Senaste inläggen

Av Kent Livendahl - Torsdag 14 nov 22:08

Vår president, nu hela 74 år vorden, är still going strong, mellanlandade i Hallen på väg till Kall. Han är på turné och vi fick njuta av hans vissångarkonst och historieberättande en hel timme. Arrangören var orolig för att det skulle komma alltför mycket publik om man marknadsförde Ewert mycket. Man höll igen lite. Ganska liten lokal, men nog hade det rymts fler! Ewert tyckte dock att det hade kommit många.   


Ewert Ljusberg, född i Hede, Härjedalen (Jämtlands län), är trubadur, vissångare, underhållningsartist och fiktiva Republiken Jamtlands president sedan 1989.

 

Wikipedias text: Under sin karriär som professionell artist från 1971 har han samarbetat med många framträdande vissångare, till exempel Sid Jansson, Cornelis Vreeswijk och Billey Shamrock. Han har även agerat skådespelare i Riksteaterns Joe Hill och i musikalen Jesus Christ Superstar. Ett flertal skivor har det blivit genom åren från Goknul 1972 till Tack för kaffet 2003. Han har även gjort plattor tillsammans med Bengt Sändh, Iggesundsgänget och sin bror Arne Ljusberg. Mest känd för tv-publiken blev han som historieberättare i Har du hört den förut? (1983–1996) tillsammans med Margareta Kjellberg. Många av hans texter är skrivna på härjedalska.

Ewert Ljusberg utsågs 1989 till presidenten av Republiken Jamtland. Varje år gör han ett uppträdande på festivalen Storsjöyran i Östersund, då han håller ett tal kl. 00.00 på lördagsnatten. Ljusberg har i sitt ämbete som president givit upphov till Jamtelagen, en motpol till Jantelagen.


För oss berättade han en hel del från sin barndom och ungdomstid. Bla att hans mor fick honom intresserad av visor. Hon sjöng ofta för sig själv när hon utförde hemmets olika sysslor. Ofta melodier ur skillingtryck som med en glad melodi beskrev mord och olika hemskheter, vilket är skillingtryckens signum. Skillingtryck är en enkel trycksak som innehåller visor av olika slag, riktade till en bred allmänhet. Tryckgenren går tillbaka till åtminstone slutet av 1500-talet, och fortlevde fram till 1900-talets första decennier.


Ewert berättade också att på 1970-talet uppträdde han på vispråmen ”Storken” tillsammans med många andra vissångare i ropet. Ibland gick man på krogen Gyldene Freden för att komma i närheten av den största, Evert Taube. Han hade ett stambord där. Vi nykomlingar höll oss lite ifrån honom men försökte vaksamt lyssna efter om Taube skulle säga nåt roligt eller intressant. 


En timme med denna begåvade artist krävde förstås ett extranummer. Vad vill ni höra? Frågade Ewert. Valet föll slutligen på den önskade låten, travesteringen på Elvis´s Love me tender…i fri översättning till Härjedalsmål; ”Lån me tänder, lån me gom, je ske ut o fri”.


Därefter hastade trubaduren iväg för att underhålla i Kall.  

 


 

  

President,trubadur Ewert Ljusberg

 

 
Publiken

 

Text & Foto Kent Livendahl

 

 

ANNONS
Av Kent Livendahl - Onsdag 13 nov 21:47

Det anordnades nyligen brödbingo på församlingshemmet i Hallen. Många kom och ville pröva lyckan, och kanske vinna gott hembakat fikabröd. Enligt ordförande Kristina Sunding så samlades det in hela 5440 kronor som oavkortad tillfaller Världens barn.

 

För att få det hela att fungera behövdes personer som ordnar och arrangerar såsom: Kristina Sunding, ordförande i Hallenbygdens Rödakorskrets och han som skulle rulla bingomaskinen, Roland Johansson. Roland skötte allt klanderfritt; men så har han mångårig vana också. Naturligtvis får man inte glömma alla som har bakat och skänkt brödet som vi kom för att vinna; ja utan oss, så skulle det inte ha blivit några pengar till Världens barn.


