Nyligen kom undertecknad på att vi, före detta arbetskamrater på 321an, Birgitta Andersson, Emelie Berg och Anna Persson skulle träffas och bara ha roligt. Kom ihåg: Det gäller att inte ta sig själv på för stort allvar! Förbud att prata jobb!

Jag kallade detta en tjejkväll. Sällskapsspel tyckte vi alla fyra skulle vara roligt. Det var min idé, så jag bjöd in de andra till tjejkvällen. Jag  gjorde en enkel men supergod kräftsoppa, som min hustru föreslog. ”Enkel att tillaga men god” sa hon. När tjejkvällen skulle gå av stapeln var Elisabet själv på Kap Verde och njöt av sin 70-årspresent som våra barn hade givit henne.

Vi enades om en lämplig dag. För att uppmärksamma kvällen hade jag tänt i alla rum; kamraterna ville kanske för första gången gå husesyn. I källaren har jag också en avdelning, en och en halv meter i längd och från golv till tak med familjens sällskapsspel. Så nog fanns det att välja på!

Nåväl, när tjejerna kom var de alla hungriga så vi började med maten direkt. Birgitta kom direkt från jobbet och hade promenerat från jobbet. Både Anna och Emelie var också hungriga.

Redan under middagen enades vi om att det skulle var fritt fram att plåta varandra och att vi inte skulle vara rädda för kameran. ” Man måste ju acceptera hur man ser ut” sa jag. Det kom vi överens om.

Det var innan Birgitta och jag öppnade vinflaskan och började fota, he he. Anna och Emelie drack bara alkoholfritt öl och hemmagjord saft, och de hade minst sagt, ja nästan mer roligt än vi (kanske var vi vindrickare roliga att beskåda (nej jag bara skämtar). Efter att jag, och hustrun, hade inhöstat beröm för den supergoda kräftsoppan vidtog sällskapsspel. Redan då hade vi skrattat så mycket att vi hade ont både här och där. En av brudarna som drack alkoholfritt hade skrattat så mycket att några muskler i bakhuvudet gjorde ont. När vi lite senare på kvällen frågade hur det var med musklerna i huvet sa hon bara, ”de e lugnt, de har nog förtvinat, tror jag”!! Förstår ni nu hur det var?

Så pågick denna trevliga kväll med skratt och sällskapsspel några timmar.

Annars gick det lugnt och städat till. Det enda som gick sönder var plastemballaget till korkskruven.

När vi så småningom skildes åt bestämdes att vi skulle träffas igen och spela spel utan att prata jobb.

Längtar!!

Text & Foto Kent Livendahl
Foto Anna Persson 

Anna, Birre och Emelie på väg hem med skratt-träningsvärk både här och där

Spelet i full gång

Emelie var duktig på spel  

Birre

Birre och Kenta är inte rädda för kameran