Vad är en by? 

Några hus och gårdar längs med en älv, sjö eller en väg. Ja, men det är bara ytan. En by är också

människornas tankar, minnen och drömmar. Jag ser diktsamlingen ”Osebol”, en 800-sidig

tegelsten där alla fyrtiotvå vuxna byborna kommit till tals, som en symbol för att glesbygden

reser sig upp och tar plats i litteraturen.

Journalisten Marit Kapla har intervjuat dem alla, med namn och födelseår, och skapat ett omfattande körverk av röster, där inget bidrag kasserats utan varsamt lagts ihop till en tät helhet. Författaren har skrivit en akademisk uppsats om Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj, som också är hennes förebild, men det unika med ”Osebol” är poesiformen. I korta talspråksnära strofer med en dialektal klang talar de äldre om minnen, erfarenheter och hur allting ändrat sig. Så länge idealitet och sammanhållning blomstrade kunde en hel delåstadkommas. Så var det med slalombacken. När det ideella försvann tog det slut. Funderingar kring hur så många affärer kunde bära sig förr, det handlade väl om samma sak.

Lojalitet och inte så stora fordringar, alla hade inte bilar. Nu vill barnen ha utbud, tar upp sina telefoner ideligen och vill inte skita ner sig. Osebol lever upp på sommaren men turismen kan aldrig ersätta jakten, som var en bra näring tills vargen kom och förstörde tillgången på älg och möjligheten att sälja jakträtter.”Vargen kostar de på.& quot; Samma ironi träffar flyktingar, men invandrare finns av olika slag. Mattias född 1991 i en polsk familj jämför Polen och Sverige.

Alla kommer

med sin egen flaska

och är redan mätta och fulla

och delar inte så ofta med sig

av det de har.

Jag har upplevt en annan känsla

i Osebol

Det är mer som i Polen.

Levi född 1973 i Ungern rosar inte sitt hemland.

Och jag gillar inte

ungerska människors mentalitet.

Inte alla förstås

men många människor som bor i Ungern

är inte så trevliga.

De tycker de är bäst.

Att folk som inte har en fin och dyr bil

bara är skit.

Jag slår upp boken på måfå sökande efter Osebols själ. Finner ingen bitterhet eller kaxighet mot storstaden. Inte heller någon känsla av underlägsenhet. Bara ett kallt konstaterande, en stad fungerar inte utan landsbygd, så nån måste bo där. Ett lågmält ifrågasättande om utvecklingen alltid är så förnuftig. Och en stor kärlek till byn Osebol som antagligen inte är så mycket annorlunda än andra byar men som nu verkligen finns på kartan.

Text Britt Jakobsson                 Foto på Marit Kapla tagit av Trinidad Carillo

Marit Kapla

Osebol

Teg Publishing

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kanske varmaste midsommaren mannaminne? Då gjorde Elisabet och jag en utflykt till Hara brygga, ett underbart ställe för sol och bad vid Storsjön.   Fika billigt och gott visste vi att man kan göra där, vi har varit där förut. En extra krydda som...

    Britt Jakobsson recenserar   Alla som hyllar Darwin och evolutionen, hur kan ni tro att den västerländska människan är slutmålet och ha högmodet att kalla oss homo sapiens, den visa människan? Troligare är att utvecklingen går mot högre in...

  Detta är skribentens katt som ofta vill sitta i Britts knä, och är en hejare att hålla huset rent från råttor och andra gnagare!    … diktade Werner Aspenström. Ja, de håller på för fullt men problemen är svårlösta. Kan en stark k...

    Kenta med sin exra påse på vänster ben     Låter inte helt kul, eller hur. Med en mycket värkande, infekterad och svullen njure skjutsade hustrun in mig till lasarettet med stigande feber och sänka. Tyvärr är inte min vänstra njure ...

I det senaste numret av Bygdebladet (som enligt HBIS styrelse skulle bli så bra) får vi veta att det också ska läggas ner i juni 2020.(Detta förstod flera av oss arbetare direkt, men fick veta att vi inte förstod föreningens bästa) Enligt min mening ...