Senaste inläggen

Av Kent Livendahl - 1 augusti 2019 17:05

I denna artikel vill jag berätta vad som hjälper mig att inte ge upp.

Nära och kära först:
Min hustru Elisabet (utan h) har alltsedan jag blev sjuk 2013 varit den viktigaste för mig, tätt följd av mina barn och barnbarn.
Den svenska och fantastiska sjukvården:
Jämsides fanns och finns sjukvården som fixade det mesta, hurra vad dom e bra! Jag lever nu på övertid; läkaren som meddelade domen sa att rent statistiskt så levde de som fick denna elakartade cancer fem år. Hurra jag lever på övertid. Denna läkares kolleger satte igång och jobba med mig både i Umeå och i Östersund. Efter sju sorger och åtta bedrövelser är jag på väg att må bättre.

 

Texten nedan är en repris från 2014 då jag fortfarande var anställd på 321an./Kenta
Kort om min sjukdom: fick besked att jag hade en elak tumör i urinblåsan i januari 2014. Opererades i Umeå i april. Cancern är borta men jag måste numera pinka genom magen. Inga problem med det men den vänstra njuren behöver lite hjälp att tömma sig och därför har jag en påse till den också. Detta är en tillfällig lösning och jag hoppas på en snabb och bra lösning på detta. Då bär det av till Umeå.
Det löste sig så småningom men det krävdes en operation till./Kenta
Nu blir jag omhändertagen på bästa sätt i Östersund. Har haft en efterhängsen feber som har varit uppe i över 39 grader. Då var det lite jobbigt men nu är jag nästan feberfri och följaktligen tog skrivklådan överhanden och fick mig att leverera denna lilla rapport från sjukhussängen  på Östersunds förnämliga lasarett./Kenta skrev detta 2014


Vad får mig att nu till vardags att inte ge upp?
Då måste jag blotta mig ännu mer. Mediciner måste till dagligen för att ”mota Olle i grinden”! De har dock minskat i antal efter ett läkarbyte. Bara det gjorde mig friskare, förmodligen psykiskt men den nya läkaren förstod att man måste se till hela människan som består både av fysik och psyke!

En olja som Ingrid Sundin på Rörön säljer, en ”sup” av den intages dagligen. Sen beställer jag en massage av Ingrid lite då och då och får samtidigt sitta en stund i hennes Behmer-stol.

Ingrid ger en underbar taktil massage för avslappning. Dessutom peppar hon och säger att man blir allt friskare. När jag säger, vad snäll du är så hävdar hon ”de e ju sant”! Kontakt med Ingrid är för mig ett måste!

Att gå på konserter och träffa andra människor är också viktigt för mig. Eller att så här på sommaren besöka sommar-caféer och berätta om dom.


Igår skrev jag något som handlade mycket om sommarcaféet Ifvarsgården. Där är det på sommaren lite av hemvändarstämning. Där träffas många som känner varandra fika och berätta historier och dryfta minnen! Personalen säger att många, typ hemvändare beställer sitt fika men sen blir de sittande länge och har trevligt.  Stämningen där är också sånt jag söker upp och mår bra av!

Nu har jag blotttat mig och är det någon som mår bättre av tipsen jag har gett så får det mig att må bättre.

 

Text & Foto Kent Livendahl

 

Ingrid Sundin på Rörön

 

 

 

 

Här bor Ingrid

 

 

Utsikt mot Oviksfjällen

 

Av Kent Livendahl - 31 juli 2019 19:43

Nu är det tredje dagen då värmeböljan har lagt sig en aning. Svalt, ja tom kallt på kvällar och nätter, men det blir riktigt varmt och skönt på dagarna. Skönt, om ni frågar mig!


Hustrun jobbar på Ifvarsgården för andra dagen. Enligt egen utsago kom det fler kunder igår tisdag än idag onsdag. På tisdagen fick vi träffa Per Kjellsson som sedan länge bor och jobbar i Schweiz. Han anförde ett helt gäng schweizare som också var på Ifvarsgården och njöt av de goda våfflorna och stutarna.