Under de timmar som bingon rullade på så vanns det också på, en-två- och treraders och allt vad det nu heter.  
Tex vid bordet jag satt vann Gunbritt Albertsson och Kickan Edholm. Vid samma bord satt även Eva Petersson och min fru Elisabet. Vann vi något? Näe! Men vi spelade, blev bjudna på fika och hade trevligt.


Två av mina före detta arbetskamrater var också där, Anna Persson och Emelie Berg.
Anna vann och var lycklig, då hon enligt egen utsago aldrig brukar vinna. Emelie vann inget men tyckte att det var roligt och mysigt att vara där och spela.


Överhuvudtaget var det ett trevligt arrangemang av Hallenbygdens rödakorskrets!

Det tycker nog Världens barn också!

 

Text Kent Livendahl
Foto Kent Livendahl & Kristina Sunding 

 

 

 

Vid detta bord min fd arbetskamrat Emelie Berg med flera.

 

 

 

Kickan Edholm och Gunbritt Albertsson, båda vinnare under kvällen

 

 

 

 

Prisbordet, foto Kristina Sunding

 

 

 

 

Eva Pettersson och Kickan Edholm



 

Kristina Sunding och Roland Johansson




ANNONS
Av Kent Livendahl - Fredag 8 nov 16:55

… fick jag år 2013. Då fick jag gott om tid att skriva om eländet, ömsom från Umeå lasarett och ömsom från Östersunds sjukhus. Det blev som terapi för mig. Nu kommer jag att fortsätta att skriva terapeutiskt.

För ett par veckor sedan blev jag rejält sjuk och fick åka ambulans till lasarettet. Rejält sjuk efter ett besök på röntgenavdelningen för att kolla upp den förträngning jag har i urinledaren från vänster njure. Där fick jag med mig E.kolibakterier in i kroppen som orsakade blodförgiftning.
Jag är extra känslig då jag har urinpåse på magen eftersom ordinarie urinblåsa med omnejd är bortopererad. När jag får feber, mer 38, är det bara att åka in på akuten för att få antibiotika. Detta har hänt flera gånger efter de stora operationerna 2013.

Nu var det dags igen. Men nu med mer än 40 graders feber! Ambulans in på akuten! På urologen blev jag väl omhändertagen och svarade bra på antibiotikan som sattes in intravenöst. Nåväl, nu var det dags för återbesök hos den duktiga chefsläkaren Andreas på urologen.

Återbesöket.
Träff med chefsläkaren för att han har sagt, ”nu vill vi knyta ihop säcken” och besluta vad vi ska göra med den förträngning i urinledaren från vänster njure. Han, läkaren Andreas,  berättade om hur det var när jag kom in med ambulansen första dagen.
-Du hade så dåliga värden så jag tänkte vidta extraordinära åtgärder, du var väldigt sjuk av blodförgiftningen, men jag frågade ändå först dig "hur mår du", och fick till svar ”jag mår bra”. Jag trodde på dig och lät bara antibiotikan jobba och redan nästa dag hade din värden förbättrats avsevärt, du svarade mycket bra på antibiotikan. Men innan dess ska jag erkänna att på kvällen låg jag vaken och funderade om jag gjorde rätt. Tack och lov var det rätt och på fredag samma vecka kunde jag låta dig åka hem men med en kur antibiotika i tablettform.   


Så allt gick bra med mig och Elisabet på återbesöket. Min hustru var med för hon ville försäkra sig om att inget skulle vidtas med mig som kunde göra mig såå sjuk igen medan hon var bortrest; så inget fick göras med mig förrän hon kom hem den 27 november. Dessutom har vår underbara vän Birgitta Andersson lovat hålla koll på mig när hustrun är bortrest.


