Kulturen/Region Jämtland ville veta vad vi i Hallen tycker. Vad har Kulturen för roll och betydelse lokalt för samhällsutvecklingen? Regional utvecklingsstrategi – RUS, visionen till 2050!

Workshops anordnas på biblioteken i länet. I skrivande stund pågår träffarna fortfarande för att avslutas i Hammarstrand den 13 november.  I Hallen fick intresserade anmäla sig för att tycka och förhoppningsvis påverka ”RUS en” i framtiden.

Platsen blev förstås på Biblioteket i Allhuset. Torsdagen den 31 oktober samlades ett femtontal intresserade under workshopsledaren Linda Forss. Annette Forsberg från Regionen inledde och avslutade mötet. Vi startade 18.30 och avslutade kl 21.00

Många tankar om kultur och vad är kultur? hördes under kvällen från deltagarna; exempel: allt som berör är kultur och ska ges möjlighet att existera, även på det lokala planet. Var rädd om det lokala kulturarvet, där nämndes även Hallen med sin mångåriga Hallen/Marbykrönika och sin trettioåriga papperstidning och webbtidning. Hantverk, matkultur och systuga bör man jobba för att få en plats i Hallen. Skapande kultur är viktigt på landsbygden. Många brinner för Hallenbygden och därför måste man ge plats och rum för kreativitet. Jakt och fiske är också kultur. Med sol luft och vatten utvecklas människan i kulturen.

Bibliotekarien Birgitta Andersson bjöd som vanligt på gott fika och kursledaren Linda Forss på två kampsånger som syftade till att bevara allt som vi har för att kunna leva bra och tryggt i Hallenbygden. Med en bra räddningstjänst och en högstadieskola. Detta med tanke på att politikerna i Åre kommun de senaste åren vill ta bort både det ena och andra för oss invånare i Hallenbygden.

Återkommer i ärendet när Regionen har tyckt till om det lokala tyckandet och tänkandet i Hallenbygden.

Text & Foto Kent Livendahl

 
Närmast: Janne Hemmingsson och Kerstin Örbo

 
Leif Andersson och LInda Forss

 
 Andra gruppen

DRAMAT
Nyligen fick ambulansen hämta undertecknad och skjutsa gubben Kenta till lasarettet. Med över 40 grader i feber och en infektion i kroppen var jag inte så kaxig; min kära hustru såg till att en ambulans kom till Bjurgatan.
Väl inkommen till akuten togs jag som vanligt (har varit med om detta förr) väl om hand av sjukvårdspersonalen. För att komma tillrätta med infektionen i min kropp sattes genast in antibiotoka; intravenöst.
Vid första ronden frågade chefsläkaren vad jag hade för planer denna vecka.
-Min hustru fyller 70 år till helgen och då måste jag vara utskriven, på fredagen har jag tid hos hörcentralen kl 8.00 för att hämta mina nya hörapparater sedan har jag tid hos Berners kl 10.15 för att få på vinterdäcken”, svarade jag.
-Det ska vi försöka ordna, svarade läkaren. Vi ska göra vårt bästa, kunden har alltid rätt, sade han skämtsamt.

Mycket riktigt, på fredagen skrevs jag ut och min äldsta dotter Sara fixade vinterdäcken hos Berners varpå hon kunde hämta mig till den väntande festen under helgen. Alla barn och barnbarn kom hem till Hallen för att fira mormor/farmor. Allt som allt blev vi 18 stycken  till festen.

Elisabet som fyllde 70  

FESTEN 
Födelsedagsbarnet hade ordnat allt. Hon hade hyrt en biosalong, beställt en film som passade alla från fyraåringarna upptill den äldsta, 71åringen Kenta. Med tårtor, godis, kakor kom vi vid lunchtid till biosalongen för 30 personer som var lagom stor för vår klan, 18 stycken, vi hade gott om plats. Att man kan hyra en salong för privat bruk var en nyhet för många. Mycket trevligt!  Yngsta dottern Lina hyllade sin mor med sång och egen text. Många grät glädjetårar!

 
Amanda omgiven av Astrid och Elsa.

Jesper Carlsson mitt i biosalongen

Filmen, den senaste Lejonkungen, med riktiga djur i handlingen var mycket bra! När filmen var slut upptäckte vi att det var ett par timmar kvar innan klanen även skulle inta restaurangen Pinchos, gick alla hem till Lina och Jimmy som har en liten fin lägenhet på Frösön. Trevligt och fullsatt blev det där!

På Pinchos åt vi och hade trevligt.

När alla var mätta och nöjda på firandet gick/for var och en hem till sig.
Elisabet var väldigt nöjd med firandet och presenterna, en resa till Kap Verde tillsammans med äldsta dotter Sara, sången av minstingen Lina och den skräddarsydda kappan av Anna Mellberg, Ateljé Klea.