Per kommer ofta (varje år åtminstone) och hälsar på och hyr då in sig i ”hotell” Ingabacken hos sin syster Karin och svåger Torbjörn som nu har renoverat hela övervåningen. Per tyckte att det blev suveränt och rosade deras jobb. Per bor där tillsammans med sin sambo medan de är här på besök. Resten av gänget bor i Ol-Jonsbyn.

Det var mycket trevligt att träffa Per. Jag fick förmånen att fika vid samma bord och där fick jag också umgås med paret E. A och Eva Egervärn. Där dryftade vi minnen, må ni tro.


Idag onsdag träffade jag Ewa Faxén och Linda. Vi språkade och njöt i solen en god stund, trevligt! När de gick kom grannarna Karin och Torbjörn till mitt bord. Så småningom anslöt även Bengt Jacobsson, sedan länge boende i Alsen, och förgyllde tillvaron. Med Bengt vid bordet blev det en hel del snack om polisverksamhet och fotboll, huliganer som polisen måste ta itu med.


Bakstran denna dag var Maud, Marie, Lisa med sin dotter Hedvig, inte så gammal men en fantastisk duktig hjälpreda!

I fiket (onsdag) jobbade Anita Bad, Elisabet och Elisabeth (med h).

 

 

Text & Foto Kent Livendahl

 

 

 

Hedvig var en mycket duktig hjälpreda åt bakstran!

 

 

Dagens bakstrar Marie, Lisa och Maud (ej på bild).

 

 

 

Elisabeth med h hinner vattna blommorna mellan kunderna!

 

 

 

 

Ewa Faxén

 

 

Lena Nilsson med barbarn

     

 


Av Kent Livendahl - 29 juli 2019 11:51

Värmeböljan är naturligtvis inblandad i detta. Alla vet ju att vecka trettio var det varmt, man kan kalla det en riktig värmebölja. Under helgen, sluttampen på Glamusiken hade vi besök av Lina, Jimmy och barnen Astrid och Elsa. Då blev det mycket bada, både i lillhamnen  och på söndagen fanns det önskemål, främst från barnen att besöka Hara brygga för att bada.


Där fick vi uppleva rena trafikkaoset! Vi var på plats en halvtimme innan fiket var öppet och redan då var det mycket folk på plats. Kaoset började redan då. Några vände men de flesta kom och skulle parkera. Trångt och bökigt var det!

Ganska snart så anlände ett gäng med motorcyklister, eller knuttar som det hette förr . Ett tjugotal kom nerrullande mot sjön. Huruvida knuttarna badade höll jag ingen koll på men många vuxna och barn badade hela tiden, även våra barnbarn Astrid och Elsa. Mormor och mamman badade också, men varken jag eller Jimmy vågade oss ner i plurret trots att de skyltade med 25 grader i vattnet.


För min del kändes det lite stökigt där, utan jag badade i lilla hamnen i Hallen när vi kom hem 

Under de timmar som vi var där åkte och kom folk så det blev ganska rörigt ibland, trafikkaos.

Nu i skrivande stund verkar det som om värmen har lindrats en smula, skönt.


Text & Foto Kent Livendahl 


 

 

 

 

 

 

 

    

Av Kent Livendahl - 26 juli 2019 21:04

Här är en som både vill läsa, skriva och uppmuntra mig att fortsätta skriva. Vilket jag gör nu. Skrivandet i min blogg Varsting har annars legat nere ett par dagar. Skönt att göra annat ibland och inte vara tvungen att gå på Glamusiken som är i full gång nu. Innan jag slutade på lokaltidningen ”måste” jag gå på alla evenemang och lägga ut på webben och skriva till Magasinet, som nu är  nedlagt.


