När jag kollade i min dator vad som fanns för berättelser sparade och som har några år på nacken hittade jag detta. Ett fint reportage av Britt Jakobsson. Med hennes tillåtelse lägger jag nu ut detta för allmän beskådan på min blogg; ”Varsting” .

Gott humör! en soaré om Äcke med Glesingarna

Gott humör, ja, så hette Erik Olssons (Äckes) bok, (1888) vers och prosa på jämtmål, men jag anser att Glesingarnas soaré i Kövra Betelkapell var besjälad av ett stort allvar.

Musiken, en återkommande underliggande bordunton och Janne Hemmingssons flöjtspel gav föreställningen en innerlig accent, även om många inslag var humoristiska och drastiska.

Man hade aldrig frestats att locka fram gapskrattet, vilket ibland sker när det talas dialekt på scen. Glesingarna och föreningen Barke har som mål att vårda och sprida jämtskan och då undviker man överdrifter. Som idégivare, jämtskans diktardrottning och beskyddare fick Berta Magnusson, själv närvarande, en stor och varm applåd. Äcke lyftes fram ur glömskan genom scener ur sitt korta men händelserika liv (1860-1915) med scenografi och dräkter i tidstrogen stil och vackra färger. Kent Nilsson på klaviatur, Marianne Nilsson fiol och Jan Hemmingsson flöjt och gitarr spelade enkla traditionella melodier och psalmer allt efter sångarnas behov. Beret Bertilsdotter gestaltade Äckes mamma Dordi, Patrik Andersson spelade huvudrollen och Erica Jonsson hustrun Hanna, alla i sång, tal och dans.  Publicisten Johan Saxon Lindström och konstnären Anders Zorn kreerade Stig Ulvild som också gjorde figuren Ocken ur Gott humör. Hela ensemblen medverkade i en skolscen. Bondsonen Äcke som började intressera sig för bokstäver när han var 4 år, utbildade sig till folkskollärare och hade sin sista tjänst just i Kövra där han dog 56 år gammal dagens datum 1916. Det är en mångsidig personlighet som växer fram i föreställningen. En konstnär med många talanger, passioner och intressen, skulle jag säga. Gossen blev pappa första gången före 20 år och giftermålet kom först när lärarexamen var avklarad. Tiden i Härnösand var inte helt på den smala vägen men sen blev Äcke en sträng nykterist och far till 10 barn.  Vi blev alla delaktiga i ett godtemplarmöte och sjöng ordenssången med emfas. Hans-Peter Burman, hedersgäst och ”E´ jamtlannstaus” tonsättare, mannen som är mera jämte än vanliga dödliga, och dessutom språkvetare puffade på mig och gladde sig åt uttrycket ”väck var duven håg!” Snyggt, påpekade han. 

Aftonen kändes mycket speciell när Äckes barnbarn, en äldre kvinna, steg fram och sjöng ett par sånger. Hanna, hennes mormor, hade med tiden blivit ganska barsk, något som vi i publiken hade stor förståelse för. Kulturmannen Äcke gjorde henne med barn hela tiden och så drog han iväg till Amerika! Eller startade getfarm. Den högtidliga och gripande stämning som infann sig vid applådtacket bröts av Beret Bertilsdotter när hon påpekade att vi bör fira våra stora män och kvinnor. Britterna firar ju att Shakespeare varit död i 400 år! H P Burman tillfogade att det i år är 40 år sedan gruppen Hardda ku hardda geit bildades. Han fick sista ordet och sällskapet drog vidare till mat och efterfest.

Text Britt Jakobsson
Foto från 321ans arkiv

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kanske varmaste midsommaren mannaminne? Då gjorde Elisabet och jag en utflykt till Hara brygga, ett underbart ställe för sol och bad vid Storsjön.   Fika billigt och gott visste vi att man kan göra där, vi har varit där förut. En extra krydda som...

    Britt Jakobsson recenserar   Alla som hyllar Darwin och evolutionen, hur kan ni tro att den västerländska människan är slutmålet och ha högmodet att kalla oss homo sapiens, den visa människan? Troligare är att utvecklingen går mot högre in...

  Detta är skribentens katt som ofta vill sitta i Britts knä, och är en hejare att hålla huset rent från råttor och andra gnagare!    … diktade Werner Aspenström. Ja, de håller på för fullt men problemen är svårlösta. Kan en stark k...

    Kenta med sin exra påse på vänster ben     Låter inte helt kul, eller hur. Med en mycket värkande, infekterad och svullen njure skjutsade hustrun in mig till lasarettet med stigande feber och sänka. Tyvärr är inte min vänstra njure ...

I det senaste numret av Bygdebladet (som enligt HBIS styrelse skulle bli så bra) får vi veta att det också ska läggas ner i juni 2020.(Detta förstod flera av oss arbetare direkt, men fick veta att vi inte förstod föreningens bästa) Enligt min mening ...