Direktlänk till inlägg 9 januari 2019

Stillsam promenad med hunde...?

Av Kent Livendahl - 9 januari 2019 19:59

 

Det hela började som en stillsam promenad. Hunden, en gråhund, var som vanligt överlycklig att få komma ut och röra på sig. Vi gick vår vanliga runda. Uppåt mot höjderna varifrån man såg stora delar av den vackra Storsjön; ja därifrån såg man tom storsjöflaket! Vackert väder och bedårande utsikt, vad kan vara mer lugnt och rogivande. Ända tills hunden gör ett kraftigt ryck och sticker iväg åt andra hållet in i skogen! Hunden ryckte till så hårt att jag tappade kopplet, så småningom! Först blev jag hängande efter djuret med rak arm och vilt uppspärrade ögon! Samtidigt grimaserade min mun och signalerade smärta innan jag tvingades släppa kopplet. Snart nog reste jag mig upp och efter att ha sopat av mig löv, barr och kladdiga kottar stod jag helt stilla. Tappade hakan av förvåning då jag såg min hund involverad i ett vilt slagsmål med en grävling! Båda djuren slogs med fradgan rinnande ur sina käftar!

Undrar hur detta ska sluta undrade jag med svetten rinnande från pannan? Själv vågade jag  inte lägga mig i kombattanternas mellanhavande. Hivade upp min telefon, som såg  mer rolig ut än fungerande, efter min luftfärd bakom hunden. Vem ska jag fråga om råd? Anna Fors, Maria Häggblom eller Stig Albertsson? De finns fler duktiga hundmänniskor, men dessa var de första som dök upp i min hjärna! Mina händer darrade när jag började leta deras telefonnummer.

Då får jag se ännu ett djur, lugnt stående, i närheten av slagskämparna; en björn! Björnen stod helt stilla. Det såg ut som om han värderade hur mycket mat det fanns på hundens och grävlingens kroppar.
”Nää, man är väl ingen varg heller, tänkte nallen - jag går bara in och jabbar lite med dessa två galningar. Kan vara skönt med ett motionspass, så här efter lunch!”

Efter en kort sund då alla tre hade svängt runt i  en yrande dans, hörde jag hur björnen röt till och slagsmålet upphörde med ens. Grävlingen la benen på ryggen och har inte synts till sen dess. Min hund kom till mig och lät sig villigt kopplas och efter lufsade björnen och sa till mig:

- Tur att jag var i närheten annars kanske det hade gått illa för din jaktkamrat!

Svetten lackade och jag vaknade!     

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kent Livendahl - 19 juni 2020 16:19

Kanske varmaste midsommaren mannaminne? Då gjorde Elisabet och jag en utflykt till Hara brygga, ett underbart ställe för sol och bad vid Storsjön.   Fika billigt och gott visste vi att man kan göra där, vi har varit där förut. En extra krydda som...

Av Kent Livendahl - 13 juni 2020 09:48


    Britt Jakobsson recenserar   Alla som hyllar Darwin och evolutionen, hur kan ni tro att den västerländska människan är slutmålet och ha högmodet att kalla oss homo sapiens, den visa människan? Troligare är att utvecklingen går mot högre in...

Av Kent Livendahl - 8 april 2020 16:48


  Detta är skribentens katt som ofta vill sitta i Britts knä, och är en hejare att hålla huset rent från råttor och andra gnagare!    … diktade Werner Aspenström. Ja, de håller på för fullt men problemen är svårlösta. Kan en stark k...

Av Kent Livendahl - 5 april 2020 14:09

    Kenta med sin exra påse på vänster ben     Låter inte helt kul, eller hur. Med en mycket värkande, infekterad och svullen njure skjutsade hustrun in mig till lasarettet med stigande feber och sänka. Tyvärr är inte min vänstra njure ...

Av Kent Livendahl - 31 mars 2020 16:46

I det senaste numret av Bygdebladet (som enligt HBIS styrelse skulle bli så bra) får vi veta att det också ska läggas ner i juni 2020.(Detta förstod flera av oss arbetare direkt, men fick veta att vi inte förstod föreningens bästa) Enligt min mening ...

Ovido - Quiz & Flashcards