Fredagen före festen på bion och Pinchos kom det gäster för att fira Elisabet. Det var hennes rätta födelsedag som är den 18 oktober. De hade också presenter med sig som gladde födelsedagsbarnet.

Text Kent Livendahl

Foto olika barn.  

Så var det dags igen för en ”brandkårsutryckning” av invånarna i Hallenbygden.

Åre kommun blev inbjudna till Hallgården för att förklara  sin nya brandchefs förslag till förändring av deltidsbrandkåren. Den var så konstig så att brandmännen sa upp sig. De tyckte att den nya brandchefen skulle förändra så mycket att det fanns inget brandförsvar kvar.

Han skulle bl.a ta ifrån brandkåren i Hallen en släckningsbil som var själva basen i släckningsarbetet. Uppsägningstiden går ut den 19 december i år, så efter detta datum finns det inget brandförsvar i Hallenbygden om chefen och brandmännen inte kan komma överens.

Can Savran, politiker och kommunalråd i Åre

Då kan man fråga sig om allt ska hänga på en släckningsbil? Dessutom hade brandchefen uttryckt sig okänsligt, enligt personalen på brandkåren. De hade uppfattat honom så att det var inte så noga med brandförsvaret i Hallen. Enligt brandchefen, som han flera gånger repeterade under kvällen, var detta bara ett förslag. Brandmännen däremot uppfattade det som ett direktiv som till varje pris skulle genomföras; därför sa de upp sig! Vem vill bo i en bygd utan brandförsvar? Utflyttningen är ett faktum!

Tord Teland var talesman för brandstyrkan.

Här satt brandmännen tillsammans

Nu måste brandchefen och personalen i Hallen träffas och komma överens. Representanterna från Åre kommun blev varse att invånarna i Hallen, 260 invånare kom till denna utryckning till Hallgården, inte tänker låta en ny brandchef, anställd sedan endast nio månader, förstöra det arbete och kunskap som brandmännen byggt upp och skaffat sig under de trettio år som deltidsbrandkåren har funnits!

Kan inte låta bli att dra en parallell till utryckningen ”rädda skolan i Hallen”. Det påstås att skolchefen som ville förändra skolan då, lägga ner högstadiet och stöka till det för både personal och elever, bara var anställd för att ”fixa detta” och sedan försvinna igen. Kan det vara på samma sätt med denna brandchef?? Vill inte tro det men kunde inte låta bli att dra denna parallell.

Här visar brandkåren sina kunskaper under en barnfestival i Hallen 

Text & foto Kent Livendahl
Foto Birgitta Andersson    

I Hakkas fem mil från Gällivare jobbar man nu stenhårt med utveckling av Hakkas. En grupp ur Hakkasbygdens boende ekonomisk förening berättar hur man lyckats förvärva hus från Malmberget och flytta dessa till Hakkas på landsbygden. Den intressanta historien berättas här nedan av en person i utvecklingsgruppen, Erik Carlsson. /Denna text av redaktören Kent Livendahl

Texten med bilder nedan publicerades den 27 september 2019
Att hus flyttas från Malmberget på grund av gruvans expansion är inte ovanligt numera, men det ovanliga den här gången är att avvecklingen av Malmberget utvecklar Hakkas.

– Vi har vetat om genom att stadsflytten av Malmberget pågår att möjligheten skulle finnas att flytta hus till Hakkas. Sen dök det upp tre likadana hus i Malmberget som stod bredvid varandra i rätt storlek och då tänkte vi att det här måste vi lösa säger Erik Carlsson från Hakkasbygdens boende ekonomisk förening.

Symbolisk summa
Medlemmarna i Hakkasbygdens boende ekonomisk förening har jobbat hårt för att utveckla byn genom att ordna fler bostäder. Tidigare har de tagit över ett hyreshus av kommunen som de nu har renoverat. Nu har byn fått tre hus som annars skulle rivas av LKAB för en symbolisk summa av en krona.

– Det här är utveckling av byn och vi gör det själva, det är grymt roligt säger Erik Carlsson.

Hyresgäster vill flytta in
Det finns behov av fler bostäder i Hakkas och redan nu innan husen är på plats finns det hyresgäster som väntar på att flytta in.

Enligt Erik Carlsson måste man hitta andra vägar att få fler bostäder till byn för det är inte möjligt att bygga nya hus på landsbygden.