”Kommentera gärna...”, läser det några gånger & tänker... Hur ska jag kunna kommentera för att det ska uppfattas på det sätt som jag vill förmedla... Men så slår det mig, klart jag ska kommentera första känslan som kom när jag läste inlägget!

Som jag sagt förut, för mig & många i Hallenbygden är dina inlägg otroligt värdefulla. Dina besök på olika platser & tillställningar gör oss mer nyfiken på att själva göra ett besök där du varit.

Fortsätt dela med dig Kent Livendahl, såna som du behövs
Text AnnaKarin Montemsilva

 

Glamusiken ja, den pågår ytterligare ett par dagar. Jag har haft annat för mig, konserter på Ovikenveckan, och åkt runt på sommarcaféer och berättat hur det var. Ska kanske gå på lördagskonserten.


Igår prioriterade vi att svalka oss i Storsjön och sedan äta middag i Mattmar på Stenhammarn. Efter det hade jag ett trevligt uppdrag att fota hela klanen Engblom nere vid deras privata hamn med Storsjön som bakgrund. Mycket trevligt!

Elisabet gick samtidigt på invigningen av Glamusiken som traditionsenligt hölls i Hallens kyrka.
Rapport från henne: Trevligt, särskilt Janne Hemmingsson med Angelika på nyckelharpa och stipendiaten. En sjuttonåring som spelade dragspel hur bra  som helst.



Janne Hemmingsson med sin spelkompis Angelika på nyckelharpa gjorde succé.

 



Här är Glamusikalliansens stipendiat 2019. Elias Persson heter han, sjutton år är han och spelar dragspel
som ett proffs. 
Här intervjuad av Åke Bengtzon.

 



Offerdals spelmanslag

 


På  Stenhammarens restaurangbord  låg ett infoblad. Det skriver jag av. Bladet som talar om vad som finns i Mattmarveckans och bygdegårdsföreningens  planer inför framtiden.


Maten som vi åt på Stenhammarens restaurang. Elisabet åt Landöröding...

 


... och jag Biff Stroganoff

 

Rubriken: Visst vill vi ha dansbanan tillbaka?
Säg Stenhammarn och många får ett lyriskt leende på läpparna.
Här har flera generationer dansat, köpt lotter i tombolan, ätit varm korv och kanske vänslats lite eller deltagit i andra evenemang som anordnats.

De senaste åren har bygdegården fått en välförtjänt uppfräschning, både invändigt och utvändigt.
Våra musikcaféer, konserter och teaterföreställningar har dragit mycket folk och är mycket uppskattade. Det känns som om Stenhammarn fåt nytt liv!!

Med en ny dansbana känner vi att möjligheten skulle öka ännu mer att arrangera fler tillställningar, även under sommaren. Vad sägs om danskvällar på Stenhammarn igen? Konserter, auktioner, quizkvällar….aktiviteter för barn och ungdomar. Vi har må 771nga idéer och är även öppna för förslag.

Med det fantastiskt generösa bidraget från Bengt Bengtsson, andra gåvor och försäkringspengar är vi ekonomiskt en bit på väg. Vill du lämna en gåva för återuppbyggandet av dansbanan? Vi tar tacksamt emot bidrag på bg 771-2524 eller swischa till 1233502994 märk ”dansbanan” VARMT TACK.


Vi var idag på Hallgården som lockade med att ha både loppis och marknad. Tyvärr var det inte så välbesökt vilket torde bero på värmeböljan? Tog några bilder på utställarna.



Bad-ankan med två yngre medhjälpare

 


Birgitta Andersson säljer och Elisabet Livendahl köper

 


Eva Svedin

 



Här är en försäljare från Brunflo. Hon skrev så ordentligt namn och vad som skulle stå vid hennes bild.
Tyvärr är inte jag lika ordentlig utan lyckades drulla bort hennes lapp

 


Gunnel Lundholm

 


Siv Risberg Borg

 


 

Stina Glad. Loppis i Hallen inte så välbesökt, men jag fick sälja bra ändå, säger hon 

 



Här är kvinnan, Maggie Nakkazi, som gör så vackra saker  

 



Marie Jacobsson jobbade på Ifvarsgården när vi var där

 

 

Text & Foto Kent Livendahl
Foto från Hallens kyrka Elisabet Livendahl 

Av Kent Livendahl - 21 juli 2019 14:07

Denna tid på året finns det många arrangemang som vi vill besöka. Juli är månaden då många hemvändare och turister besöker oss och ska ha nåt trevligt att göra. Ett trevligt arrangemang var Teknik- och nostalgidagen  i Arvesund.

