Dagbok 2019-01-21

Nu vill jag berätta om tidningen som vi började göra redan 1995, ”HallenPosten vår egen tidning”.
Den första nostalgitrippen får ni läsare med material hämtat ur nedanstående nummer från januari 2001!

HALLENPOSTEN
2001 nr 1 Januari utgåva 49 Vår egen tidning  Pris 25:-

Ur den hämtar jag material till denna dagbokstext

REDAKTIONEN bestod då av Annette Bergqvist, Birgitta Andersson, Birgitta Persson, Johan Seger, Olov Livendahl och Astrid Wedenholt. Ansvarig utgivare var Kent Livendahl som även skrev en krönika med tankar om vad som har hänt och sånt som skulle hända.

Redax januari 2001
Vi är nu definitivt inne i ett nytt århundrade. Ni minns att de lärde diskuterade huruvida det verkliga millennieskiftet var mellan199/2000 eller 2000/2001. Hur det är med dett måste vi ha passerat gränsen.I Hallens Sportklubb arbetar många eldsjälar och vinteridrottarna måste nu vara nöjda med vädret. Hallens Alpina, sektion i HSK, ska arrangera SM i alpin skidåkning för juniorer. Platsen blir uppe vid Höglekardalens semesterby. Det är en stor ära och ett stort ansvar och i nästa nummer kommer Jan Andersson att berätta om vägen fram mot detta ärofyllda tillfälle. Missa inte det!

Jag berättar bara en del av denna månads Redax. Hoppar iväg till:

Det talas mycket om jämställdhet i samhället, tex jämställdhet mellan könen. Centralgestalten för kvinnokampen är förstås Fredrika Bremer. Det är i år tvåhundra år sedan hon föddes. En människa man som man fortfarande uppmärksammar tvåhundra år efter sin födelse måste var något alldeles extra. HallenPosten rådfrågar uppslagsverken.
Fredrika Bremer föddes i Finland 1801 men kom till Sverige redan 1804 då familjen flyttade till Stockholm. Föräldrarna försökte trimma Fredrika till att bli en lika god societetsdam som modern. De företog en årslång resa på kontinenten som skulle göra henne begärlig på äktenskapsmarknaden. Men Fredrika kunde aldrig leva upp till dessa krav utan kände sig alltid som ”den fula ankungen”. Hon var mycket känslig och klarade en kraftig personlig kris genom ett engagerat barmhärtighetsarbete i Stockholmstrakten. Därefter tog hennes författarskap fart. Efter ett antal familjeromaner, som behandlar just kvinnans ställning i familjen, kom den mest kända, Hertha (1856), som pläderar för den ogifta kvinnans myndighet och som väckte häftig diskussion.

Hon reste  mycket och beskrev sina resor i flera böcker. Vid sin död var hon berömd och uppskattad både som författare och kvinnosakspionjär.

Har ni tänkt på en sak? I HallenPostens redaktion sitter fyra kvinnor och tre män! Förstår ni då att när kvinnornas mesta förkämpe jubilerar måste detta uppmärksammas.

Nu är det så att i Hbis styrelse sitter det för närvarande bara män!

Imorgon kommer det mer text ur HallenPosten! Till dess, ha det bra/Kenta