– Det är inte så lätt att bygga nytt på landsbygden, byggkostnaderna är lika höga oavsett var i landet du bygger i princip. Bankerna vill inte alltid gå in och stötta, du måste vara miljonär för att bygga ett nytt hus på landsbygden och det är ju inte bra  säger Erik Carlsson från Hakkasbygdens boende ekonomisk förening
Text & Bild SVT

Ett av husen inflyttat i Hakkas, berättar Erik Carlsson

Vi gratulerar Hakkas att man lyckas utveckla landsbygden! Önskar att det fanns en ekonomisk förening i Hallen med samma drivkraft! Hbis var tidigare en förening med utvecklingskraft som nu verkar ha avtagit.
Text & Foto Kent Livendahl

Bild och text hämtat ur tidningen Hakkas Bygdeblad

Nyss beskev jag hur det var att lyssna till en blues-fiol på Stenhammaren i Mattmar.

Nu fanns det möjlighet att lyssna på en gudstjänst-fiol I Tossbergs bygdegård.

Västra Storsjöbygdens Församling kallade till  en gudstjänst i Tossberg;  officiant Gabrielle Jacobsson, kantor Andreas Renström och kyrkvärd Birgitta Johansson. Gudstjänsten stack ut genom att kantor Andreas spelade fiol som avslutning och därvid inhöstade rungande applåder och ingen lämnades oberörd av detta vackra spel. Trots att vi besökare inte var så många var applåderna ”rungande”.
Andreas berättade att det under hans musikaliska utbildning dröjde innan han hittade ”rätt”; det var kantor han ville bli!! Vi samtalade också om att de finns många duktiga musiker som bara har sitt musicerande som hobby. Andreas nämnde ett exempel: i en församling var kantorn en ”vanlig” kantor medan prästen var utbildad konsertpianist. Där kunde det uppstå konflikter!

Som avslutning bjöds det på jättegott fika som kyrkvärden ordnat. En av deltagarna sade skämtsamt att ”jag styr mina steg mot de gudstjänster som har godast fika, Tossberg och Höla”.

Överhuvudtaget är det, enligt ordinarie präst i Hallen, Ulf Persson, viktigt med kyrkkaffe. Då blir det en bra avslutning på gudstjänsten då vi kan prata, diskutera och framför allt lära känna varandra.

Jag fick också träffa Hans-Olof Nylen som ville marknadsföra ett föredrag på bygdegården: ”I andra världskrigets skugga”, som handlar om livet på landsbygden i västra Jämtland under krigsåren. Unika bilder kommer att visas under en och en halv timme som föredraget pågår. Den 29 september kl. 18.00 kontakt 070-292 12 38

Text & Foto Kent Livendahl     

Gabrielle Jacobsson, Andreas Renström och Birgitta Johansson var huvudpersonerna i gudstjänsten

Kyrkvärden läste dagens text

Gabrielle i samtal efter gudstjänsten

Andreas spelade vackert på sin fiol

Gott fika!

Ett bord med besökare...har inte alla besökare på bild

Reklam för ett kommande föredrag

Blev inspirerad av bygdebladet från Hakkas vilket jag prenumererar på. De håller på att flytta hus från Malmberget till Hakkas så att fler kan flytta in där. Flytta hus ja, ifjol fick ordenshuset i Låsböle nytt tak. Behövde inte flyttas men räddas för väder och vind då taket var mycket dåligt! Samuel Löfholm med kompis Gabriel Irestål gjorde jobbet. Nu har jag fått fotot som Lennart Dannelind, påpassligt nog, tog innan det var helt färdigt.

Här kommer artikeln från oktober med bilder från ifjol:

Tack vare Birgitta Andersson i styrelsen för Lillsjöbygdens byalag blev taket på det anrika ordenshuset till sist utbytt.

Efter flera turer och ansökningar hos Länsstyrelsen blev det Samuel Löfholm tillsammans med Gabriel Irestål som bytte ut taket. Per Alexandersson, Kent Risberg och Roland Johansson var hantlangare under byggperioden.

”Det kommer att hålla många år till” sa Samuel när han berättade hur de hade gått till väga.

Drygt 20 personer var närvarande och gladdes åt taklagsfesten och njöt av maten.

– Tre år tog det innan vi visste att ekonomin skulle hålla, berättade Birgitta Andersson

Det blev en glädjens dag när det äntligen var färdigt!!

Foto Lennart Dannelind

Samuel Löfholm Birgitta Andersson och Gabriel Irestål

Här är hela gänget som hjälptes åt så att taket blev nytt! Roland Johanssson, Per Alexandersson,

Samuel Löfholm, Birgitta Andersson och Gabriel Irestål

Tore Anderssson, Björn Runsten och Birgitta Andersson hade roligt

Lotteridragning under kvällen

Festmaten kom från Ica

Text & Foto Kent Livendahl

Fotot på takbygget: Lennart Dannelind

Ofta blir det fullsatt på Stenhammaren när Kerstin med ”de sina” ordnar nåt!! Nu blev det en blueskonsert för en billig penning,och man fick gott fika i priset.

