Öppet tisdag och onsdag kl. 11- 16 vecka 27-32; totalt sex veckor på sommaren.

Den här dagen fanns det möjlighet för barnen att baka ”stompa” och grädda dem över öppen eld. Karin Persson  lärde ut och hjälpte till med gräddningen. Idag var den första varma och soliga dagen på länge så det kom mycket folk för att fika och köpa nybakat tunnbröd och suveräna våfflor! Personalen hade det svettigt i dubbel bemärkelse!

Just våfflorna berömdes av många, stora, billiga och goda. Detta är inte bara ett café utan barnen kan dessutom leka på ”Lillbua” och lillfjöset . Många vuxna med sina barn skyndade också in för att fynda på hembygdsgårdens stora och välskötta Loppis. Yvonne Mellberg sköter om denna.

Vad fanns det mer att fika förutom våfflor? Jo stutar, kaffe, saft och läsk. En sån här dag passade det också bra med en glass.

Ifvarsgården är ett trevligt ställe med otroligt gott fika; så dit går man gärna fler gånger!!

Text och Foto Kent Livendahl

Här är flera barn samlade runt bakbordet

Här ska man köpa fika, stut saft, kaffe och de otroligt goda våfflorna! 

Här fick man betala!

Här fick man grädda!

Här gräddade man över öppen eld

Många fikasugna kom denna varma och soliga dag!

Mackan blev god!

Beppe Wolgers, Mannen i Vattudalen
Tack vare Yngve Gamlin kom Beppe med familj att flytta hit och etablera sig på Öhn  i Strömsund, berättade dottern Camilla som inledning av sin föreställning. Året var 1969.
- Du borde komma upp till oss på Öhn och se hur vacker natur vi har här, sa Yngve till sin kollega.
Och Beppe kom, det var färja då till Öhn, berättade Camilla. Men Gamlin skjutsade oss med sin snabbgående båt och det tog inte många minuter runt Öhn. Ganska omedelbart förslog Beppe att vi skulle flytta hit. Ska vi? frågade han sin fru Kerstin; ja det gör vi svarade hon omedelbart.

Under föreställningen får vi möta en uppsluppen, lycklig, skickligt iakttagande Beppe som beskriver regn, vindar, lador, tranor och timmerstockar under 70-talet.

Med en stor portion humor beskriver han sina tillkortakommanden och upplevelser från sitt Jämtland. Med Camillas hjälp får vi lyssna till hans tankar om livet, döden och ta del av nyligen funna men ej publicerade dikter.

Bo Lyckligs Gammeldansorkester med Kjell-Erik Eriksson, Pedro Blom, Jens Comén och Bo Lindberg ramade in det hela och gjorde en bra föreställning fulländad. Deras musik gör alla lyckliga, hör namnet, Bo Lycklig (Bo Lindberg). De gör verkligen skäl för namnet! Orkestermedlemmarna släpptes stundtals helt fria med sina respektive instrument, vilket resulterade i solon som visade hur skickliga de är. Något som stack ut var basistens Pedro Blom fina solo på munspel och Jens Comén som trollband publiken med sitt solo på saxofonen.

Detta var en föreställning från vilket alla gick lyckliga, tror jag.

Text och Foto Kent LIvendahl

Camilla läser dikter

Kjell-Erik hade hand om försäljningen av deras cd!

Basisten Pedro Blom spelade en finstämd polska på sitt munspel

Föreställningen slut och alla avtackades

Jag tog med mig lite Ovikenvatten hem till Hallen