När jag går min dagliga promenad, ledsagad av min rullator eller mina två gång-stavar träffar jag alltid på folk i byn. Då växlar vi alltid några ord…ofta blir det om väder och vind. Men någon gång träffar jag på någon som jag inte har sett på länge; då blir alltid första frågan: Vad gör du nu förtiden?

Som många känner till har Tomas Ledin skrivit en sång som börjar just så. Då får man tankar om den folkkära artisten. Är inte han ursprungligen från Jämtland? Jo mycket riktigt; Wikipedia meddelar/ Ledin föddes i Östersund och växte under sina tidiga år upp i Rätan (Nederhögen) och sedan i Hölö utanför Södertälje, innan hans familj slutligen slog sig ned i Sandviken i början på 60-talet. Sina tidiga barndomssomrar tillbringade han också i Ådalen, hos sina farföräldrar. Hans far, Folke Ledin (född 1926 i Strömnäs) var rektor och modern, Margareta, (född Moberg 1927 i Mogata) var förskollärare; familjen omfattade även två yngre systrar. Båda föräldrarna fick som den första i sin släkt utbildning, och han har talat om de klassresor som gjorts i hans släkt. Han var en tid utbytesstudent i USA och när han återvände till Sverige vägrade han som motståndare till det pågående vietnamkriget göra värnplikt och fick så småningom frisedel.

Ibland träffar jag mina forna arbetskamrater på Allhuset, Birgitta Andersson, Emelie Berg, Anna Persson och barnboksbibliotekarien Camilla Stoll.

Ofta träffar jag sonen Olov med sin dotter Lovisa (14 år)  eller vår yngsta dotter Lina med sina två tvillingdöttrar Astrid och Elsa, nu hela fem år! Men Hustrun Elisabet och jag har två vuxna barn till; äldsta dottern Sara med sin familj, maken Erik och deras tre barn, Jesper 16, Lukas 14 och Linnea 8 år. Vårt näst äldsta barn heter Emma med maken Micke och deras barn tvillingflickorna Maria och Johanna 8 och deras yngsta Amanda 5år.

Om man då räknar antalet barnbarn så blir det allt som allt nio stycken! Det är familjen (klanen) man lever för plus några vänner och trevliga, hjälpsamma grannar. Nyss var våra vänner Stig och Ulla  på besök och åt middag med oss. Elisabet hade gjort en utsökt köttgryta i så stor mängd att den räckte till åtta portioner. Resten, en försvarlig mängd ligger nu i frysen!!

Till efterrätt serverades det krusbärskräm och fruktsallad, dock inte i samma mängd som grytan. Vi upptäckte att det gick jättebra att blanda krusbärskräm och fruktsallad.

Idag sitter hustrun och jobbar med sitt julklappspussel som hon köpte själv.

Häromdagen ringde en barndomskamrat bara för att önska Gott Nytt År! Det första han sa efter det var just Vad gör du nuförtiden och därefter Hur mår du nu nuförtiden en ännu mer relevant fråga till en 71-åring som har haft stroke och cancer, he he ! Trots det så gör jag mitt bästa för att hänga med i detta livet så länge som möjligt.

Text & Foto Kent Livendahl

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kanske varmaste midsommaren mannaminne? Då gjorde Elisabet och jag en utflykt till Hara brygga, ett underbart ställe för sol och bad vid Storsjön.   Fika billigt och gott visste vi att man kan göra där, vi har varit där förut. En extra krydda som...

    Britt Jakobsson recenserar   Alla som hyllar Darwin och evolutionen, hur kan ni tro att den västerländska människan är slutmålet och ha högmodet att kalla oss homo sapiens, den visa människan? Troligare är att utvecklingen går mot högre in...

  Detta är skribentens katt som ofta vill sitta i Britts knä, och är en hejare att hålla huset rent från råttor och andra gnagare!    … diktade Werner Aspenström. Ja, de håller på för fullt men problemen är svårlösta. Kan en stark k...

    Kenta med sin exra påse på vänster ben     Låter inte helt kul, eller hur. Med en mycket värkande, infekterad och svullen njure skjutsade hustrun in mig till lasarettet med stigande feber och sänka. Tyvärr är inte min vänstra njure ...

I det senaste numret av Bygdebladet (som enligt HBIS styrelse skulle bli så bra) får vi veta att det också ska läggas ner i juni 2020.(Detta förstod flera av oss arbetare direkt, men fick veta att vi inte förstod föreningens bästa) Enligt min mening ...