Funderade när jag satt ute med en sax och snoppade krusbär; kan man skriva om krusbär till bloggen, räcker det som ämne? Ja då! När jag hade snoppat några dagar, så kom denna artikel till! När bären är snoppade kan de tex användas till sylt och kräm. I rättvisans namn är det Elisabet som plockat bären, iförd full riddarutrustning och med vapen i form av en bärplockare till hands, och sedan tillverkat både sylt och kräm. Jag har bara hjälpt till att snoppa skörden.

Krusbär är namnet både på en buske och dess bär som är ätliga och goda. Busken Krusbär odlas för bärens skull. Bären kallas även för Stickelbär. Krusbär tillhör familjen Vinbärssläktet

Som jag redan berättat kan man göra både sylt och kräm av bären. Vi hade bara en buske, som blev delad i två 1985 när vi hade översvämning. Han som körde grävmaskin för att hjälpa till med att hindra katastrofen gick rätt igenom busken med sin maskin varpå busken blev tvådelad! Nu 2019 har de återigen blivit en, de har vuxit ihop!

I år var Krusbärsbusken överfull med bär. Även vinbärsbuskarna var överfulla med bär. Ett bra år för trädgårdsbär således!

En dikt om krusbär
”Krusbär finns i många färger: gröna, gula, röda – en del med glatta skal, andra med håriga.
Vem är väl den på jordens vida rymd, som njutit
smaken av krusbär och av stora söta stickelbär
och som härvid ej ropar ut:
jag har aldrig smakat maken!
Mot det en skeppslast dumma apelsiner intet är.
Själv pomeranser
jag föga anser.
Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien, vad allt Europa?
Jag trotsar öppet alltihopa.
Men Skandinavien – det är alladar!
Blott Sverige svenska krusbär har. ”

Carl Jonas Love Almqvist, född 1793 i Stockholm, död 1866 i Bremen, diktade detta.

Lyssnade på Bo Strömstedt i SVTs öppna arkiv där han bla berättade om Carl Jonas Love Almqvist.
Spännande att få veta att Almqvist mer eller mindre tvingades på flykt till Amerika. Han var anklagad för att ha förskingrat, orsakat av en  ockrare, eller procentare som de också kallades. Dessutom flydde han undan rättvisan som jagade honom anklagad för att ha försökt mörda nyss nämnda ockrare. I hela 14 år var han ensam i Amerika och längtade hem och skrev under de åren både prosa och poesi. Till slut flydde han till Bremen och dog av ålderssvaghet och fick en fattigmans begravning. Tack vare sin dotter blev mycket av hans poesi och prosa räddat. Hon fick reda på att han var sjuk och hade kommit Bremen, skyndade dit, men hann inte fram utan pappa Love dog innan hon kom fram. Där tvingade hon, mer eller mindre, begravningsentreprenören att gräva upp sin pappa så att hon kunde rädda hans skrifter som han hade med sig i graven.

Text & Foto Kent Livendahl

Foto Elisabet Livendahl

Busken

Plockat

Oerhört god krusbärskräm

Färdig god sylt