Elisabet berättade när vi lämnade rummet på urologen att hon hade fått dåliga vibrationer där; det var ett sånt rum hon och jag satt och fick besked av en okänslig läkare att min cancer var mycket elakartad och jag hade fem år kvar att leva (statistiskt), sån nu har jag överlevt statistiken. Får se hur länge det varar, för alla ska vi lämna detta underbara liv, förr eller senare.

 

Text & foto Kent Livendahl

 

 

 

Vår underbara vän Birgitta Andersson


Av Kent Livendahl - Onsdag 6 nov 14:04

Här kommer åter en artikel som Tina Klintevall har skrivit. Tina är ordförande i Hallens Vägförening.

Björkarna i allén utanför Bjurgården ska avverkas av Åre kommun. Björkarna är gamla och fula och rent av farliga när kommande stormar får tag i dem. Tack vare Hallens vägförening kommer de snart att avverkas. Så här berättar Tina om hur det gick till:

”De gamla björkarna, som står utanför Bjurgården längs Jannevägen kommer att tas ner innan vintern. Detta sker genom Kommunens försorg och på deras bekostnad. Björkarna är gamla och börjar blåsa sönder. De utgör en fara för såväl gående som bilister och boende. Vid nästa storm riskerar vi att någon får en stor gren i huvudet, eller kanske en hel björk. Trafiksituationen runt björkarna ser inte alls ut idag som det gjorde då man planterade dem för ca 60 år sedan. Kommunen informerade mig nyligen att träden ska bort snarast. Eftersom de utgör en allé måste man dock söka tillstånd hos Länsstyrelsen för att få fälla dem. Så nu inväntas svar på ansökan om en så kallad ”biotop-dispens”. Det är mycket med det jordiska…

Till våren beslutar vi så, tillsammans med Kommunen, om vad man ska återplantera och var de nya träden ska stå och hur många de ska vara”.

 

Text Kent Livendahl och Tina Klintevall ordförande i Hallens Vägförening.
Foto Kent Livendahl

 

 

 

Bild på björkarna i allén som ska tas ner. På bilden även Eva Pettersson 

Av Kent Livendahl - Tisdag 5 nov 17:08

Här i Hallen är vi vana vid att gå man ur huse för att bevara både det ena och det andra i serviceväg.

Många gånger har vi fått protestera när man vill lägga ner vår högstadieskola, eller vår hälsocentral, tandläkeriet lyckades vi dock inte rädda. Men nu senast skulle man förändra Räddningstjänsten vilket hade till följd att alla deltidsbrandmän sa upp sig.

Reaktionen ute blev inte utan den 8 oktober samlades hela befolkningen för att protestera. Texten nedan har Tina Klintevall skrivit:

 

”Den 8 oktober slöt befolkningen i Hallenbygden upp nära nog mangrant, för att försvara bevarandet räddningstjänsten i Hallen. Mötet beskrevs väl av Linnea Karlsson i ÖP.
I slutet av mötet berättade en av brandmännen hur det ofta ser ut vid en så kallad ”stor händelse” då de tre brandmännen/kvinnorna i beredskap kallas ut.
Denna beskrivning sammanfattar så väl, vad räddningstjänsten betyder för oss som bor i glesbygd och jag saknar hans kommentar i artikeln.
Han sa, att när något allvarligt händer så kommer inte de tre som har beredskap. Nej oftast dyker då sex eller sju av brandmännen från Hallen upp. Det handlar om lojalitet och sammanhållning.
Och det är denna solidaritet med varandra och med de boende i bygden, liksom deras gedigna kunskap och närhet som skapar trygghet för oss.
Som nytillträdd chef brukar man alltid göra klokt i att iaktta och i lugn och ro bilda sig en uppfattning om hur saker och ting fungerar innan man ”rör om i grytan” och skapar oro och splittring.

Låt det nu inte gå prestige i att ta bort släckbilen, utan ta ett steg tillbaka och omvärdera  eventuella fördelar och risker, önskar och ber Tina Klintevall, Ordförande i Hallens vägförening och boende i Hallen  sedan mer än 20 år.”


