Det kom en riktigt obehaglig och skrämmande nyhet från Stockholm. Ett hundratal svartklädda och maskerade män spred flygblad och attackerade människor med osvenskt utseende i närheten av Centralstationen. Enligt flygbladen ville man speciellt eliminera ensamkommande flyktingbarn. Poliser som var i tjänst och bemöttes med våld, identifierade gruppen som ”firmor”, alltså fotbollsklubbarnas supporterklubbar. Redan år 2004 skrev Stephan Mendel-Enk en reportagebok om fenomenet och försökte komma Firman Boys, AIK:s mest våldsbenägna supportrar inpå livet. Mendel-Enk är en man som ifrågasätter och försöker förstå mansrollen och han beskrev det äckel han kände när de artiga, välklädda männen från olika samhällsklasser berättade sina hårresande historier.

Samtidigt blev han inte kvitt tanken att firmans mansideal var identiska med det i samhället rådande:

Stå pall. Behärska dig. Var lojal mot gruppen. Offra dig för något större och viktigare än du själv. Den interna hierarkin. Den stenhårda uppdelningen offentligt/privat. Föraktet för svaghet.

Stephan kände igen principerna från de mansdominerade tidningsredaktionerna, där man samtidigt fördömde Firmans våldsdåd. Hans slutsats blev att den dominerande manligheten är en av samhället stöttad våldsideologi, en evig tävlan där kvinnor bara är statister.  Småpojkars beteende ursäktas och för vuxna mäns våld finns alltid förklaringar. En f d polis, Michael Lundh, har i sin bok ”Sveriges Likas Lag” beskrivit sin livsväg via Polishögskolan och tjänsten i den beryktade A-turen vid Norrmalmspolisen i Stockholm. Där anpassade han sig snabbt till en fördomsfull människosyn och att ”spöa buset” var ett nöje. Kvinnliga poliser kallades attrapper. När han började ifrågasätta blev han svårt mobbad och tvingades till avsked. Ingen chef stöttade honom.

I firmorna har tydligen tiden stått stilla och idrotten tycks inte förmå göra sig av med dessa vänner. Polisen vågar jag inte yttra mig om. De har stora inre problem med olämpliga chefer och skandaler som de försöker mörka. På allra sista tiden har det hänt något överraskande i underhållnings- och kändisvärlden. Konstnären Lars Lerin, homosexuell med nära till sina kvinnliga sidor, har blivit megastor och älskad av alla. En sådan macho som Persbrandt kallade honom ett ”väsen” och lade av hela sin rustning i hans närhet. Leif GW Persson lovade att slå ihjäl den som på något sätt gjorde Lars illa. Lars Lerin går som följetong i TV och alla älskar honom. Vad är det som hänt? Har vi fått ett nytt bättre manlighetsideal? Jag tror det var Göran Greider som fnös åt Lars sökande efter vänner bland kändisar och tyckte han borde gå ut och prata med vanligt folk, till exempel i arbetarklassen. Alla de osynliga har äntligen börjat höras lite nu när Kommunals pampfasoner avslöjats och det gillade Greider. Mera sådant! ropade han. Vänta, det kanske kommer. Bara Lars Lerin får tid att måla också.

Britt Jakobsson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kanske varmaste midsommaren mannaminne? Då gjorde Elisabet och jag en utflykt till Hara brygga, ett underbart ställe för sol och bad vid Storsjön.   Fika billigt och gott visste vi att man kan göra där, vi har varit där förut. En extra krydda som...

    Britt Jakobsson recenserar   Alla som hyllar Darwin och evolutionen, hur kan ni tro att den västerländska människan är slutmålet och ha högmodet att kalla oss homo sapiens, den visa människan? Troligare är att utvecklingen går mot högre in...

  Detta är skribentens katt som ofta vill sitta i Britts knä, och är en hejare att hålla huset rent från råttor och andra gnagare!    … diktade Werner Aspenström. Ja, de håller på för fullt men problemen är svårlösta. Kan en stark k...

    Kenta med sin exra påse på vänster ben     Låter inte helt kul, eller hur. Med en mycket värkande, infekterad och svullen njure skjutsade hustrun in mig till lasarettet med stigande feber och sänka. Tyvärr är inte min vänstra njure ...

I det senaste numret av Bygdebladet (som enligt HBIS styrelse skulle bli så bra) får vi veta att det också ska läggas ner i juni 2020.(Detta förstod flera av oss arbetare direkt, men fick veta att vi inte förstod föreningens bästa) Enligt min mening ...