Föreningen Hbis och tidningen HallenPosten skapades i mitten på 90-talet och har utvecklats framtill nyligen. Nu har tidningen lagts ner och ersatts av ett infoblad. Att lägga ner papperstidningar är säkert rätt i dessa tider men varför då ersätta en tidning med en annan som dessutom föreningen ska bekosta själv och dela ut gratis till alla. Jag ville istället satsa på den redan befintliga webbtidningen www.321an.se  

Jag fick dock sparken för att jag inte trodde på idén och var besvärlig för den nyskapade ”Mediagruppen”.  Så mycket trodde man alltså på mig som skapat både en bygdeförening HBIS och skapat och drivit en tidning HallenPosten/321an. Tog även ansvar för Hallen/Marby krönikan när Kyrkan inte ville jobba med den längre. Allt för bygdens framtid.  Framför allt trodde jag inte på den nya styrelsen.

Det är med stor tacksamhet och glädje jag blickar tillbaka på mina år med ”regionens minsta tidning” som MittTV kallade oss i sitt mycket fina reportage. Pierre Ragnehag, tvproducent med redaktion i Sundsvall, ringde oss och frågade om han fick göra ett reportage.
- Du förstår, sa han, när man i dessa tider får höra talas om att någon tänker starta en papperstidning och särskilt i den här storleksklassen måste man som journalist undersöka det närmare. Journalistiskt är det mycket intressant!
När han sa ”starta tidning” syftade han på det faktum att vi på våren 2001 var tvungna att stå på egna ben ekonomiskt sedan bidraget från Åre kommuns projekt ”Fördjupat medborgarinflytande” upphörde. Då bidraget tog slut frågade vi invånarna hur vi skulle göra, lägga ner tidningen eller göra en prenumerationstidning av den; det blev ett rungande svar: fortsätt så prenumererar vi!!

I majnumret 2001 skrev undertecknad: ”Tack alla prenumeranter för det gensvar vi fått!
Ungefär hälften av alla hushåll i HallenMarby har redan skickat in prenumerationsavgiften på HallenPosten! Vår målsättning är naturligtvis att alla ska prenumerera och att tidningen stadigt ska öka i upplaga. Tack även alla skribenter som förser oss med material!
Den uppmärksamhet vi fått i TV, på Hbis årsmötee och av er läsare sporrar oss att jobba vidare.”  

Redaktionen bestod då av några eldsjälar som drevs av en inneboende tro och eld att en tidning i området kan skapa en sammanhållning byar och människor emellan och hjälpa till att marknadsföra bygden.
Vi signalerade till invånarna att om vi drar åt samma håll kommer vår fantastiska bygd få behålla den service vi har, ja till och med utöka den. Vi hade då, och har fortfarande en god samhällsservice; såsom skola, affär, läkare, bensinmack, bibliotek mm.

Men 1996 låg en dyster stämning likt mörka moln över Hallen- och Marbybygden; det var efter det stora skolbråket! Hur skulle vi lätta på det dystra? Anders Durling, Elisabet Livendahl och undertecknad funderade tillsammans över vad vi skulle göra.
-Hur ska vi berätta om allt trevligt och positivt som faktiskt händer varje dag runtom i våra byar, sa Anders.
-Kanske kan man göra affischer och sätta upp, sa Elisabet.
Det var startskottet till ett, med facit i hand, lyckat försök att vända den starka nedåtgående kraften uppåt i stället.
Skolan blev strax inblandad, läraren Ewa Faxén behövde en verksamhet till ett it-projekt med sina skolbarn. Barnen döpte bladet till HallenPosten och skrev lite information som trycktes upp på skolans kopiator  och distribuerades av Posten till samtliga hushåll i Hallen/Marby. Tidningen HP smög in under den nybildade föreningens Hallenbygden i Samverkan skyddande vingar. Dock fick vi distribueringsbidrag av Åre kommun ända till 2001. En ny redaktionsmedarbetare anmälde sig; Annette Bergqvist stormade in med idéer, kunskaper och en vilja att utveckla tidningen.

   Ewa tyckte att vi behövde fler medarbetare och Birgitta Andersson kom då. Strax efter det tackade Ewa för sig och hoppade av projektet. Ytterligare en Birgitta (Persson) anmälde sig som medarbetare och tillsammans bildade de två Birgittorna en stark koppling till skolan, vilket var viktigt.

I mitt huvud rörde sig tidigt en tanke om att det finns en väldig styrka i det lokala; en tanke som hela tiden drivit mig framåt. En del av innehållet i vår tidning (när vi hade en) kallades för returinformation och tidigare betraktades det av journalister och mediafolk som något dåligt och var nedvärderat av alla som tycktes förstå sig på nyheter med mera. Men i takt med globaliseringen och det ständigt växande informationsflödet ökade också behovet för den enskilde av returinformationen! En intressant paradox är att ju mer vi får veta sånt som händer långt bort, ja runt hela jordklotet desto mer intresserad tycks vi bli av vårt närområde.

Tidningen utvecklades med stormsteg sidantalet ökade ständigt. Då Åre kommun startade sitt projekt ”Fördjupat medborgarinflytande” fick vi trycka gratis på kommunens tryckeri och projektet betalade även distributionen. Det var en viktig period för oss tidningsmakare. Vi kunde då utan ekonomisk stress ägna oss åt att utveckla tidningen både innehållsmässigt och layoutmässigt. Vi fick ganska snart även erhålla både artiklar och foton från skribenter i området då engagemanget i tidningen stadigt ökade, både från privatpersoner, företag och föreningar.

Det finns mycket mer att berätta om denna tidning, både om utvecklingen och dess avveckling under senare år. Om du är intresserad så håll utkik i Kentas Facebook och blogg varsting.bloggplatsen.se     Tänker berätta mer om denna fantastiska tidning. Hoppas att de som driver den nu förstår vilket ansvar det är att förvalta detta nu!

Bildtext Kent och Jocke från TV hälsar på skribenten Inger i Bäck