utbildning både av lärare och elever. Framtiden är oviss. Jag behövs och har hur mycket jobb som helst, men i besparingstider är det inte säkert att vara IT-samordnare.

Motion och träning är det som hjälpt henne att komma tillbaka efter rygg- och fotskadorna. Hon tar långa och många promenader. Då tänker man bra. Spinning med styrketräning och gymnastik är andra motionsformer hon regelbundet använder.
-Hur hinner du med allt som ska göras undrar folk ibland? Svaret är attjag prioriterar promenaderna annars skulle jag bli sjuk igen. Jag måste motionera!

På fritiden engagerar sig Birgitta i Lillsjöbygdens byalag, Höla Badplatsförening, Bilkåristerna, Hallenbygdebn i Samverkan ocj inte minst HallenPosten.

Vad är det som driver dig att ställa upp så mycket?
- Jag vill att det ska vara bra överallt och att alla ska må bra. Jag vet hur är att vara ”under isen” och kan jag hjälpa någon att komma upp är det bra. Jag vill också att vår bygd ska överleva och HallenPosten är en utmärkt marknadsförare av Hallenbygden. Dessutom har vi roligt i redaktionen!

Vad tycker du är dåligt i livet?
-När någon inte är ärlig utan talar bakom ryggen.
-Mobbing i alla former.

Vad tycker du är bra i livet?
-Att känna trygghet i familjen.
-När man känner att man har uträttat bra saker på jobbet.
-Att hjälpa andra

Text Kent Livendahl
Intervjuad Birgitta Andersson