 

Kent Livendahl & Tina Klintevall
Foto Birgitta Andersson

 

 

Pär Eriksson, företagare i Ågårdarna protesterar mot en nya brandchefens förslag att ta bort släckbilen från Hallen.  Foto Birgitta Andersson

Av Kent Livendahl - Måndag 4 nov 17:15

Kulturen/Region Jämtland ville veta vad vi i Hallen tycker. Vad har Kulturen för roll och betydelse lokalt för samhällsutvecklingen? Regional utvecklingsstrategi – RUS, visionen till 2050!


Workshops anordnas på biblioteken i länet. I skrivande stund pågår träffarna fortfarande för att avslutas i Hammarstrand den 13 november.  I Hallen fick intresserade anmäla sig för att tycka och förhoppningsvis påverka ”RUS en” i framtiden.


Platsen blev förstås på Biblioteket i Allhuset. Torsdagen den 31 oktober samlades ett femtontal intresserade under workshopsledaren Linda Forss. Annette Forsberg från Regionen inledde och avslutade mötet. Vi startade 18.30 och avslutade kl 21.00


Många tankar om kultur och vad är kultur? hördes under kvällen från deltagarna; exempel: allt som berör är kultur och ska ges möjlighet att existera, även på det lokala planet. Var rädd om det lokala kulturarvet, där nämndes även Hallen med sin mångåriga Hallen/Marbykrönika och sin trettioåriga papperstidning och webbtidning. Hantverk, matkultur och systuga bör man jobba för att få en plats i Hallen. Skapande kultur är viktigt på landsbygden. Många brinner för Hallenbygden och därför måste man ge plats och rum för kreativitet. Jakt och fiske är också kultur. Med sol luft och vatten utvecklas människan i kulturen.


Bibliotekarien Birgitta Andersson bjöd som vanligt på gott fika och kursledaren Linda Forss på två kampsånger som syftade till att bevara allt som vi har för att kunna leva bra och tryggt i Hallenbygden. Med en bra räddningstjänst och en högstadieskola. Detta med tanke på att politikerna i Åre kommun de senaste åren vill ta bort både det ena och andra för oss invånare i Hallenbygden.


Återkommer i ärendet när Regionen har tyckt till om det lokala tyckandet och tänkandet i Hallenbygden.

 

Text & Foto Kent Livendahl

 

 
Närmast: Janne Hemmingsson och Kerstin Örbo

 

 

 


 
Leif Andersson och LInda Forss

 

 

 
 Andra gruppen

Av Kent Livendahl - Tisdag 29 okt 18:13

DRAMAT
Nyligen fick ambulansen hämta undertecknad och skjutsa gubben Kenta till lasarettet. Med över 40 grader i feber och en infektion i kroppen var jag inte så kaxig; min kära hustru såg till att en ambulans kom till Bjurgatan.

Väl inkommen till akuten togs jag som vanligt (har varit med om detta förr) väl om hand av sjukvårdspersonalen. För att komma tillrätta med infektionen i min kropp sattes genast in antibiotoka; intravenöst.
Vid första ronden frågade chefsläkaren vad jag hade för planer denna vecka.
-Min hustru fyller 70 år till helgen och då måste jag vara utskriven, på fredagen har jag tid hos hörcentralen kl 8.00 för att hämta mina nya hörapparater sedan har jag tid hos Berners kl 10.15 för att få på vinterdäcken”, svarade jag.
-Det ska vi försöka ordna, svarade läkaren. Vi ska göra vårt bästa, kunden har alltid rätt, sade han skämtsamt.

Mycket riktigt, på fredagen skrevs jag ut och min äldsta dotter Sara fixade vinterdäcken hos Berners varpå hon kunde hämta mig till den väntande festen under helgen. Alla barn och barnbarn kom hem till Hallen för att fira mormor/farmor. Allt som allt blev vi 18 stycken  till festen.


