Reflektera över att intervjun nedan som du läser gjordes för  19 år sedan. En hel del har förändrats; ta hänsyn till det, tack.

På bilden ser ni en vuxen Pär i stånd med att jobba som snöplogare åt Åhns lantbruk! I intervjun är han bara 13 år! Fotot är taget av Anna Persson som jobbade i Åhns Lantbruk med början år 2005! En färsk intervju med Anna utlovas så småningom.

HallenPosten gjorde den 21 mars år 2000 ett besök hos familjen Eriksson i Åhn.
Erik Ersgården i Ågålan är en av de gårdar  i Hallenbygden som satsar på en framtid inom jordbruket. Sören och Mari Eriksson, ett jordbrukarpar i 30-årsåldern som vill leva ett modernt jordbrukarliv på dessa breddgrader. För att klara detta krävs naturligtvis en hel del investeringar i ny teknik och en större djurbesättning med modern djurhållning som i sin tur skapar ett arbetssätt som är mer rationellt och arbetsmiljövänligt. Förutom Sören och Mari består familjen av sönerna Pär 13, Mikael 10 samt hundarna Leo och Ragge.

Hur länge har gården gått i arv?
-Ja jag är bara tredje generation som brukar gården så på det viset är det ingen urgammal gård, berättar Sören. Min farfar, Erik Eriksson, kom hit och köpte gården 1919. Han kom från Offerdal. Lite märkligt är att det några år tidigare kom ytterligare två bönder hit och köpte varsin gård. Men de kom inte från samma ställe i Offerdal. Det måste ha varit trångt i Offerdal på den tiden. Farfar drev gården till 1956 och då tog mor och far över, berättar Sören.

Mari som kommer från en gård i Ångsta berättar att den är en sån som har gått i arv i många generationer. Samma släkt ända bak till 1700-talet, kanske ännu längre!

Skapar gården något mer arbetstillfälle än åt familjen?
-Ja vi har en anställd på halvtid och kan man samarbeta med andra gårdar så kan ju en person få heltid sammanlagt.

Ni har ju byggt nytt och skuldsatt er ganska ordentligt, förmodar jag, vad var det som fick er att satsa så kraftigt?
-Vi är naturligtvis intresserade av jordbruk, det är nummer ett och sen kom vi till ett vägskäl när Mari blev skadad och långtidssjukskriven efter att vi krockat med en älg. Dessutom var vi ändå tvungna att  bygga om efter de nya kraven på djurhållning. Valet var alltså: Lägg ned eller satsa ordentligt och det var väl då intresset för jobbet och att bli kvar i hembygden tog överhanden. Vi kunde bara ha byggt om, men det skulle inte ha blivit bra tyckte vi och arbetsmiljön var inte bra i den gamla lagårn och skulle inte ha blivit nämnvärt bättre vid en ombyggnad så därför valde vi istället att bygga helt nytt.

Vad valde ni för typ av modern djurhållning?
-Vi har så kallad varm lösdrift åt korna. Då har djuren ca 10-11 grader i fjöset och går löst. Den lagård som vi har nu har en speciell och ny planlösning. Fyra dagar innan vi krockade med älgen var vi i Västergötland och tittade på denna variant och det var den första som var byggd i Sverige.

Hur många mjölkleverantörer finns det idag i byn här?
-Nu är det bara vi men när jag växte upp så var det en 6-7 gårdar här som levererade mjölk. Trots det så levereras det mer mjölk nu än någonsin tidigare från Åhn.

Vad är er syn på miljön och kravodling?
-Miljön ska vii värna om, men jag tycker att det här medekologisk odling inte är så perfekt som det verkar. För det första är inte allt kraftfoder heltigenom  ekologisk som du köper till en eko-gård. Visserligen får det inte överskrida en viss nivå av ”orenhet” men ändå! För det andra finns det ekoodlare som inte riktigt klarar av att sköta sin gård på rätt sätt, för detta med ekologisk odling är mycket svårt. Ekoodling är naturligtvis lättare att få till i södra delen av landet där klimatet gör att du kan odla en stor del av kraftfodret själv. Här uppe kan du tex nästan aldrig odla ärter till mognad!
Vi har valt ett annat system som går under benämningen REKO, Resurshushållandekonventionellt jordbruk. Den går ut på att man gör en undersökning av vad marken innehåller och anpassar sin gödsling, kalkning mm efter det. Dessutom måste man hela tiden kontrollera att allt står rätt tillmed näringsvärden och dokumentera allt man gör. Att man följer föreskrifterna för REKO-odling kontrolleras då och då. Ju större gård man har desto oftare blir man kontrollerad. För att få använda bekämpningsmedel måste man gå en utbildning och få en licens som man sen måste förnya vart 4:e år, berättar Mari. Det är ganska sällan vi behöver använda bekämpningsmedel men det händer ibland att ogräset kan ta överhanden på vissa ställen.

(På listan  med förhållningsorder från Länsstyrelsenför REKO-odlare, som Sören och Mari visar, står bland annat i avsnittet kemisk bekämpning att behörighet att använda kemiska medel bara räcker 3 år i taget, att bara godkända bekämpningsmedel får finnas på gården och att de förvaras inlåsta, att man har biobädd för påfyllning, testad och godkänd spruta och dosnycklar för ogräsbekämpning./Red. anm.)  

Vad tycker ni som jordbrukare om EU?
-Norge står som bekant utanför EU och vi har haft norska jordbrukare på studiebesök som säger att det är ekonomiskt svårt att stå utanför.

Många jordbrukare klagar över pappershanteringen efter Sveriges inträde i EU, hur ser ni på det?
Vi har som många andra datorn till hjälp. Jag tycker inte det är krångligt längre sen jag lärt mig rutine. Det var som att börja ett nytt jobb, man måste lära sig rutinerna, sen går det bra, säger Mari. Vi var en av de få här uppe som faktiskt röstade ja till EU. Det hade varit lättare om hela Norden gått ihop  och stått utanför men Finland gick med så då sprack den möjligheten.

Tror ni på en framtid för landsbygden och jordbruk i glesbygd
-  Ja eftersom vi satsat all kraft vi har här på landet! Definitivt! Men det fattas lite arbetstillfällen så att vi kunde bli lite fler här Det skulle finnas ett Nobex till här i vår närhet. Tyvärr kan inte vi, hur stora vi än blir, skapa så många arbetstillfällen eftersom ju större en jordbrukare blir desto effektivare blir han. Och ska vi vara riktigt ärliga så är inte Storsjöbygden riktig glesbygd. Vi har tex inte så långa och dyra transporter som man har på andra håll i länet.

Tror ni att det i framtiden måste bli ännu större enheter eller kommer ”små” jordbruk  som ert att överleva?
-Visst kommer små jordbruk att klara sig i framtiden! När man slår ihop tre stora gårdar till en jättegård, som i Åse, så kommer den att skötas till 90% av anställd personal och då får man helt andra kostnader som kräver ännu större djurbesättningar. Det prats där om 8-10 anställda till 250 kor, och då undrar man om kanske rationaliseringseffekten försvinner.

Vad tycker ni om Hallenbygden i samverkan?
Det är bra att föreningen innefattar hela bygden med alla sina byar och inte bara Hallen. Om det här oområdet ska överleva med den relativt god service vi har, måste vi hjälpas åt på alla sätt. Vi försöker alltid att verkligen använda oss av all den lokala servicen som finns i bygden och inte ”gå över ån efter vatten”.

HallenPosten tackar för intervjun och önskar lycka till med nya gården!!

Text Kent Livendahl Foto Anna Persson