Den dagen lockar många besökare från när och fjärran. Muséet, all teknik, vattenlek och i år ett piratäventyr för barnen. Dessutom för en billig penning kunde man få en åktur med Ångaren Östersund. På hamncaféet fanns det möjligheter att fika.


Vi, delar av familjen Livendahl och Ivarsson gjorde ett besök. Barnen Astrid och Elsa trivdes, käkade hamburgare, lekte med piraterna, vattenleken och gick på muséet två gånger. Dessutom åkte de med Ångaren Östersund.


En iordningställd campingplats lockar alltfler campare till området. Det finns även rum att hyra på pensionatet. Det sägs att detta kan rädda den ideella föreningen ekonomiskt! I synnerhet nu, när Ingemar Eriksson är satt att sköta detta. Ingemar har varit i styrelsen en lång tid.   


Själv stannade jag på land men fikade på Hamncaféet. Åt också en hamburgare inhandlad på hamburgergrillen. Efter hamburgermåltiden  började Astrids och Elsas far, Per Ivarsson och mormor Elisabet Livendahl, planera inköp av biljetter till båtturen. Barnen fick följa med gratis.


Så småningom blev det dags för avgång, vilket tillkännagavs med ångvisslan! Då blev jag ensam på kvar vid Hamncaféet som väskvakt. Dock fylldes ”mitt” bord av trevliga människor. En trevlig kvinna från Frösön, Ann-Margret med mor eller svärmor? Och en liten vovve! Efter en stunds samspråk kom vi underfund med att vi hade några gemensamma bekanta i Hallen. Hon frågade efter Gunilla på Allshoppen och Tomas Johansson i Överhallen. Tomas kände hon redan från Vallentuna. Plötsligt kom det en regnskur, en riktig häftig och snart försvann alla för att söka skydd mot regnet. Jag sprang (nåja) gick in på caféet köpte kaffe och bulle och kompletterade med en Ramlösa! Båten anlände hamn och då var det åter uppehåll och fint väder.

Några ord om Arvemuséet. De som byggde upp detta tänkte verkligen till! Barnen älskar att besöka muséum. Här får man leka med föremålen och behöver aldrig höra: Rör ej. Här kan alltså barnen leka och ha kul och samtidigt lära sig hur vardagen såg ut för barn och vuxna för länge sedan! Astrid och Elsa lekte i en båt och cyklade på varsin gnisslande trehjuling medan pappa kunde kolla på gamla traktorer, motorcyklar och mopeder. Suveränt!


På vägen bort mot vår egen bil,vid avfärden, träffade jag på Stig Jacobsson Halabacken. Han kunde stoltsera med en gammal Studebaker årsmodell 1930! Den fyller alltså 90 nästa år! Renoverad och iordninggjord till detta fina skick! Den stod och tuffade och gick medan Stig berättade.   


Så småningom måste vi lämna detta trevliga äventyr. Bestämdes att nästa hamburgare skulle intagas på 321ans kök i Hallen. Där möttes vi av ägarna, de trevliga Jeanette och Patrik Lodell.
Barnen klämde både pizza och ännu en hamburgare medan mormor och morfar lugnade ner sig med varsin grekisk sallad.


Trötta och lyckliga konstaterade vi att nu måste vi vila!

 

 

Text och Foto Kent Livendahl 

 

 

 

 

 

Astrid och Elsa, pappa Per Ivarsson och mormor Elisabet Livendahl

 

 

Hon på axeln heter Sol och är 16 år

 

 

 

 

PIRATER!