Höstens första evenemang på bygdegården blev med BJ´s  Delta Duo, Johan Eliasson och Lars Åstrand.  Spännande att höra dessa två musikanter. Blues i grunden består av tre ackord. Kan låta simpelt men om man förmedlar den känslan som Johan och Lasse lyckas med så är musiken helt underbar, och inte så lätt att framföra. Båda två behärskar sången och förmedlar känslan genom sina respektive instrument.

Johan visade föregångaren till bluesgitarren i Amerika. Se bilden:  

Kom till Amerika med slavarna från Afrika. Han spelade på denna en-strängade låda så suveränt att man inte trodde trodde sina öron!

Johan visade tre gitarrer, alla tillverkade i USA på 1930-talet! Två av dem var försedda med mekaniska högtalare. Påminner om ett upp och nervänt plåthandfat med hål i, monterat på gitarrens  låda. Se bilden:  

 
Lasse  spelade blues på sin svarta fiol och bytte däremellan till mandoliner. Båda sjöng med blueskänsla.

Publiken
Många från Hallen och Arvesund hade kommit för att njuta av blues; jag såg många av mina grannar där, Eva Atleström, Torbjörn Nilsson med sambon Karin Kjellsson. Lars Bergqvist hade placerat sig bredvid Barbro Narup. Före detta grannen Karin (Kajsa) Woxlägd. Gunnar Jansson från Arvesund var också där. Många Mattmarbor var också på plats, det var fullsatt och trivsamt! Anna Persson och undertecknad njöt av bluesen!

Kort om bygdegårdens planer för framtiden
Konserten pågick i två avdelningar med fika och lotteridragning i pausen. Kerstin berättade lite om bygdegårdens planer i framtiden. Hon inhöstade applåder för sin energi att driva bygdegården framåt! Vi fick också veta att dansbanan ska rustas upp att så småningom bli en sommardansbana. Till detta har många lämnat bidrag, speciellt Mattmarbon Bengt Bengtsson som dessvärre inte fick vara med utan gick ur tiden sen han lämnat sitt ansenliga ekonomiska bidrag.

Text & Foto Kent Livendahl  
 

Innan älgjakten drog igång var hustrun, Elisabet, ute och letade lingon. En dag var hon iväg på ett par ställen där hon brukar hitta bär. Väldigt få och omogna bär fanns där. Men för att bli nöjd ville hon till ännu ett ställe som borde kollas upp.
-Men jag vill ha sällskap, sa hon. Ok jag är numer en dålig bärplockare men sällskap och chaufför kan jag alltid vara. Vi tog med oss lite fika, hinkar och bärplockare som vi alltid har gjort och så bar det iväg till bärstället som hustrun ville kolla upp. Det var helgen innan älgjägarna skulle sticka ut i skogen.

Detta lingonställe väcker vissa minnen till liv. En gång drog jag upp en plockare som hade fastnat i skogen med sin bil. När han var bärgad tyckte han att vi kunde få plocka hur mycket bär som helst, trots att han ägde marken vi var på, (he,he). Vi har också varit med om att bli utskällda där. Det  var också helgen innan älgjägarna skulle ut. Då fick vi veta att vi skulle skrämma bort eventuella älgar genom att vara där och plocka lingon!? Gubben tyckte att vi skulle fli oss därifrån, det gjorde vi när det var färdigplockat!

Mest kommer man dock ihåg att det genom åren varit ett bra bärställe. Skörden har skiftat men ett bra bärställe har det alltid varit, utom i år! Inte ett bär! Det blev ändå ett litet äventyr att ta sig dit med bil. Tack vare vår Skoda Yeti (terrängbil) lyckades vi både ta oss dit, vända och ta oss tillbaka. Svårt då skogsbilvägen var otroligt igenvuxen och var till och med svår att se var den började.

Som sagt där fanns det inga lingon utan vi fortsatte västerut och slank in på en annan skogsbilväg. Den var välvårdad och så småningom ville hustrun kliva av då hon tyckte sig se lingon i närheten.
Mycket riktigt, där fanns det, inte mycket men dock lite mogna lingon. Elisabet plockade och jag satt i bilen och läste min spännande deckare. Så småningom bar det iväg hemåt.

Lingonskörden blev i år 5,3 liter. Inte mycket jämfört med andra år. Tex år 2012 blev det med lätthet ca 40 liter! Årets skörd späddes ut med röda vinbär och den färdiga sylten måste ransoneras för att räcka året runt!

Text & Foto Kent Livendahl
Foto Elisabet Livendahl

Omogna lingon mognar i solen!

Så var skörden år 2012! ca 40 liter, mot 5,3 år 2019!

Årets skörd späddes ut med röda vinbär och sylten ransonerades för att räcka ett helt år!