Inspirerad av Monika Skrivare i Hakkas (Monika Nilsson) sätter jag mig vid datorn öppnar ett Word-dokument. Vad är det hon brukar säga; skriv Kenta, skriv bara, av hjärtans lust. Det försöker jag göra nu!

Det gäller att jobba på och aldrig ge upp! Vad kroppen än säger! Så länge du lever och kan kliva upp ur sängen så strunta i att du blir bromsad, tänk bara på att du klarar detta också.

Ett exempel idag, det var länge sen jag satt i vår lilla roddbåt. Vi hade fått hjälp att sjösätta båten och att montera den lilla elektriska motorn med  batteriet nyladdat och klart. Måste pröva att åka båt när det är så fint väder. Det var länge sen jag vågade mig ner i vår båt, yr och vinglig som jag är. Faran att ramla är just vid ombord- och avstigning! Men nu var det dags att prova trots att min hjärna och kroppen sa NEJ!

Hur hade vi gjort för några år sedan? Vi måste ha med oss fika i vår picknickkorg. Glida ut på sjön och dricka kaffe och äta våra medhavda mackor. Njuta av stillheten på sjön och låta en ljudlös aktersnurra driva oss framåt.

Vi brydde oss inte om att det dök upp ett mörkt moln på himlen som förebådade en regnskur; Dessutom mullrade åskan, men långt bort.

- Äh vi ökar farten ock åker ifrån molnet, sa skepparen Elisabet. Och det gick bra. Bara några droppar på oss, definitivt ingen åska!! Elisabet körde och jag satt i fören som ett kuttersmycke.

Då både regn och åska uteblev så  var vi ute på sjön ganska länge, ljuvligt!!

Att återigen våga mig ner i båten var ett steg framåt i mitt tillfrisknande! Jag trotsade hjärnan och kroppen; nej, jag vill inte ge upp!  Belöningen blev en njutbar eftermiddag på Storsjön.

Summan av denna idé blev att allt lyckades till ca 98%. Jag snubblade och ramlade på bryggan vid avstigning från båten. Slog mig lite på knät. Därav avdraget på 2%!

Detta måste vi göra om vid lämpligt tillfälle!

Text och Foto Kent Livendahl

Skepparen!

Skepparen körde ifrån regnmolnet!

Här är den gamla snurran, till salu!