   

 

 

 

PIRATER

 

 

 

Hamburgergrillen

 

 

 

Vattenlek

 

 

Teknik

 

 

 

Ångbåten Östersund

 

 

 

Studebaker 1930

 

 

 

Studebaker

 

jeep

 

Cheva

 

 

 

Nu gick vi hem!

           

 


Av Kent Livendahl - 19 juli 2019 23:04

Ernst Kirchsteiger sa häromdagen i sitt program ”Sommar med Ernst”: ”jag vill  gärna förmedla en känsla när jag bygger hus, inreder rum, anlägger en trädgård, lagar mat eller bakar! Allt handlar för mig om att jag vill förmedla en känsla jag har, hur det kan bli när jag jobbar efter den, som finns inom mig”. 


Lika är det för mig när jag ska skriva och berätta något; jag vill förmedla en känsla som finns inom mig. Nu får jag lägga till Ernst som en idol i min lista av idoler. Tidigare på den listan finns Monika Skrivare, min Elisabet och mina barn som alla är bra på att förmedla känslor i skrift. Ibland känns det som jag träffar rätt; jag vill förorda artiklarna  Ge inte upp, Berta Magnusson och några fler, medan andra blev lite fyrkantigt skrivna. Du som läsare får gärna kolla vilka du tycker om. Kommentera gärna i bloggen Varsting.


Idag for vi upp till Camp Dammån och åt middag. När man kommer till Camp Dammån överfalls man av känslor; Dammån, naturen runt omkring, det forsande vattnet, allt tränger in i själen och griper tag. För mig var det bara, fram med mobilen ta några bilder av ån och den illgröna växtligheten. Undrar om dessa rader och de bifogade bilderna förmedlar känslor till läsarna? Ämnet ”känslor” kan man gärna återkomma till!


På restauranten träffade vi den fantastiskt trevliga personalen. Zan, Linda, Caroline och Benny!
Ett trevligt sällskap från Mattmar var också där med anledning av att någon hade fyllt 70.


Dessutom flera andra bekanta människor, Inga-Britt (från Mattmar-gänget) som förr bakade tunnbröd åt Hembygdsföreningen i Hallen. Trevlig och glad bekantskap. Där var också Tina Klintevall som nu leder Hallens vägförening och är en duktig skribent. Tina jobbar och bryr sig om Hallens trafiksituation. För att många ska få rätt info om vad som händer har hon tagit initiativ och skapat en hemsida åt vägföreningen. Hon berömde Anna Alverland som gjort IT-jobbet.

 

 

Text och Foto Kent Livendahl

 

 

Dammån som brusar!

 

 

 

Illgrön växtlighet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Kent Livendahl - 17 juli 2019 21:57

Inspirerad av Monika Skrivare i Hakkas (Monika Nilsson) sätter jag mig vid datorn öppnar ett Word-dokument. Vad är det hon brukar säga; skriv Kenta, skriv bara, av hjärtans lust. Det försöker jag göra nu!

Det gäller att jobba på och aldrig ge upp! Vad kroppen än säger! Så länge du lever och kan kliva upp ur sängen så strunta i att du blir bromsad, tänk bara på att du klarar detta också.

Ett exempel idag, det var länge sen jag satt i vår lilla roddbåt. Vi hade fått hjälp att sjösätta båten och att montera den lilla elektriska motorn med  batteriet nyladdat och klart. Måste pröva att åka båt när det är så fint väder. Det var länge sen jag vågade mig ner i vår båt, yr och vinglig som jag är. Faran att ramla är just vid ombord- och avstigning! Men nu var det dags att prova trots att min hjärna och kroppen sa NEJ!


Hur hade vi gjort för några år sedan? Vi måste ha med oss fika i vår picknickkorg. Glida ut på sjön och dricka kaffe och äta våra medhavda mackor. Njuta av stillheten på sjön och låta en ljudlös aktersnurra driva oss framåt.

