Veckans stafettgäst : Stig Albertsson som intervjuades av Emelie Berg

Denna vecka var det Stig som fick ta emot stafettpinnen och i och med detta berätta sin iakttagelse av “Storsjöodjuret”.

När vi sitter ner förklarar Stig direkt att han är övertygad om att det finns något i Storsjön som inte är identifierat men som faktiskt många sett vid olika tillfällen, han tror det är ett urdjur av något slag som lever långt ner i Storsjöns vatten. För en sak som är ganska märklig är att när man Googlar på storsjön får man fram ett maxdjup på 74 meter, medan det av ortsbor mätts upp djup runt i alla fall 100 meter. Så vem vet det kan ju dölja sig grottor eller vad som helst där nere på sjöbotten.

Detta är i alla fall Stigs iakttagelse:

“Jag har nästan som bott ute på sjön i hela mitt liv, tror inte det är någon som fiskat så mycket som jag. Men ändå tog det mig 49 år innan jag blev övertygad om att det finns nåt där ute. Det var då Håkan Jacobsson hade sett något, jag började fundera på allvar (Han är ingen som skulle hitta på saker bara sådär).

Det var en alldeles vindstilla dag som jag och en till var ute med båten vid Utöarna, vi rodde lite sakta då det plötsligt kommer upp något ungefär 25 meter från båten, en stor svart “knul en hudknul”. Den var alldeles blank och vattnet bara rann av. Den hade varken öron ögon eller något sånt. Sedan försvann den ner igen för att återigen visa sig. Detta gjorde ju att man slapp att fundera om man hade sett rätt eller inte. Nu var jag övertygad!

Dagen efter stod det i LT att Storsjöodjuret setts från Verkön. Det gjorde ju det hela ännu mer trovärdigt då de inte heller kan ha sett samma för detta var längre bort och då skulle de också sett vår båt. Så antagligen hade Storsjöodjuret varit i full rörelse denna dagen. Jag vet ju efter denna händelse att jag sett någon levande varelse, men vad jag har sett kan jag ju inte säga säkert.

Nästan precis två år efter denna upplevelse var jag hembjuden till Börje och Kicki (Kjell Jacobsson var också där) och vi satt ute på deras altan. När jag kom dit blåste det lite grann men övergick ganska snart till vindstilla. Jag satt och blickade ut över sjön och den fina utsikten, femte gången jag tittar ser jag en båt dyka upp från ingenstans och åker fram i kanske 10 knop, men det lustiga är att jag ser ingen båt. Det svallar och beter sig precis som en båt men där finns ingen. Svallvågorna far fram från Engbloms till strax innan den stora bryggan och då försvinner “båten”. Mitt sällskap undrar vad det är jag tittar på därute, jag förklarar vad jag precis har sett. Nu sitter vi alla fyra och tittar ut över sjön och ser hur det rör sig under/intill bryggan för att sedan komma upp och simma ca 200 meter ut mot flaket och återigen dyka ner och försvinna.”

Nu har vi fått ta del av ännu en intressant iakttagelse som gjorts av Storsjöodjuret. Jag väntar med spänning vad nästa gäst har att berätta.

Emelie Berg

Skribent och fotograf