Elisabet som fyllde 70  

 

FESTEN 
Födelsedagsbarnet hade ordnat allt. Hon hade hyrt en biosalong, beställt en film som passade alla från fyraåringarna upptill den äldsta, 71åringen Kenta. Med tårtor, godis, kakor kom vi vid lunchtid till biosalongen för 30 personer som var lagom stor för vår klan, 18 stycken, vi hade gott om plats. Att man kan hyra en salong för privat bruk var en nyhet för många. Mycket trevligt!  Yngsta dottern Lina hyllade sin mor med sång och egen text. Många grät glädjetårar!


 
Amanda omgiven av Astrid och Elsa.





 

Jesper Carlsson mitt i biosalongen



Filmen, den senaste Lejonkungen, med riktiga djur i handlingen var mycket bra! När filmen var slut upptäckte vi att det var ett par timmar kvar innan klanen även skulle inta restaurangen Pinchos, gick alla hem till Lina och Jimmy som har en liten fin lägenhet på Frösön. Trevligt och fullsatt blev det där!

På Pinchos åt vi och hade trevligt.

När alla var mätta och nöjda på firandet gick/for var och en hem till sig.
Elisabet var väldigt nöjd med firandet och presenterna, en resa till Kap Verde tillsammans med äldsta dotter Sara, sången av minstingen Lina och den skräddarsydda kappan av Anna Mellberg, Ateljé Klea.

Fredagen före festen på bion och Pinchos kom det gäster för att fira Elisabet. Det var hennes rätta födelsedag som är den 18 oktober. De hade också presenter med sig som gladde födelsedagsbarnet.

 

Text Kent Livendahl

Foto olika barn.  

Av Kent Livendahl - Torsdag 10 okt 23:22


 

Så var det dags igen för en ”brandkårsutryckning” av invånarna i Hallenbygden.

Åre kommun blev inbjudna till Hallgården för att förklara  sin nya brandchefs förslag till förändring av deltidsbrandkåren. Den var så konstig så att brandmännen sa upp sig. De tyckte att den nya brandchefen skulle förändra så mycket att det fanns inget brandförsvar kvar.

Han skulle bl.a ta ifrån brandkåren i Hallen en släckningsbil som var själva basen i släckningsarbetet. Uppsägningstiden går ut den 19 december i år, så efter detta datum finns det inget brandförsvar i Hallenbygden om chefen och brandmännen inte kan komma överens.

 

Can Savran, politiker och kommunalråd i Åre


Då kan man fråga sig om allt ska hänga på en släckningsbil? Dessutom hade brandchefen uttryckt sig okänsligt, enligt personalen på brandkåren. De hade uppfattat honom så att det var inte så noga med brandförsvaret i Hallen. Enligt brandchefen, som han flera gånger repeterade under kvällen, var detta bara ett förslag. Brandmännen däremot uppfattade det som ett direktiv som till varje pris skulle genomföras; därför sa de upp sig! Vem vill bo i en bygd utan brandförsvar? Utflyttningen är ett faktum!

 

Tord Teland var talesman för brandstyrkan.

 

 

 

Här satt brandmännen tillsammans



Nu måste brandchefen och personalen i Hallen träffas och komma överens. Representanterna från Åre kommun blev varse att invånarna i Hallen, 260 invånare kom till denna utryckning till Hallgården, inte tänker låta en ny brandchef, anställd sedan endast nio månader, förstöra det arbete och kunskap som brandmännen byggt upp och skaffat sig under de trettio år som deltidsbrandkåren har funnits!

Kan inte låta bli att dra en parallell till utryckningen ”rädda skolan i Hallen”. Det påstås att skolchefen som ville förändra skolan då, lägga ner högstadiet och stöka till det för både personal och elever, bara var anställd för att ”fixa detta” och sedan försvinna igen. Kan det vara på samma sätt med denna brandchef?? Vill inte tro det men kunde inte låta bli att dra denna parallell.



 

Här visar brandkåren sina kunskaper under en barnfestival i Hallen 

 

 

Text & foto Kent Livendahl
Foto Birgitta Andersson    

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se