Vi brydde oss inte om att det dök upp ett mörkt moln på himlen som förebådade en regnskur; Dessutom mullrade åskan, men långt bort.

- Äh vi ökar farten ock åker ifrån molnet, sa skepparen Elisabet. Och det gick bra. Bara några droppar på oss, definitivt ingen åska!! Elisabet körde och jag satt i fören som ett kuttersmycke.


Då både regn och åska uteblev så  var vi ute på sjön ganska länge, ljuvligt!!


Att återigen våga mig ner i båten var ett steg framåt i mitt tillfrisknande! Jag trotsade hjärnan och kroppen; nej, jag vill inte ge upp!  Belöningen blev en njutbar eftermiddag på Storsjön.


Summan av denna idé blev att allt lyckades till ca 98%. Jag snubblade och ramlade på bryggan vid avstigning från båten. Slog mig lite på knät. Därav avdraget på 2%!

Detta måste vi göra om vid lämpligt tillfälle!

 

 

Text och Foto Kent Livendahl

 

Skepparen!

 

 

 

 

Skepparen körde ifrån regnmolnet!

 

 

 

Här är den gamla snurran, till salu!

 

Av Kent Livendahl - 16 juli 2019 17:55

Det tycker jag och många med mig! Nu på ålderns höst har intresset för fotboll jämsides med skrivandet blivit som en hobby eller i stället för arbete, för mig. Fick abstinens när jag måste sluta på den lokaltidningen jag grundade och skrev i ca 30 år. Startade en blogg och döpte den till Varsting!


Fotbollsintresset började  redan på 50-talet när jag var en liten pojke. Började spela redan i 7-mannalag då jag var ca 5-6 år. När jag så småningom blev lite äldre, typ så gammal man var när man gick i högstadiet; då först blev det 11-mannalag. Klubben hette IFK Täby. Inte att förväxla med Täby IS. Under uppväxten var jag och kollade på de stora grabbarna som spelade i NAIS; Näsby allmänna idrottssällskap. Fotbollsintresset började redan då.


Intresset fick ett uppsving när Hallen startade om med ett bra A-lag för ett par år sedan. Laget klättrade en division, men sen blev det stopp pga skador, ekonomi och att några av spelarna föll för åldersstrecket.


När jag var så gammal att jag var med i IFK Täbys B- och A-pojklag så besegrade vi många andra lag, vi var kort sagt duktiga, så duktiga att vi ett år vann hela Danderydscupen.


Mycket minnesvärt var att vi vid prisutdelningen fick ta emot plaketterna ur Gert Fredrikssons hand. Gert Fredriksson var en stor idol på den tiden. Han var en stor kanotist som tävlade i kajakpaddling. Det första omdömet när man googlar om Gert är helt enkelt ”OS-atlet”! Han är Sveriges främste olympier räknat efter segrar, med sex guld och totalt åtta medaljer. Tack vare en livslång satsning och kärlek till idrotten fick han redan under sin livstid se en staty av honom och hans kanot avtäckas i födelsestaden Nyköping.


Jag var aktiv fotbollsspelare ända till junioråldern. Sen kom livet emellan, värnplikt i Östersund där jag träffade min själs älskade Elisabet. Vårt första barn Sara föddes i Täby 1974, de andra tre är födda i Jämtland, Hallen.

Nu som pensionär och då ÖFK är så bra och spelar i allsvenskan väcks mitt gamla intresse till liv.

För det mesta ser jag matcherna på TV men har också varit på Jämtkraft Arena och kollat på en hemmamatch. Förhoppningsvis blir det flera! 

 

 

Text Kent Livendahl
Foto Stig Lifvendahl

 

 

Det  var väl ungefär i denna ålder man började intressera sig för fotboll! Tro det eller ej det är jag, Kenta, på bilden som min farbror tog 1950!

 

Skapa flashcards