Detta är skribentens katt som ofta vill sitta i Britts knä, och är en hejare att

hålla huset rent från råttor och andra gnagare! 

… diktade Werner Aspenström. Ja, de håller på för fullt men problemen är svårlösta. Kan en stark kapten rädda rymdskeppet Jorden undan klimatkollaps och Corona?

Vi lutade oss emot Talmannen Andreas Norlén i regeringsfrågan och nu är Anders Tegnell en väldig borg och vårt trygga fäste när pandemin grasserar. Ingen tror på FN som världsregering. Det är felkonstruerat med vetorätt för stormakterna och kan inte fatta skarpa beslut.

Demokratin är hotad från två håll, skriver en docent i filosofi, Per Sandin, i DN idag. Dels från auktoritära nationalister med stöd från klimatförnekelseindustrin men också från dem som vill ”pausa” demokratin i tron att det är enda sättet att hantera problemet. Vänsterdocenten i filosofi Torbjörn Tännsjö är en.

Så åt vilket håll ska vi vända oss? Det finns mer eller mindre utopiska förslag. Ett är att med teknikens hjälp styra klimatet, ett annat är att forma om en grannplanet som livflotte åt de rikaste. En vän skickar mig varje vecka en dygd att reflektera över. Nyss var det Enkelhet.

Anspråkslöshet förekommer också. Per Sandin landar i sin artikel i frågan vilka slags människor vi bör vara i de framtida samhällena. Vi kan inte längre behandla naturen så respektlöst som mantrat ständig tillväxt föreskriver. Det borde ha gått upp för alla men vissa är döva och blinda tills katastrofen drabbar dem själva.

Kanske måste omställningen ske genom småskalighet, gräsrotsrörelser och initiativ på lägre nivå än nationalstatens. Och en moralisk tillväxt.
Där någonstans landar Per Sandin efter långa utläggningar om allt som skrivits och sagts i frågan om vår överlevnad.

Text & Foto Britt Jakobsson